Trögt både här och i livet

Det är tråkigt just nu. Vikten står still, kroppen värker och jag surar mest. Så det ger inte mycket att skriva om det, faktiskt. Men jag finns här, fortsätter kämpa på och hoppas att SNART så släpper det och vikten börjar gå neråt igen. Samtidigt har jag värk och händerna bråkar mest, vilket gör mig så grymt oinspirerad till det mesta. Egentligen är det konstigt, att just händerna ska vara så jäkla viktiga för ens mentala välbefinnande. Det går mycket bättre att ha ont i fötterna, eller ryggen, eller tja... i stort sett var som helst utom i händerna. Tramsigt är vad det är. Så jag lär väl bita ihop och skärpa till mig. Börjar med lunch, kanske livar upp?

Struktur kanske?

Jag har funderat och funderat och kommit fram till att det nog är smart att börja med en strategi för maten. Försöka hålla mig till ungefär samma saker hela tiden, egentligen. Det svåra är egentligen frukosten. Vill ha nåt som är enkelt och snabbt. Fil och nån hemmagjord müsli kanske? Utan havregryn, majsflingor och annat jox... Så jag ska försöka göra mig ett litet matschema som jag följer så det inte blir några frågetecken kring vad jag ska äta och att jag skippar att äta. Mitt gissel över allt annat, faktiskt! :)

Buzzador och magkrångel

Vi har haft problem hemma med magvirus. Så vårt försök att få till en Tapas-mingel för att kunna köra lite buzzning för Buzzadors Santa Maria Tapas-kampanj blev ju inte så värst bra. Men jag tänkte göra ett nytt försök nu i helgen. Det ser ju smaskigt ut och bara det inte är för kryddstarkt borde ju även barnen tycka att det är gott. Hoppas jag. Dessutom har jag fått något som för mig som psoriasis-människa är guld värt, nämligen en buzzador-kampanj för Locobase Repair. Underbar räddning som jag använder väldigt ofta! Underbar kräm! Rekommenderas varmt! Nu har jag återigen tagit mig i kragen kring maten, efter två veckor med, låt oss kalla det INSTABIL tarmfunktion... ;) Ska precis till att laga mig lite frukost. Prinskorv, stekt ägg och räksallad, det är verkligen lyxigt som frukost det och sååå gott!

Magkatarr är överreklamerat!

Det är ingenting jag kan äta utan att få ont i magen. Men fil och yoghurt är snällare än annat. Så jag äter det. Nån banan slinker ner per dag med, ungefär varannan dag har jag ätit lite bröd också. Det är trist när det inte funkar som det ska men jag tror det är bättre idag i alla fall. Omeprazol, vår frälsare och vän! Jag hoppas det lugnar sig till fredag för annars kommer det säkerligen att börja om igen... Bläk! Fördelen är väl att jag inte vill äta onyttigheter heller. I och för sig vill jag inte äta nåt för det gör så ont i magen. Men jag äter i alla fall. Vågen visar samma vikt hela tiden men omfånget har ändrats så det kommer nog rassla till på vågen med. Det får ta den tid det tar dock, det kan inte vara mindre viktigt med vikten nu, inser jag när det gör ont i magen av allt. Först bli bra, SEDAN bry sig om vikten igen. Bra plan va?

Det är officiellt!

Det första som är officiellt är: Jag har en seriös släng av magkatarr! Det andra som är officiellt är egentligen ett hett tips från coachen: Kombinera inte en seriös släng magkatarr med cellgifter! Oanade konsekvenser kan komma av det. Som till exempel att hela mag-tarmsystemet liksom lägger av och släpper genom allt rätt så raskt, så att säga. Just nu sitter jag och drar mig till minnes att sist jag seriöst försökte köra pulverdiet så fick jag också magkatarr. Hur kommer det sig att man aldrig kommer ihåg det INNAN? Det nya nu är alltså att intag av metrotrexat inte på något sätt underlättade sjukdomstillståndet... SKIT OCKSÅ! (och den kommentaren har flera underliggande betydelser) Ska försöka äta nåt idag. Igår åt jag lite bröd. Det tyckte inte matsmältningssystemet om heller. Eftersom jag inte har nån fil hemma vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Yoghurt kanske? Får sno lite av ungarna...

Grinigt

Kroppen motarbetar mig! Illamåendet är bra mycket bättre men istället fick jag huvudvärken från helvetet igår. Som tyvärr lät sin kusin huvudvärken från gnällbältet stanna kvar till idag. Så jag är grinig. Inte minst för att vågen FORTFARANDE står still trots att det känns på kroppen att det försvunnit omfång. Det syns ju med. Så, det kan inte bara vara fyra kilo som försvunnit tycker jag. Nu är jag ännu grinigare än jag var nyss... Men men, det är bara att fortsätta. Förr eller senare kommer kroppen ge upp och släppa taget om fläsket, så är det ju bara! Även om jag börjar få seriös panik över att det inte kommer ske i en takt att jag når mitt julmål. Blä!

Otrohetsdieten

Jag läste en bok härom dagen som var... tja, underhållande kanske men inte speciellt bra. Den hette Otrohetsdieten och handlade om en kvinna i drygt min ålder som efter äktenskap i 20+ år inleder en affär på sidan om. Först mailas de och flörtar och under tiden börjar hon banta för att komma i fin form till den dagen hon och vänsterprasslet ska träffas. Alltså kallar hon det Otrohetsdiet. Nu har jag inte riktigt samma mål med min viktnedgång, men på vissa sätt liknar min plan den kvinnan i boken hade. Jag har ett specifikt mål för vilket jag vill gå ner i vikt. Dessutom har jag en motivation som gör att jag, precis som vänsterprasslarkvinnan, hittar styrkan att ignorera korkade signaler från kroppen och fokusera på målet. Min diet har jag därför bestämt mig för att den ska heta Plastberoendedieten! :) För att visa varför jag verkligen verkligen VERKLIGEN vill gå ner i vikt av estetiska skäl ska jag lägga in ett par bilder på hur jag INTE vill se ut i vår:

Den första bilden visar två killar i StarWars Stormtrooper-utstyrsel. Vänster är som det ska vara, höger är den tjocka killen som inte får ihop det hela riktigt. Bild nummer två visar en tjej som inte heller har vikten för att passa i en Stormtrooper-utstyrsel. Jag vägrar se ut så där! Sådana här bilder på överviktiga amerikaner iklämda saker som inte riktigt passar finns det gott om. Så motivation finns det för mig i massvis med bilder. Det är därför väldigt lätt att inse varför jag både har ett estetiskt mål så väl som ett medicinskt. Medicinskt måste jag för min kropps skull gå ner i vikt så det blir enklare för kroppen att hantera sjukdomen utan extra vikt som bråkar. Estetiskt vill jag gå ner i vikt för att slippa riskera att se ut som på bilderna! :) Enkelt va?

Lite bättre igår!

Jag mådde faktiskt lite bättre idag och än så länge mår jag inte illa idag heller. Kanske är det på väg över, vad det nu var? I vilket fall har vågen börjat gå neråt igen, men i sakta mak. Jag har ju inte motionerat något vilket säkerligen gör att det går långsamt. Kroppen tog ju ett stort skutt neråt och sedan stod det still ett tag. Men nu så! Skönt det, en vecka utan någon viktnedgång gör att målet till jul känns jobbigare. Men det SKA gå! Känns på byxorna att jag faktiskt, trots att vågen inte riktigt håller med, har tappat i omfång. För de sitter löst och känns lite så där som att ett skärp vore bra för att de glider lite. Eftersom jag inte har något bälte som inte har nickel i spännet måste jag ut och shoppa ett idag tänkte jag. Men det kan jag leva med! :) För att motivera mig under veckan som gått när jag mått illa och haft mig så har jag tittat på bilder. Amerikaner mest. Deras bilder på sig själva i utstyrslar som enligt min mening borde vara till för någon som väger kanske 40-60 kg mindre gör mig än mer motiverad, jag ska INTE sätta på mig min egen plastrustning förrän jag inte riskerar att se ut som Barf i Spaceballs!

Ätstörningar för mindre

Jag mår illa när jag äter. Inte tvärtom som det brukar vara, att jag mår illa när jag inte äter. Så jag är hungrig men drar mig för att äta. Är inte det början på en ätstörning så vet jag inte vad... Så frågan är om jag ska göra som igår, strunta i att äta, visserligen vara hungrig men slippa den här hemska kräkssmaken i munnen. Eller helt enkelt äta för att kroppen behöver det och sen stå ut med biverkningarna? Dessa beslut...

Vågen och jag

Det är konstigt. Jag kan se på min kropp att det hänt saker. Magen putar inte lika mycket, speciellt inte övre delen precis under bysten. Det har blivit en synbar förändring där. Vad säger vågen då? Jo ett kilo upp jämfört med förra vägningen. Öh, jaha? Uppenbarligen är det sant som de säger de där förståsigpåarna, att det kan synas på kroppen innan det syns på vågen. Det jag funderar över är ju mest hur det kan vara så? Om det är vatten som försvunnit i min kropp borde väl det vattnet ha vägt en del. Samma sak med fett. Konstigt är det i alla fall. Frustrerande med ska tilläggas, det är inte alls roligt att vågen fortsätter visa siffror jag inte vill se. Men men... det är fortfarande nästan åtta veckor kvar till jul så dessa envisa kilon jag har kvar till -10 kg SKA bort. Så är det bara!

SM i illamående

Varför vet jag inte men igår mådde jag så dåligt att jag behövde gå hem från jobbet. Idag har jag också mått illa, men det är liksom mer naturligt när man tagit metrotrexaten kvällen innan. Däremot går illamåendet i vågor och jag begriper inte varför. Trodde ju det var laxen men frågan är om det verkligen är det? Oavsett så försöker jag äta när det går. Frukost blev det i alla fall, samt en korv med bröd till lunch. Sedan har jag inte fått i mig mycket mer idag. Men illamåendet är mindre nu så imorgon kommer jag nog kunna äta igen, hoppas jag. Som tur är dricker jag i alla fall ordentligt utan att må illa av det, alltid nåt! Vissa skulle nog tro att det är praktiskt att må illa för att då går jag ner i vikt. Men jag har ju en ämnesomsättning som går ner på sparlåga så fort kroppen får för lite mat vilket gör att jag oroar mig mer för att hela förbränningsapparaten ska stänga av om det fortsätter så här. Så istället för att tänka "det ordnar sig" så får jag lätt panik nu, när det är inne på fjärde dagen utan att bli riktigt bra. Men imorgon! Då jäklarns! :)

Lax är inget för mig

Uppenbarligen blir jag dålig av lax, oavsett medicin som gör mig mer allergisk eller ej. Tråkigt men sant. Först åt jag laxfilé, det blev jag dålig av. Sedan åt jag rökt lax. Även det blev jag dålig av. Alltså... slut med laxätandet... När jag blev dålig av rökt lax med tappade jag fokus en dag. Köpte smågodis och åt. Visserligen rätt lite men ändå. Irriterande skämmigt. Jaja, skärpte till mig igen igår. Fokus! Så nu är jag tillbaka på banan igen sedan ett par dagar, även om jag denna veckan inte bryr mig om att ställa mig på vågen. Den veckan i månaden, bara dumt för jag går alltid upp i vikt och jag vill inte ge mig själv fler ursäkter att spåra ur. Så jag väger mig igen nästa vecka och så får vi se hur mycket jag har kvar till delmål 1, -5 kg! Borde inte vara mycket!

Mår gruvligt illa

Igår bestämde jag mig för att inte äta bara pulver, det är inte värt den snabba kicken när man mår så kasst och fryser så mycket och inte kan jobba ordentligt. Så, jag lagade till ugnsstekt lax med broccolimos och remouladsås från Lohmanders. Tyvärr blev jag jättedålig av det. Precis som förra gången när jag åt lax. Jag trodde ju tidigare att det hade med allergin att göra och att det därför skulle vara ofarligt att äta lax nu när jag slutat med den andra medicinen. Men uppenbarligen inte. Så nu får jag hiva laxlådan och deppa istället. För säkerhets skull ska jag kasta de andra laxfiléerna också, det KAN ju vara något fel på laxen i sig. Just nu mår jag dock illa ändå så jag ska ta lite vätskeersättning och hoppas det ger sig. Gissningsvis blir det köpesallad till lunch idag om inte jag mår så illa att jag inte vill äta alls. Då har jag alltid pulvret.

Motivationsbild

Här är en mycket bra motivationsbild för mig:

Dvs. i avskräckande syfta. Det är Barf ur filmen Spaceballs. Min motivation är att jag INTE vill se ut så där i min utstyrsel så jag måste verkligen gå ner i vikt! :)

Mår illa av mig själv

När jag duschar i vår fina nya duschkabin ser jag mig själv avspeglad i den mörka plasten på ena sidan. Det är verkligen INTE roligt. Konstigt nog ser jag ju inte alls så där tjock ut framifrån, men från sidan... Magen är ju gigantisk! Så, varje gång jag duschar mår jag illa. Vilket ju på sätt och vis är bra, för det ökar motivationen att bli av med skiten!

På't igen bara!

Efter att ha ätit kycklingfilé och kokt blomkål till lunch igår blev kroppen lugn. Inget skrik och panik på immunförsvarsfronten och cellgifternas härliga små bieffekter la sig med. Så till kvällsmat tog jag pulver igen och jag är inte alls så där galet hungrig nu på morgonen som jag var igår heller. Vikten var densamma imorse som igår men det var inget annat än förväntat. Nu ska jag köra pulver tills nästa fredag. Vis av erfarenhet tänker jag äta lågkolhydratsmat på fredag till lunch och samma på lördag om det verkar behövas. Gissningsvis räcker pulvret till nästa helg, kanske lördag ut eller möjligtvis söndag. Det märker vi. Viktigast är väl att inte bli så där otäckt konstig i kroppen igen. Hunger kan jag ta men hjärtklappning och skakningar av det där slaget... Kändes som jag tagit adrenalinsprutan mot allergin. *rys* Tyvärr är förkylningen inte alls så mycket bättre som jag hoppats. Fast inatt fick jag sova betydligt mycket bättre så snart så! Längtar efter att kunna trampa motionscykel också ju! Grymt nöjd med mina 3,9 kg ner hittills! Kommer inte bli problem att bli av med de andra kilona på de 8 veckor som är kvar till jul.

Överraskande bieffekt

Jag äter ju Methotrexate för mina ledbesvär. Tabletter intages på fredagkvällarna. Idag insåg jag att det uppenbarligen blir en del aktivitet i kroppen som jag inte tänkt på förut. För jämrans vad mycket konstigare jag känner mig jämfört med igår. Antagligen går kroppen på högvarv för jag skakar och är hungrig på ett helt annat sätt än igår. Så frågan är ju, ska jag tycka att det är bra och hoppas att mycket mer av fläskkostymen försvinner, eller ska jag lugna ner kroppen lite genom att äta kyckling till lunch och köra pulver morgon och kväll? Jaja... jag får köra vidare enligt plan och blir det för olidligt med dessa extra bieffekter så får jag väl köra lite kycklingfilé! Hade liksom inte tänkt på vad jag gör på fredagkvällarna... ;)

Goddammit!

Idag när jag vaknade kändes det liiiite bättre i kroppen (förkylningen verkar ge sig). Tyvärr sov jag som en kratta inatt igen men på det hela taget var det liiiite bättre än gårdagsnatten, i alla fall. Men roligast var att ställa mig på vågen och upptäcka att vågen gjort ett skutt neråt! -0,7 kg sedan igår. Klev upp och ner ett par gånger för att vara säker. Wohooo! Sådana överraskningar gillar jag! Blir SÅ mycket lättare att stå emot dumheter i matväg i helgen på det viset! Just nu känner jag mig, trots förkylningen, som en riktig vinnare! Det är verkligen på väg åt rätt håll och jag har bara mig själv att tacka för det. *dansa lyckligt* Ibland känner jag mig oövervinnerlig! Idag är en sådan dag, ingenting kan stoppa mig nu!

Ytterligare en riktigt tuff dag

Det är baske mig inte lätt att stå emot kroppens alla "å vad det är synd om mig som är sjuk, mata mig med godis"-signaler. Men jag gjorde det idag med. Nu har förkylningen brutit ut på riktigt med så jag hoppas det betyder att vi nått kulmen. Jag hoppas i alla fall att vågen fortsätter vara min vän imorgon, annars kan motivationen få sig en törn. I och för sig får jag väl låta bli i alla fall, det duger ju INTE att tappa fokus nu. 6,8 kg kvar till stora delmålet (även kallat delmål 2 i min mållista). Men faktiskt bara 1,8 kg kvar till lilla delmål 1, -5 kg. Känns mycket bra faktiskt och jag hoppas kunna nå det inom två veckor. Får jag bara bli frisk så jag kan börja trampa motionscykeln ser jag inga problem, dock kommer nog inte förkylningen vid ett sämre tillfälle. Men nu ska jag ta och dricka ett stort glas vatten till (blir fruktansvärt törstig av att andas med munnen) och lägga mig i soffan och se vidare på min film. Ibland är det helt enkelt inte alls speciellt lätt att göra annat, så varför protestera? :)

Kolhydratslagret är SLUT!

Japp, nu har jag tömt kroppen på kolhydratslager. Hur vet jag det? Jo, det är slut på stora skutt neråt på vågen! :) Imorse visade vågen efter viss tvekan -0,2 kg, sedan igår alltså. Men det är ju som jag trodde så det är inget konstigt med det alls. Nu är det bara att "harva" på med den nedgången per dag framöver. Ungefär 2 kg per vecka räknar jag med att tappa så länge jag sköter mig med kosten, så här i början. Självklart kommer det lugna ner sig senare men jag har med det i planen med! På det hela taget känns det mycket bra att ha kommit såpass bra igång som jag har. -3,2 kg hittills, det är verkligen inte fy skam! Hurra för mig för jag är bara SÅÅÅÅ bra!

Nu är det lite jobbigt

Att vara sjuk är jobbigt. Att vara sjuk och samtidigt vilja gå ner i vikt är ännu jobbigare eftersom jag egentligen skulle vilja sitta i soffan och äta glass för halsens skull. Samtidigt vill jag verkligen bli av med tjockis-jag, så då blir det inget glassätande. Det betyder inte att jag tycker det är lätt. När man blir sugen på nåt att äta, ska det helst vara onyttigt också tycker kroppen. Jag vidhåller dock inför mig själv att jag inget ska ha och hittills går det ju, om än med visst arbete... För det är nu eller aldrig, helt klart! Nu jäklar SKA tjockisen bort så jag känner igen mig själv i spegeln igen!

Envis förkylning

Jag har fortfarande liiite ont i halsen men är mest tjock i halsen. Däremot har jag feber som bara den. Hemskt irriterande, det betyder ytterligare en dag hemma i sysslolös miserabel soffockupationsställning. Men jag ska inte klaga för mycket. Trots allt har jag tappat ytterligare ett kilo tack vare stram hållning och motivation. Jag vet, det handlar mycket om att tömma kroppen på kolhydrater och därmed vätska men det KÄNNS ju jäkligt gött i alla fall! :) Tre kilo borta, bara sju kvar nu. Håller jag mig till planen så kommer jag tagit ett kilo i veckan och når -10 kg i början av december. Hurra för mig! Envishet ÄR nog en dygd ändå!

Feber!

Elände, en natts sömn tog inte bort febern och halsontet utan gav mig mer feber. Så nu sitter jag hemma vid köksbordet och tycker grymt synd om mig själv. Kanske skulle man ta och lägga sig i soffan och kolla på lite film? Vikten tog ett litet skutt neråt imorse vilket kändes bra. Trots förkylning och feber är jag motiverad att köra hårt, även om motionscykeln får samla damm ett tag. Nu är det bara 8,1 kg kvar att kapa till jul. TJOHOO! Jag diskuterade detta med vikt och nedgång med lite folk på jobbet för några dagar sedan. Det är ju faktiskt inte alls vikten i sig som är viktig (!) utan kroppens form och känsla. Vad spelar det för roll om jag skulle väga 10 kg för mycket enligt exempelvis BMI (som ingen vettig människa ändå bryr sig om, förutom sjukvården)? Det viktiga är ju att jag trivs och mår bra. Så därför har jag bestämt att jag ska börja med att köra mina delmål via vågen, fem kilo i taget. Mest för att mäta framgången. Det handlar lika mycket om att känna "nu är jag nöjd, här trivs jag". Så i mångt och mycket handlar det faktiskt om att nå den byxstorlek jag hade när jag trivdes med mig själv. Vad vikten då skulle vara, det får jag ju se helt enkelt. På det hela taget känns det som att jag har ett bra tänk, en mycket bra motivation och en fantastisk belöning som väntar i slutet på viktresan! Hurra för mig!

Kurs är aldrig bra

Ja visst, kurs är bra ur utbildningssyfte men inte bra ur matsynpunkt. Dock var det sallad till mat idag och jag lät bli fikabrödet så jag klarade en dag bra i alla fall. Gårdagen tar vi och ignorerar tror jag.

Nu är det dags att köra hårt igen dock, från och med kvällsmaten idag faktiskt. Tyvärr har familjens förkylningar till slut tagit sig genom mitt immunförsvar och jag har feber och halsont. Så motionscykeln får vila sig ett par dagar nu. Men kostmässigt kör jag ändå, så klart!

Målet är fortfarande -10 kg till jul och hittills har jag tappat 1,1 kg. Så nu är det bara 8,9 kg kvar! Klarar jag ju LÄTT!

Dag 2 utan problem!

Nu börjar det kännas riktigt bra detta. Gårdagen var exakt lika bra som första dagen, dessutom var jag inte alls lika trött av att trampa på motionscykeln igår som dan innan. Antagligen för att kroppen börjat tära på fettdepån istället för att plågas av energibrist.

Känns överlag mycket bra faktiskt och motivationen är på TOPP!

Just nu känner jag inga som helst bekymmer med att nå under 80 till jul. Tjohoo!

Frestelser

De bjuder på mackor på mötet idag. Inte helt lätt att motstå när man försöker ignorera de där konstiga känslorna som kommer när kroppen inte får lättillgängliga kolhydrater utan måste ställa om till fettdrift. Tydligen drog jag ner "för mycket" på en gång ändå, trots att jag siktar på ungefär 60 gram kolhydrater per dag nu. Vet inte riktigt vad jag legat på tidigare, antagligen för mycket. :)

Nåja... mackan ska jag inte ha, jag har ju redan ätit frukost och behöver inget mer förrän till lunch faktiskt. Så... det blir till att dricka en mugg te och se glad ut.

Motivationen är på topp och jag vill verkligen nå målet nu. Första delmålet är under 80 kg, hoppas ta det innan jul. När jag tagit det ska jag formulera kommande mål!

Dag 1

Jag har hållit planen idag! Bra matintag hela dagen och trampade på motionscykeln dessutom! Känns grymt bra och jag är enormt laddad för att fortsätta.

Igår hittade jag ju som sagt en ny motivator till varför jag behöver krympa i storlek. Målet är detta:

Jag ska helt enkelt bygga mig en Clone Trooper-utrustning! Till mig, full skala. För ja, självklart gillar jag Star Wars. Men också för att det vore så coolt att ha en, bara för att. Och till sist, det finns en organisation som heter 501st som dels kräver snygga grejer men också arbetar för välgörenhet. Den nordiska grenen heter Nordic Garrison och det är den jag tänkte gå med i.

Det är så mycket som är roligt nu och jag har så många saker som driver mig framåt. Oavsett vad "alla andra" kan tänkas tycka så är detta något som gjort mig ännu mer taggad. Nu SKA det bli ordning på torpet (eller i alla fall kroppen). Tjohoo!

Fotskrälle

Jag har ont i ena foten så jag kunde inte trampa mer än 10 minuter på motionscykeln igår. Ikväll ska jag försöka ställa in så det inte blir ett program med växlande motstånd utan samma motstånd hela tiden, då borde det lättare gå att trampa med enbart ena foten tänker jag.

I övrigt har jag börjat skära ner på kolhydraterna igen men tar det i mindre steg hellre än att klippa allt på en gång. Övergångsbesvären borde bli enklare att hantera på det här sättet, tänker jag mig.

Vikten har klättrat tillbaka till otrevliga nivåer och det ska jag göra nåt åt nu. Jag har fått nya mål att visualisera kring och nu jäklar är jag PEPPAD!

Äntligen tillbaka

I helgen som gick hittade jag mig själv igen! Medicinens biverkningar höll sig till bara lördagen och sedan var jag full av energi och sugen på att göra saker igen. I tisdags köpte vi en motionscykel hem dessutom. Visserligen har jag inte haft chansen att använda den än pga en förkylning men det är ju bara en tidsfråga!

Så igår tog jag beslutet, nu är det slut på att äta vad jag vill bara för att jag kan det. Även om det är roligt efter 1,5 år utan att få äta saker utan att oroa sig för allergiska reaktioner så får det räcka med två månader. :)

Nu ska jag skära ner på matintaget lite och se om det fortfarande är så att min ämnesomsättning går ner direkt eller om det faktiskt tas lite av överflödet istället. Därtill ska jag motionera och följa ett schema. Det är dags nu helt enkelt!

Uppehåll

Jag har haft uppehåll i vägandet. Dels för att jag varit bortrest och dels för att jag faktiskt inte känner att jag velat väga mig. Mycket beror nog på att jag faktiskt inte lyckas göra något åt vikten just nu. Methotrexaten tar liksom all energi. Först mår jag illa i fyra dagar och så hyffsat i tre dagar. Därefter tar jag tabletterna igen och så mår jag illa igen... Finns ingen motivation till att anstränga mig.

Men nu börjar det så sakteliga vända. Eller ja, det kanske jag tycker enbart för att jag historiskt sett upplever den bästa dagen på veckan, nämligen dagen då jag ska ta medicinen igen. Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det går inte att äta lågkolhydratkost när jag mår illa eftersom det enda jag får i mig är fil, fil och fil.

Inget av detta är någon överraskning dock. Det som tyvärr inte går enligt plan är ju min förhoppning om att faktiskt tappa i vikt på grund av illamåendet. :) Där går det inte så bra. Men jag ger inte upp hoppet, även om jag gett upp hoppet om Rivstart 2.0 och mina 5 kg som mål. Gissningsvis kommer det bli ett par kilo minus dock, det kommer jag vara nöjd med!

Filmjölk är min vän

Jag äter inte riktigt som man ska just nu. Det blir fil med lite müsli i både till frukost och middag. För annars blir magen sur och det smakar bläk i munnen. Så lagad mat till lunch och så fil i övrigt. Filmjölk är min vän, helt enkelt!

Det fungerar, jag blir inte speciellt hungrig (skulle jag bli hungrig äter jag så klart nåt, det är inte svältkost jag är ute efter). Självklart verkar det ge utslag på vågen också faktiskt så vikten har börjat krypa neråt igen. Det blir ett minus på måndag i alla fall, det känns bra!

Tyvärr mår jag ju illa fyra dagar av sju varje vecka och det gör det inte så roligt med livet. Däremot känns det lite lättare i kroppen och på det viset känns det bättre över lag. Det är alltid skönt att kunna märka skillnad. Och hellre illamående än ont, vilken dag som helst!

Pest eller kolera

Jag har verkligen försökt men det går inte att äta som folk. Senaste veckan har det blivit rätt mycket fil. Gissningsvis borde det visa resultat på vågen förr eller senare tycker man, men just nu står vikten bara still.

Kroppen blir sakta bättre iom nya medicinen, till och med kiropraktorn märkte skillnad igår. Tydligen spjärnade inte kroppen emot lika mycket, hon lyckades faktiskt för första gången på ett år få bort låsningen kring höfterna till och med!

Planen nu är att helt enkelt se till att jag kan äta mat. Känns som jag har världens magkatarr hela tiden, det bränner i halsen etc. Det blir självklart värre av att äta. Men när det ger sig så kommer jag kunna äta bra mat igen (inte kolhydrater) och då jäklar!

Konsten att skriva något bra

Jag har den senaste veckan dragit mig för att göra några inlägg i min blogg. Bara för att jag tycker att jag gnäller mest hela tiden och det är det ju faktiskt ingen som tycker är roligt att läsa om i längden.

Efter måndagens usla resultat på vågen så är jag dock på väg neråt igen och hoppas kunna få till något riktigt bra till nästa veckas vägning.

Mentalt är jag inte den stabilaste kvinnan i stan just nu eftersom jag har så förbaskat ont och sover så lite att jag inte har någon gräns mellan "jag står ut" och "fy fan vad livet är SKIT". Det kan byta däremellan för minsta småsak och det är inte speciellt roligt måste jag säga. Inte för varken mig eller familjen.

Ikväll är det dags för andra upptrappningsdosen av nya medicinen. Ser inte fram emot det alls. Men jag ser fram emot att det blir bättre med värken och då lär jag ju ta medicinen... Bara att gapa och svälja, antar jag!

Att äta eller att inte äta...

...det är verkligen frågan. Jag kämpar tappert med att försöka äta. Igår tyckte jag det gick riktigt hyfsat. Enda kolhydraterna blev hamburgerbrödet på burgaren jag köpte på väg från jobbet till föräldramötet. Kändes riktigt bra. Förutom motviljan mot att äta då. Det är inte lätt att lura sig själv att äta. :)

Idag stannar jag dock hemma eftersom jag mår illa och har ont. Alla tabletter jag tar för att ta mig genom en dag på jobbet gör magen sur och arg (magkatarren blommar upp rätt enkelt) så en vilodag från mediciner innebär mer ont och därmed "jobba hemma".

Tyvärr har jag inte lyckats övertyga mig själv om att träna är bra när jag har ont, även om det ju faktiskt egentligen är precis så det är. Så jag tar det i två steg: först återgå till att äta som folk, sedan får jag tvinga mig själv att träna!

Första veckan i Rivstart 2.0

Ingen bra förstavecka precis. Maten har varit så ointressant och jag har mest mått illa och haft sura uppstötningar i helgen. Så... inte äta så mycket gav ett plus för mig. Sjuk inte bara i leder och muskler utan även i förbränning. Story of my life: äta lite = gå upp, äta mycket/ofta (bra mat) = gå ner.

Så jag ska försöka ta mig samman. Stannar hemma från jobbet idag pga värken. Men det ska inte hindra mig från att äta som jag ska hoppas jag. :)

Lätt ofokuserad

Det har varit lite för mycket denna veckan för att hinna med bloggen. Tyvärr har jag varit ofokuserad kring detta med vikten med. Det finns två anledningar:

1. Jag mår dåligt för jag tvingades sluta med medicinen för min PSOA
2. Jag vill passa på att äta saker jag inte kunnat äta på över ett år pga min medicinen jag tidigare åt.

Så, samma orsak men två resultat. Nu har det inte varit några orgier i mat precis. Om man inte räknar det faktum att jag satte i mig hela elva bitar laxsushi i tisdags? Det var såååå gott, har inte kunnat äta sushi (pga riset) på länge.

Totalt sett tror jag att mitt kolhydratsintag denna vecka gjort mig lite plufsigare men det är mest vatten. Vågen struntar jag i eftersom jag bara tänker väga mig en gång i veckan nu. Återgår till striktare kosthållning så snart magen slutat magkatarra sig (just nu går inte stekta saker så bra ihop med min mage, tyvärr). Hoppas på att det lugnat sig till i helgen.

Imorgon ska jag dessutom påbörja min upptrappning med nya medicinen, methotrexate. Biverkningarna kan vara många och otäcka men jag chansar på att det bara blir illamående. *håller tummarna* Därefter borde värken i kroppen ge med sig och sedan kan jag ta tag i motionerandet med! Gäller att tänka positivt!

Nu ska jag gå och handla en sallad till lunch (bra att göra tidigare än vanlig lunchtid, så här på lönedagen). :)

Rivstart 2.0

Igår startade Rivstarten. Jag vägde in på 86,3 kg efter 1,5 vecka med rätt mycket sämre mathållning. Tyvärr kraschade magen i lördags så jag har inte kunnat äta som vanligt (till och med vatten ger mig magknip). Men jag är rätt glad ändå för +1 kg betyder ändå att jag slutat gå upp hysteriskt av att titta på en kolhydrat. :)

Nåja, imorse hade vågen skuttat ner igen till 85,7 kg dessutom så jag lider inte så förfärligt!

Eftersom jag just nu varken kan motionera eller äta som jag brukar så är det bara måttlighet som gäller för maten. Jag äter snälla saker för magen (yoghurt, fil etc) och tar det lugnt med mat i övrigt. Det verkar ju ändå fungera lite grann så jag fortsätter med det!

Ibland är det bara att följa med strömmen

Tyvärr är det inte den där strömmen som går mot bra mående, viktnedgång och sådant just nu. Nehej då, just nu följer jag med strömmen av elände och sjukdom känns det som. Igår kväll åt jag lite lasagne till middag, samtidigt med andra familjen och samma mat som de andra. Lyx.

I alla fall kändes det så en stund. Men ett par timmar senare fick jag sådan fruktansvärd magknip, sedan ett oändligt besök på toa med hink i knät. Magknipet har tyvärr inte gått över helt än och nu har det gått 11 timmar...

Bara för att lägga lök på laxen fick jag även ichias-känningar. Ont från övre sätesmuskeln och ner i höger vad. Trodde jag skulle bli tokig.

Så nu sitter jag här och funderar över vad i hela fridens namn jag ska äta? För äta lär jag väl, förr eller senare. Blääää för sådana här "överraskningar".

Svarta hål

Under hela mitt liv har jag haft svarta hål på vägen, sådana där hål som man ramlar ner i och suger all kraft ur en mentalt. Ju äldre jag blivit desto grundare tycker jag hålen blivit, det har helt enkelt blivit lättare att ta sig upp ur dem.

I veckan här ramlade jag först ner i ett hål och sedan ett till två dagar senare. Det är tungt. Jag tyckte det var jobbigt i mitt liv mellan varven förut, men nu blev det extra mycket. När det blir så här så brukar jag alltid frestas att bara ge upp, släppa taget och vältra mig i det svarta. Men samtidigt finns alltid en liten röst inom mig som låter väldigt mycket som min underbara mormor som dog för 1,5 år sedan. För rösten viskar att jag faktiskt är starkare än så där, att jag är av ett härdigt folkslag som tål smällar från livet, att jag kan ta mig upp ur hålet igen och fortsätta.

Eftersom jag varit väldigt förkyld denna veckan har jag varit hemma sedan i onsdags. Idag är förkylningen mycket bättre och jag känner mig starkare. Så även mentalt. Ja visst, jag HAR fått en del riktigt jobbiga saker att hantera. Men om inte jag hanterar dem, vem gör det då? Nej just det, ingen. Så ska det bli någon ordning här är det lika bra att jag tar tag i mig själv, drar mig upp ur det svarta hålet och skärper mig.

Så det har jag gjort idag. Nu får det vara nog. Det ÄR synd om mig, det tycker både jag och andra. Men det hjälps ju inte, det går inte att sluta leva för det. Jag är tacksam för att jag faktiskt lever, oavsett hur länge detta liv nu visar sig bli. Vem vet, jag kanske slår mormor och blir mer än 86 år? Oavsett ska jag inte slänga bort det liv jag har medan jag har det.

Dessutom ursäktar det inte att jag fläskar omkring som jag gör. Så trots allt, Rivstart 2.0 börjar på måndag och då är jag med. För som mormor skulle sagt: Än lever kärringen! Så är det!

Rädslan för att vi har rätt

Nu har det kommit igen, en debattartikel som berättar att vi lurar svenska folket och att vi inte vet de långsiktiga konsekvenserna av att äta lite kolhydrater:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kostextremister-hot-mot-folkhalsan_6392407.svd

Jag tycker personligen att det är grymt intressant att det är spännande att se alla dessa olika intresseorganisationer (Brödinstitutet nämns i artikeln) lobba för att just deras produkt inte alls gör folk feta. Problemet är ju bara att alla säger samma sak trots att det finns många belägg för att denna fettskrämdhet som funnits faktiskt är orsaken till att alla är så feta.

Tyvärr vet ju jag att artikelförfattaren har fel. Det är inte vi som är kostextremister. Det är alla dessa personer som gör vad som helst, inklusive betalar för riktad forskning för att bevisa att exempelvis socker är bra för kroppen, som är extremister. Det är bara inte allmänt accepterat än. Men det kommer!

Verkligheten - Jag: 1 - 0

I måndags fick jag lite tuffa besked. Idag fick jag en käftsmäll i jämförelse. Just nu är mitt liv inte så roligt. Väntetid för vävnadsprovsvar är ca 2 veckor för båda proverna och just nu är det svårt att motivera mig själv till några som helst aktiviteter som inte involverar självmedömkan.

Det går över, jag reser mig alltid. Men som vanligt tar det ett tag. Återkommer!

Vanish - Buzzadorkampanj!

Jag är en Buzzador, dvs. en person som provar saker och sedan berättar för andra vad jag tycker om dessa saker. Personlig reklam.

Idag fick jag besked om att jag ska få prova Vanish. Ni vet, fläckborttagningsmedlet:

Så då funderade jag lite. Undrar om det löser fettfläckar bra? Och i så fall, om man kan räkna fett på kroppen som fettfläckar? Skulle man kanske kunna smörja in sig med Vanish och sedan bada och tadaa! bli av med fettet? :)

Nä kanske inte. Men jag inser ju att fettlösnande medel hade varit bra för jag får baconflott på tröjor när jag steker och jag glömmer alltid förkläde... Så Vanish kommer bli extremt testat!

Mental kamp

Om jag ger efter för vad hjärnan tjötar om nu kommer vågen se ut så här imorgon:

Kroppen skriker efter choklad och glass och mackor och allt vad det är. Men det är bara för att jag mår skit efter ett besök på sjukhuset. Så, istället blir det prinskorv och räksallad till kvällsmat och det är bra mycket bättre!

Handla saker!

Idag jobbar jag igen och det är skönt. För det innebär att jag får till lite vardagsmotion (det är långt mellan köket och min arbetsplats så varje kopp te innebär en liten promenad och jag dricker mycket te) och det blir enklare att hålla kosten exakt där den ska vara.

Efter jobbet ska jag till sjukhuset en sväng, sedan hämta barnen och åka till Ikea. Till höstens lajv i september har jag bestämt mig för att organisera mitt tält bättre och därför ska jag bland annat köpa förvaringsaskar på Ikea att ha småsaker i. De ramlar alltid ut och hamnar längst ner i en kista annars. Med småburkar blir det enklare. Tänker köpa dessa:

De kommer göra sig riktigt bra i mitt fina tält. När jag ändå är i närheten ska jag nog handla lite fler mattor på Rusta att ha på golvet i tältet. Ja just ja, behöver ju en kudde att sitta på i min nya stol med. Hmm... blir nog dyrt detta! Men det är ju roligt att handla saker!

Tänkvärt från Anna Hallén

Anna skriver: LCHF är ingen bantningsmetod.

Sedan beskriver hon min egen frustration på ett alldeles utomordenligt sätt där under våren (efter enorma trassel med maten när jag upptäckt och försökte stabilisera min matallergi). Uppenbarligen gjorde jag helt rätt som i sommar struntade högaktningsfullt i allt var diet hette och åt det jag ville när jag ville, fast ändå med "bra tänk" i bakgrunden.

Helt klart är det så att jag fick fart på förbränningen genom den modellen. För nu fungerar kroppen stabilt och bra igen och reagerar på mitt begränsade kolhydratsintag!

Hurra! Jag gjorde rätt utan att ens veta om det! Trevligt! :)

Frukost!

Detta äter jag nästan varje dag:

Antingen kokta ägg eller stekta ägg, med en klick Rydbergs räksallad. Tallriken är en assiett! :)

Me, myself and I

Idag fick jag ta ett allvarligt snack med mig själv vid badrumsvågen. Vågen visade samma vikt som igår nämligen. Detta berodde så klart på att jag åt kolhydrater igår för jag var så sjuk att jag inte orkade laga egen mat utan fick äta det maken och barnen åt. I och för sig inte sååå dåligt, middagen bestod av hemgjorda hamburgare, jag åt med bröd dock.

Men som tur är (eller nåt) så blev jag ju dålig av att äta kolhydrater med och det var enklare att komma ihåg där i badrummet vid vågen.

Ska man dessutom vara riktigt positiv så vacklade vågen faktiskt. Det brukar den göra och därför tror jag att om nån dag kommer det vara nya fina lägra siffror att glädjas åt! :)

Att äta för lite

Det är ju faktiskt så att äter man inte tillräckligt så tolkar kroppen det som självförsvar att dra ner på förbränningen. Vilket ju alla som bantat den klassiska vägen vet, till slut är förbränningen så låg att man aldrig blir hungrig, hungern går över.

Detsamma gäller ju oavsett vad det är man stoppar i förbränningsapparaten, det gäller ju att hålla förbränningen vid liv. Hur mycket som är tillräckligt varierar ju grymt mycket från människa till människa så klart.

För egen del bör jag ligga runt 1100 kcal som minst för att inte kroppen ska få spunk och tappa fart. Men det kräver ju intag av fett. Ingen aning om var jag ska ligga annars, för se jag får alltid problem med förbränningen annars.

Så är det dock inte utan kolhydrater för mig. Då kör förbränningen på stadigt och lugnt. Jag är så glad att jag kom på detta och att min kropp nu efter ett antal månader med bara krångel äntligen fått ordning på sig igen. Nu tuffar det på och varje dag bränns lite mer av dessa extra kilon jag sparat på mig i händelse av svält. :)

Önskemat till helgen

Detta vill jag ha i helgen:

En stor saftig köttbit med nån smaskig sås till! Eftersom jag är sjuk och det är synd om mig tror jag nog det går att övertyga maken om att grilla (förutsatt att det inte regnar då).

I övrigt har det gått rätt bra idag trots riktig akut "måste äta nåt gott"-attack. Slutade med att jag gjorde lite kladdkakesmet, fast med sån där Sötrix och mandelmjöl. Blev inte många kolhydrater trots allt och det var gott och jag blev nöjd! :)

Göttar mig mycket åt den fina lilla mätaren med. ÄNTLIGEN händer det nåt!

Rivstart 2011

Nu är det ju inte långt kvar till Rivstart 2011 börjar. Vill du vara med så gå in här och läs mer:

http://corneliatoneri.blogspot.com/p/rivstart-2011.html

Sjuk!

I onsdags kväll slog det till och igår var jag som en klubbad säl. Tyvärr är det precis lika idag, massor med feber, ont i halsen, snorig och självklart för mig en massa värk i kroppen.

Det är med andra ord grymt synd om mig och hade det varit förra veckan hade jag nog ätit därefter med. Men se det gjorde jag inte igår! Skötte mig bra, möjligen inte så bra i och med att jag tog en näve rostade mandlar (7 gram kh/100 gram nötter) och sen la mig, istället för att äta kvällsmat. Men tja... var inte hungrig så det gjorde nog inget.

Vågen visade ytterligare en sväng neråt imorse och trots att jag hade kläder på mig redan mätte jag lite och det verkar som jag minskat i centimetrar runt byst, midja OCH stuss nu! Ska mäta mig mer ordentligt när jag orkar. Bara att konstatera att det jag gör nu är rätt. Förutom att vara sjuk då, det kan jag sluta med tycker jag!

Egoboost

För att göra mitt ego ännu gladare så la jag till en liten mätare som visar hur bra det går för mig. Målvikten på den skiljer sig 4 kg från "drömvikten" men jag kanske ändrar mig när jag kommer dit! :)

Jag har just intagit min frukost. Två stekta ägg och en klick räksallad är verkligen inget att vara ledsen över att behöva äta. Det är GOTT att inte äta kolhydrater!

Dä ä bara å åk!

Ungefär så sa han ju när jag var liten, den store slalomidolen Ingemar Stenmark. Precis samma sak verkar jag kunna säga om detta med att få ner vikten med hjälp av strikt lågkolhydratskost. Jag vet faktiskt inte riktigt varför det fungerar nu när det inte gjorde det innan sommaren. Kanske har jag genom min sommar utan medicin och därmed med vilken mat jag ville fått kroppen att sluta gå på sparlåga?

Det spelar ingen roll. Huvudsaken är att det fungerar nu, jag äter och är inte hungrig alls men går ändå ner i vikt. 0,4 kg till sen igår! 2 kg kvar till mitt första delmål, 5,8 kg kvar till mitt andra mål!

Så förutom att jag har vansinnigt ont i halsen och feber är jag nöjd för jag går ner i vikt och det gör jag utan att svälta, motionera som en tok eller ens äta äcklig mat. Jag åker bara med just nu och det går bra!

VAB

Idag är jag äntligen på jobbet igen efter två dagar hemma med förkyld och febrig minsting. Fortfarande sjuk unge men nu är det pappa som är hemma istället. Rätt skönt att få komma iväg till jobbet känner jag.

Gårdagen gick precis lika bra som måndagen och visserligen fick jag huvudvärk igår men jag vet inte om det är abstinens efter kolhydrater eller ren och skär spänningshuvudvärk från värken i mina axlar. Kanske lite av båda.

Det bästa av allt är nog att jag vågen visar nedåt, stadigt varje morgon. Inga stora skutt men neråt i alla fall. Med varje hekto ner går motivationen upp så jag är grymt nöjd med mig själv just nu!

Jag är en VINNARE!

Och till skillnad från när jag brukar utbrista det lätt sarkastiskt när jag har ondare än ondast i kroppen så ÄR jag en vinnare nu! Det går bra, gårdagen var perfekt ur matsynpunkt, vågen visade neråt imorse, kroppen gör mindre ont idag på morgonen!

Summa summarum:

TJOHOO!

Something to think about

Strålande dag hittills!

Idag har jag ätit precis enligt plan, så när som på att prinskorven blev lunch och kycklingfilén blev middag! I affären köpte jag kokosfett och mörk choklad, för att göra ischoklad på om jag blir desperat efter nåt gott. :) Känns som en riktig vinnardag helt enkelt! Nu är det bara en dag till kvar att lida genom, sedan är sockersuget borta igen. SKÖNT!

Rivstart 2.0

Tack vare kompisar i en FacebookgruppHF hittade jag till denna blogg och Rivstart 2.0. Jag anmälde mig! Hårdkörning medelst valfri metod under 8 veckor. Mitt mål satte jag till -5 kg. Start är 22/8 och det är två veckor dit. Mitt mål är att vara under 80 kg när Rivstart 2.0 är klart!

Det är roligt när fler hjälps åt och jag är riktigt taggad nu faktiskt!

Är nog bäst att åka till affären och handla medan motivationen är på topp så jag klarar av att passera alla frestelser utan att ramla av vagnen! :)

Hunger

Det är ju rätt galet egentligen, hur mycket knas jag gör bara för att jag är hungrig. Äter dumma saker, blir grinig och sur... Desto mer galet blir det när jag tänker på att jag faktiskt i mitt dumma huvud, trots lågkolhydratstänk i mer än ett år, fortfarande "tror" att jag inte går ner i vikt om jag inte är hungrig.

Igår läste jag denna artikel och insåg att det nog kanske inte är så konstigt att jag och många andra tänker så. Det är ju vad man får lära sig överallt. "Drick mycket vatten för att slippa hungern", hur många gånger har jag inte själv sagt eller gjort så?

Men det värsta är ju faktiskt att det finns ett sätt att låta kroppen må bra, få i sig allt, slippa vara hungrig och ändå gå ner i vikt. Japp, låt bli kolhydraterna! LCHF, dvs lite kolhydrater mycket fett, kan låta missvisande dessutom, för egentligen behövs inte mycket fett för att ersätta kolhydraterna som tas bort. Så jag brukar trots allt säga att jag äter lågkolhydratskost.

När det gäller "SM i dumhet" vinner nog jag i alla fall. För jag var så dum att jag glömde bort hur dåligt jag mår i kroppen av kolhydrater. Så jag fokuserade bara på vikten och inte på att må bra och det gick ju rent ut sagt åt helvete. Inte nog med att jag varit grinig och tvär, hungrig och sugen på allt, jag har fått mycket ondare i kroppen därtill.

Så nu är det slut med det. Inga försök till snabba genvägar på bekostnad av liv och hälsa. Nä, nu ska jag återgå till det jag kan och mår bra av och så får vi hoppas att vikten rasar av mig ändå. För jag vägrar vara hungrig och få ont! Punkt! Farväl, kolhydrater, hoppas jag aldrig mer behöver se er! :)

Lycka!

Vår älskade lilla busekatt Isse, snart sex månader, försvann i torsdags. Idag på morgonen ringde en av sönernas dagiskompisars mamma och berättade att de fått en lapp i brevlådan om en upphittad katt som lät precis som beskrivningen på vår försvunne. Så jag ringde numret jag fick av henne och det VAR vår katt! Nu är älsklingen hemma igen och kommer de närmaste dagarna vara en innekatt!

Helger är ett gissel

Helger är farliga, speciellt helger när jag inte mår bra i kroppen. Det är ju så synd om mig då och det finns så mycket saker som är gott. Upp på vågen igen med andra ord.

Pratade dock allvar med mig själv igår kväll när jag skulle sova och nu har jag bestämt mig, tillsammans med god påhejning av mig själv, att nu får jag skärpa mig. Så nu blir det nolltolerans för kolhydrater igen (så gott det nu går).

Ett problem som jag identifierade är ju att eftersom jag är så känslig så är ju även CK svårt. Inte bara för hungern utan för att det faktiskt är 50 gram kh per dag med de där tre påsarna. Så, dels ska man vara hungrig hela tiden men man ska också vara sötsugen hela tiden. Rent självplågeri ju! Så det skippar jag!

Dagens meny kommer därför bestå av:
Frukost: Ägg och räksallad (Rydbergs, rätt lite kolhydrater)
Lunch: Kycklingfilé med beasås
Middag: Prinskorv med räksallad

Det kan man leva med att behöva äta... :)

Säljes: begagnad, trasig kropp

Igår gjorde jag klart i rabatten utanför, dvs. grävde ner lite fler marktäckande växter och sedan la jag på täckbark medan ogräset lös med sin frånvaro.

Alltså kunde jag inte sova inatt för att armarna värker så grönjävligt. Trött och grinig är jag därför och fortfarande har jag så ont att jag inte vill köra bil. Sicken tur jag har att jag kunde välja att jobba hemifrån idag!

Vågen visade iaf neråt idag igen och det känns riktigt bra. Grävde runt i skafferiet och insåg att jag har pulver kvar till tre hela veckor med ren CK. Så länge kommer jag aldrig orka! Frågan är om jag ska sikta på ett viktmål eller ett tidsmål?

Tja, jag får fundera vidare. Det är onsdag morgon nu och jag kommer iaf att köra resten av veckan på ren kur. Bestämmer mig på söndag!

Tillbaka på banan

Jag tog mig upp på banan igen igår och det gick bra. Tappade 0,4 kg första dagen vilket ju är strålande med tanke på hur lite vatten jag fick i mig igår. Vet inte riktigt vad som gör det så svårt att dricka vatten mellan varven, men jag får väl ta och skärpa mig.

Det är fortfarande så många kilo kvar att få bort att jag önskar det gick att snabbspola framåt. Hoppa över några veckor liksom. Men eftersom det inte går får jag bita ihop och köra på bara!

Tappade fokus

I torsdags hjälpte vi mina föräldrar att flytta. Vid lunch var jag så hungrig att jag åt kebabsallad till lunch. Sedan var det som att det bara ramlade vidare. Jag har haft en ren glufsarhelg, helt enkelt.

Det mest förvånande var nog ändå att vågen visade endast +1 kg imorse, dvs. fortfarande -2,3 kg. Hmm...?

Oavsett så börjar jag med CK igen idag, lika bra att ge på det när man orkar! Idag är dessutom semestern slut så nu blir det lite lättare överlag!

Nu känns det bra

Bevisligen fungerar det bra för mig att köra så här. Inte nog med att jag går ner i vikt, konstigt nog mår jag bättre i kroppen också. Vanligen brukar det ta ett par veckor minst efter medicinuppehållet på sommaren innan kroppen är "snäll" igen. Men nu har det gått en vecka och det känns nästan som vanligt.

Så inte vet jag, antingen har jag fuskat för mycket med kolhydraterna ändå eller så är det så att -3,6 kg (jodå, 3,6 kg på fem dagar) och mycket mindre vatten i kroppen gör sådan skillnad!

Idag visade vågen 85,2 kg och jag känner mig grymt nöjd! I rättvisans namn ska jag erkänna att det är grymt svårt att gå omkring och vara hungrig, vilket jag blir på eftermiddagen. Meeeen... just nu får det vara värt det!

Fettförbränning

Eller ketos som det kallas. Nu har jag nog hamnat där. Ytterligare minus sen igår, men denna gången "bara" 0,3 kg. Vilket inte alls är fy skam, för det skulle ge 2,1 kg/vecka det. Värre nedgångar kan man ha!

Det bästa är att centimetrarna på kroppen börjat krympa också. Tyvärr inte om stussen, än, vilket är trist för där har jag nog gått upp flest centimetrar under min matexperimentperiod.

Det är varmare ute än det var igår och inte ett moln på himlen. Så idag tar jag och avvaktar lite med promenaden, eftersom jag snudd på fick värmeslag igår morse förutom nästan brände mig i solen. Eftersom det ska regna imorgon enligt prognosen borde molnen hopa sig framåt eftermiddagen och då kan jag gå ut. Vara känslig mot sol har sina nackdelar nu när jag vill kunna röra på mig! :)

Känns bra!

Idag gick jag 4 km. Det känns riktigt bra eftersom jag faktiskt inte fick så ont i kroppen som jag fick förra gången jag gick så långt. Alltså är jag nog lite bättre tränad trots allt. Lägg dessutom till det faktum att jag just nu lider rätt mycket av min psoriasisartrit genom medicinuppehållet, så blir det än mer fantastiskt!

Så nu känns det positivt, hoppet och motivationen är på topp och eftersom det redan visat sig roliga siffror på vågen så kan det bara fortsätta vara bra. :)

Första gången jag körde CK tappade jag fem kilo första veckan. Det kanske jag inte gör denna gången men oavsett så har jag redan -2,6 kg vilket gör mig grymt nöjd. Min lilla app i telefonen berättar också glädjande prognoser om jag håller uppsatta matintagsnivåer vilket gör det ännu roligare!

Viktmålen nu är att komma ner under 80 kg snarast och under 75 kg till mitten av oktober. Sedan är det "stora" målet att ta mig under 70 kg till jul. Men jag tar det i små steg. Först ska jag fokusera på 7:a först på vågen igen. Det ska jag nå genom CK, så orkar jag hålla i så kommer det gå fort!

Nu så!

Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN går vikten neråt på vågen. Tack vare självsvält och Cambridgekuren, men just nu skiter jag i vilket. Neråt måste jag och detta funkar!

På två dagar har jag tappat 2,6 kg vilket visserligen bara är vatten men den mentala kicken är gudomlig! Motivationen att fortsätta är stark och envis! Dessutom har bysten minskat en centimeter och midjan 2 cm. Så oavsett "bara vatten" så krymper jag och det är BRA!

Mätte ketoner med Ketostix igår kväll och det visade redan utslag, om än svagt. Så idag borde jag vara mindre hungrig och piggare. Eller ja, borde varit om jag inte sovit typ 4 timmar bara. Meeeen... det tar vi ingen hänsyn till utan kör på. Jag ska gå ut och gå en sväng nu efter morgonpulvret.

Nu så! Äntligen är jag på väg NEEEEERÅÅÅÅT!

Mentalt sammanbrott

Efter en vecka med svärmors matlagning tyckte jag ändå jag skött mig bra. Åt mycket ägg och kött och så lite kolhydrater jag kunde (utom ett par medvetna avsteg). Men vågen tyckte inte alls samma som jag. Upp i vikt och ny totalhemsk invägningsvikt på 88,8 kg. Hallåååå??? Vad 17 håller jag på med?

Så igår fick jag nog. Brorsan hade kvar en hel del Cambridgekurenpulver sedan hans försök förra året med det. Det är inte optimalt ur lågkolhydratsperspektiv men det ger ändå en maxgräns på 50 gram kolhydrater per dag OCH det ger resultat på vågen, snabbt. Mitt mentala hälsotillstånd gällande vikten var vid sammanbrottets rand igår så jag behöver något drastiskt.

Det är inte alls lika roligt med CK som med "bara" lågkolhydratskost. Hunger, illamående och yrsel första dagen. Jag dricker massor med vatten och te och får således springa på toa hela tiden också.

Men det funkar ju. Det är mycket vatten i kroppen som försvinner första dagarna men det gör ingenting, huvudsaken är att vågen visar lägre vikt. På så sätt blir jag taggad att fortsätta. Vilket funkade strålande imorse, -1,6 kg på en dag är ju inte fy skam!

Planen är så klart att gå tillbaka till kolhydratsfattig kost så snart pulvret är slut (verkar vara ca 3 veckor kvar ungefär) om jag nu orkar hålla ut så länge.

Slutsummeringen är alltså: just nu är det viktigare att få bort fett från kroppen än att äta rätt. Tids nog återgår jag till vanliga kosten, allergin finns ju kvar trots allt kräver ju sin kost. Men med en kickstart vet jag att jag kommer vilja fortsätta, det gäller bara att komma in i rätt strömfåra, den som leder till ett smalare jag!

Att våga eller inte våga

Eller ja, egentligen borde det stått väga eller inte väga. Det är något konstigt på gång nämligen. Jag KÄNNER ju att min mage blivit mindre men likförbaskat står vågen still. Så varför väger jag mig?

Svaret är enkelt: jag VILL ju se minskande siffror på vågen så att jag ser att jag faktiskt får resultat. Men samtidigt är vågen en fiende för min motivation. Varje gång jag ställer mig på vågen och inte ser mindre vikt än förra gången tappar jag ju sugen, om än tillfälligt. Samtidigt kan jag inte sluta väga mig för hoppet är ju det sista som överger människan... :)

Det är bara att inse, jag är inte bara urusel på att låta bli kolhydrater (socker), jag är också badrumsvågsmissbrukare... Jösses...

Nu är det slut!

Ja nu jäklar är det slut på detta! Inget mer slarvande med kosten. Det är 2,5 vecka kvar av semestern och den tiden ska jag lägga på att skärpa till mig både med kost och motion. Det behöver inte vara så avancerat ju. Inga kakor och skit, inget godis. Resten klarar jag mig ju utan redan.

Motionen är ju bara att ta en promenad. Så, imorse sa jag åt mig själv att ni får det räcka! Så först gick jag ut och gick 4 km, nu ska jag dricka vatten och äta frukost!

Semester!

Nu har jag haft semester en vecka. Under den veckan var jag ute i skogen och lekte medeltid! Hurra! Kosten har jag skött riktigt bra och det är väl därför jag trots mens i antågande inte hade gått upp nåt!

Igår när jag var hemma igen påbörjade jag den strikta regimen även hemma. Siktar på att hålla mig runt 10 gram kolhydrater per dag nu. Igår blev det 12 gram, pga att jag åt prinskorv (4% kh). Idag siktar jag på kycklingfilé och hamburgare, båda med extremt lågt khinnehåll! :)

Nu har jag gjort sex veckors uppehåll med min medicin med, det är tungt men det går än så länge. Jag hoppas kunna hålla ut ytterligare en vecka så att jag kommer så nära det går de stipulerade två månadernas uppehåll som min lilla doktor vill jag ska ha!

För ett par veckor sedan beställde jag en sådan här:

Det är en liten matlåda som fungerar som en kylväska. Locket läggs i frysen i 10 timmar och efter det håller den maten kall i upp till 7 timmar. Perfekt för köttätare! :) Frozzypack kallas de och säljs bland annat på LCHFbutiken!

I min lilla Frozzypack ska jag ta med kyckling och beasås idag för idag ska vi till Tom Tit i Södertälje!

Hur svårt kan det vara?

Jag erkänner, jag tappade konceptet totalt efter kursen. Förra veckan var inte ett dugg bättre än kursveckan och jag toppade allt med att äta en massa choklad igår. Inte för att det var gott utan för att jag KAN nu när medicinen inte ställer till det.

Igår kväll mådde jag illa och hade ont i magen. Kroppen protesterar och det gör ont i lederna. Så varför ÄTER jag skiten?

Jag har bestämt mig för att det spelar ingen roll att jag kan äta vad som helst, jag vill inte må så här i alla fall. Så nu får det vara slut på intaget av skit! Återgång till lågkolhydratkost från och med idag alltså! Ska göra ett matschema så jag inte ramlar över i fel hjulspår igen. Vikten är ju så klart uppe på toppnotering igen så det är bara att inse, jag måste komma igång med träning och mat igen för att få ordning på fläsket.

Kurs är dåligt för maten

Först var det långhelg (underbart skönt med kalasfirande av 10-åring bland annat) och sedan var jag på kurs i Stockholm. Inte mycket tid att sitta vid datorn heller då.

Tyvärr tappade jag greppet och ramlade av vagnen rejält under kursdagarna. Godis, mackor, fikabröd och pasta till maten... Går det att ens beskriva eländet?

Nåja, gjort är gjort och jag är hemma och kämpar för att ta mig tillbaka upp i vagnen igen. Det känns rätt ok, gårdagens intag av kolhydrater höll sig i alla fall under 50 gram! Maken och jag pratade om frustrationen jag upplever kring maten, att jag liksom inte får den där kicken jag fått förr. Hans fundering var om det är så att jag trots allt äter för lite, att kroppen ändå sparar för att den fortfarande tycker jag svälter. Det är något jag själv klurat på så det träffade mitt i prick. Så jag ska till skillnad från många andra lågkolhydratkostare försöka äta oftare eftersom jag ju i stort sett aldrig är hungrig. Dvs. äta lite men ofta och se om den förbaskade förbränningen kan kicka igång ordentligt.

Det som är bra (jag har hittat en BRA sak med att ha ett uppehåll i medicinen över sommaren) är att jag, om alla teorierna håller kring min allergi, borde kunna äta även nickelrik mat under tiden jag inte äter medicinen. Dvs. avocado, broccoli och andra saker jag fått hålla mig undan. Det borde bli grymt mycket lättare att äta ofta om jag kan fokusera mer på att äta och mindre på vilka få saker jag FÅR äta!

Självklart tänker jag fortfarande hålla mig till lågkolhydratkosten, DEN är min vän oavsett! :)

Tidig dag idag!

Jag tycker min våg borde vara snällare och berätta hur mycket vikt jag går ner hela tiden, men nu gör den som förut, står still igen. Visserligen den nya vikten sedan i fredags men ändå! Det är grymt frustrerande faktiskt!

Men men... jag har druckit rätt lite vatten de senaste dagarna OCH jag har alldeles glömt bort att ta extra kokosfett. Så om jag skärper mig på de punkterna kanske det händer saker igen!

Imorse var också en riktigt tidig dag. Först kunde jag inte sova för det var så jäkla varmt i sovrummet. Sedan vaknade jag hela tiden till när jag väl somnade. Vid en kvart i fem imorse var jag vaken och till slut gav jag upp. Klockan skulle ändå ringa vid sex eftersom jag planerat in en träning idag!

Så efter att ha slöat runt hemma, väckt yngste sonen som var supertrött, gett honom frukost och packat väskan, så åkte jag till gymmet! Duktiga jag! 25 minuter på orbitrek-saken idag med! Känner mig nöjdare än nöjdast över det faktiskt!

Ska jag vara ärligt så tänker jag så här också, sköter jag bara kosten och fortsätter träna, så kommer kroppen inte kunna hålla på fläsket mer! :) Jag kommer vinna, för som alla som känner mig vet så är jag en riktigt envis jävel! :)

Jag har en plan!

Just nu känner jag mig så mentalt stark, på alla sätt och vis. Det är som en osynlig hand som liksom bär mig fram hela tiden. Underbart! Förra året, ja även året innan det med, så var den här tiden på året riktigt hemsk. Varför? Jo, jag äter en medicin som jag fått läkarorder om att hålla upp med i två månader under sommaren. Alltså slutar jag med medicinen 15/6 och så är tanken att jag ska börja igen 15/8.

Problemet är bara att jag inte klarar att hålla upp två månader utan att bli ett vrak eftersom kroppen gör så ont och jag tappar förmågan att göra enkla saker som att klä på mig (dra upp strumporna själv, knäppa jeansknappen själv). När jag vet att resultatet det blir så, så kommer ju rädslan för smärtan och stör bort allt det andra.

De där veckorna innan 15/6 brukar alltså vara ett riktigt träsk vad gäller mental styrka. Men inte i år! För se, jag har en plan! Planen inleddes förra veckan genom att jag tog mig iväg till gymmet. Idag var jag ju där igen, vilket är alldeles strålande. Planen är nämligen att träna så pass mycket nu att när väl tabletterna inte håller skiten stången så ska träningen göra det. Självklart vet jag att det inte är en mirakelkur, jag kommer få ont ändå. Men jag ska ha VÄSENTLIGT mycket mindre ont i år än förra året! HA!

Därför är vikten också en riktigt viktig del av min plan. För jag tänker gå ner i vikt i sommar också. Ni inser vartåt hän det lutar va? Japp, jag tänker inte ge min förbaskade sjukdom en chans att ta över mitt liv i sommar! Nä, i sommar ska jag ha semester och må bra. Dessutom ska jag INTE bryta ihop mentalt av att det gör så ont att jag bara vill gråta för att kroppen är oduglig och inte gör som jag vill.

Vem vet, jag kanske till och med för första gången kommer kunna hålla ut de stipulerade två månaderna i år?

Jag är så bra!

Jodå, det är sant, jag är SÅÅÅÅ bra! För se idag gick jag upp kvart över sex, packade väskan, stekte på prinskorv att ha till både frukost och lunch, matade barnen med frukost och åkte till GYMMET!

Först körde jag uppvärmning och sedan armar, axlar, ben och mage i maskinerna!

Jag är så bra! *mallig*

ÄNTLIGEN!

Imorse var jag ÄNTLIGEN nere på en vikt jag inte varit på sedan i mars. Det har ju gått upp och ner och upp och ner men hållit sig runt 85,3 mest hela tiden.

Förra veckan sa vågen 85,1 och imorse var det 84,6 kg! Så jag ser en nedåtgående trend äntligen!

Jag gissar att det lossnat av tre anledningar:
1. Jag försöker skippa nötter och annat "småätande"
2. Jag har kommit igång med motionerandet igen
3. Jag tar kokosfett morgon och kväll

Oavsett så är jag väldigt glad och nöjd med mig själv! Känns grymt roligt att det lossnat, nu kanske jag kan komma in i strömmen och bara rasa vidare neråt! TJOHOO!

Framgång föder framgång

Ja det sägs ju så, att framgång föder framgång. Idag känns det faktiskt väldigt sant. Gårdagen kändes grymt bra eftersom jag kom iväg till gymmet, åt bra och drack mycket vatten. Idag har jag också ätit bra och visserligen inte druckit bra men jag stod emot lusten att knapra en massa rostade mandlar medan jag lagade middag. Alla frestelser som stås emot är att hurra för!

Så på det hela taget känner jag mig nöjd och glad och förväntansfull eftersom jag verkligen tror på ett lägsta-vikten-sen-i-mars-resultat vid morgondagens vägning!

Nu ska jag ta mig en stor mugg te och gotta mig åt att jag är så förbaskat duktig! *skratt*

Nedåtgående trenden håller i

Imorgon är det vägningsdag. Förra veckan skrev jag inget för emellanåt går det ner och sen upp igen. Men det verkar ändå hålla i sig, för på tjuvvägningen imorse var det ytterligare ner sen förra veckan.

Det handlar inte om några fantasistiska resultat alls men för mig som stått på samma vikt i nästan två månader nu var det roligt att se att vikten faktiskt gått ytterligare neråt.

För mig är det viktigare att hitta ett bra sätt att förhålla mig till mat. Många som äter lågkolhydratkost "festar ju loss" på helgerna med att unna sig lite extra, kanske i form av grönsaker etc. Det kan jag ju inte göra på grund av allergin. Så mitt "unna mig nåt gott" blir oftast godis, eftersom det är något jag KAN äta.

Vi får se hur det blir i helgen, vi ska åka till svärföräldrarna. Svärmor förstår mina speciella matbehov och blir inte sur över att jag inte äter det som bjuds om det är nåt som inte fungerar. Blev det inte ens innan jag blev påtvingad lågkolhydratskost i extremform pga allergin utan bara åt det för att komma åt vikten. Där har jag nog tur, tydligen är det många som inte får samma förståelse kring sin kost hos släkt och vänner. Maten blir lite spontan i helgen dock så vi får se hur det blir!

Men först ska vägdagen genomföras, den är imorgon och jag ser faktiskt fram emot den!

Bonuseffekt av träningen

Jag upptäckte idag att jag glömt äta frukost. Så jag åt brunch istället. Kanske inte så bra egentligen men eftersom det sägs att man bara ska äta när man är hungrig så oroar jag mig inte. :)

Just nu känns det att jag är på väg in i något positivt. Bara det att kroppen känns pigg trots passet imorse och att jag vill gå och träna igen... När hände det senast? :)

Fläsket fick jobba

Idag slog jag till: kl. 6 gick jag upp, 06.45 var jag på gymmet! Lät fläsket slita ont på en sån där orbitrek-sak i 25 minuter med ett varierat pass. Kändes lagom mycket i knän och axlar!

Sedan duschade jag, åkte och lämnade bilen på verkstad och så buss ner till stan för att landa på jobbet 08.15.

Idag är jag nöjd med mig själv!

Fantastisk mathelg

Krusenbergs Herrgård utanför Uppsala, det är ett ställe med SERVICE det! Hela konferensen fick jag specialmat enligt mina instruktioner, inget som jag inte tålde på hela tiden! :)

Igår däremot gick det väl så där, blev godissugen och det var ju dumt. Men men! Nya tag!

För ett par veckor sedan köpte jag Kung Markattas kokosfett, men se det luktar och smakar kokos vilket jag har svårt för så det gick inte att ha i teet. Nu gjorde jag istället så att jag tog en rågad tesked som jag svalde direkt med lite te. På så sätt fick jag i mig fettet och slapp smak och lukt. Känner mig grymt smart nu! :)

Ska försöka minska matintaget efter inspiration från en kostkollega på Facebook och se om det kanske hjälper att minska maten och bara se till att få i mig tillräckligt med fett. Återkommer med rapport! :)

Dagens goda tankar

I sann positiv anda ska jag lista tre saker som jag är stolt över!

1. Igår åt jag ute på kinarestaurang och klarade mig från att äta fel saker (buffé is da shit)!
2. Jag gör ett grymt bra jobb på mitt nuvarande konsultuppdrag och det känns så bra att kunna använda mina kunskaper till att göra andras arbete bättre och roligare!
3. Imorse visade vågen äntligen minus vid en tjuvvägning!

Just idag gläds jag mest åt nr tre eftersom det mer eller mindre stått still eller till och med gått uppåt i en månad! Mitt mål att äta mer fett kanske är lösningen på mina platåproblem? Jag håller tummarna och väger mig "på riktigt imorgon" så får vi se!

Bra tankar!

Jag tror jag ska göra mer som författaren av "Liv utan socker", berätta för mig själv och andra ev. läsare om hur bra jag är när jag står emot frestelser. Till exempel skrev hon igår om att stå emot princesstårtan på jobbet. Det gjorde ju jag med förra veckan! Varför tänker jag inte på det jag klarar av istället för fokusera på snedstegen? Dumt!

Så, inspirerad av positiva tankar ska jag skriva bra saker om mig själv varje dag! Bra mental träning dessutom! :)

Fel i tanken

Insåg igår att jag går och tycker att jag fuskar rätt ofta. Trots att jag faktiskt legat under 50 gram kolhydrater/dag i stort sett alla dagar utom i lördags. Mentalt tycker jag alltså att jag fuskar trots att jag ju inte äter fel på något sätt.

Det som fick mig att fundera över mina egna tankar var detta: http://www.kostdoktorn.se/lagkolhydratkost-lchf/kostdoktorns-faq#ketos%20fettf%C3%B6rbr%C3%A4nning.

Det står där "Ett tillräckligt lågt kolhydratintag (under ca 50-100 gram/dag ) leder alltid till ketos (ketoner i blodet)". Mmm... så om jag ligger på max 50 gram per dag så är det ju faktiskt lågt och jag fuskar inte.

Alltså är det egentligen så att jag har två problem:
1. Jag tänker fel
2. Hur jag äter är inte tillräckligt bra för att gå ner

Det enklaste att svara på är nog nr 2, jag tror helt enkelt att jag dels äter för lite över lag, men också att jag äter för lite fett. Så jag ska öka på fettintaget och se om det hjälper eftersom jag då får i mig både mer mat och mer fett... :)

När det gäller tankarna är det svårare. Det är väldigt likt hur jag fungerade förut, när jag tänkte att så länge jag var hungrig så var jag duktig som bantade. Var jag inte hungrig var det kört och jag kunde nog egentligen ge upp för att jag hade "fuskat". Samma sak är det nog nu, mönstret är detsamma. Är jag inte under 20 gram kh per dag så "fuskar" jag och då tappar jag orken att vara ordentlig och hamnar i "jag tar nya tag imorgon"-fällan.

Hur jag ska bryta detta destruktiva tankesätt vette 17 men jag är i alla fall medveten om det och kan fortsätta klura på det. I en sann positiv anda är det nog lika bra att tänka positivt och se detta som ett framsteg, jag vet vad som är fel och då blir det lättare att fixa.

Vikten då? Tja... den får komma senare! Man kan inte fixa allt samtidigt! :)

Tappad sug

Har inte orkat kämpa med kosten den senaste veckan. Men i söndags skärpte jag till mig igen, börjar ju få ondare i kroppen igen och det är snart dags för medicinuppehållet över sommaren.

Så nu äter jag strikt under 20 gram kh per dag, vilket självklart fungerar väldigt bra. Men det är bra trökigt. Jag önskar jag kunde äta lite grönsaker etc för att liva upp men jag chansade förra veckan med blomkål och blev dålig. Så nu får det vara.

Ska försöka inte tappa sugen och äta godis mellan varven också så kanske vikten rör sig neråt med. Gissar att det är att jag äter lite onyttigt i helgerna...

Målet är ju att komma till 7:a först på vågen, fortfarande. Verkar ta lite tid bara! :)

Två allergireaktioner på två veckor

I förrgår åt jag onyttigt och alltså fick jag en allergireaktion igen. Så här kan det inte fortsätta. Den första, som jag fick när jag var på lajv, var helt från det blå eftersom det visade sig att jag trots att jag åt ordentligt åt något jag inte tålde. Men i söndags... då åt jag kanelbullar, chips, nötter och choklad OCH min medicin samma dag. Korkskalle, det är vad jag är!

Så nu ska jag, för att inte falla ner i "jag orkar inte laga mat och äter det som finns istället"-fällan, se till att fixa matlådor att ta till. Nyss ställde jag in sex portioner fläskkarré i kylen. Eftersom jag tänkte att en åtstramning kanske märks på vågen med så går det ju hand i hand med att jag behöver ha bättre koll på vad jag äter.

Ibland blir jag bara så deprimerad över att det finns så lite saker jag kan äta. Det blir lätt tråkigt i längden men jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att underlätta. Gissningsvis får jag köra så att jag stramar åt på veckorna och sedan "festar till" med lite lyxigare saker på lördagen men låter bli medicinen för att inte få ett allergianfall. Lyxen i helgen lutar åt att bli Flygande Jakob faktiskt. :)

En seger för mänskligheten!

Eller ja, i alla fall för mig. Idag gick jag enligt Runkeeper över 4 km i bra takt och det enda jag fick som men av det var kram i höger vad. Inget ont i knän, fötter, höfter eller rygg. Jag är SÅ lycklig! Nu ska jag passa på att bränna bort lite av allt extra fett på kroppen genom motion också!

HURRA för mig och min samarbetsvilliga kropp!

Dumma allergi!

Det är så många som skriver om alla smaskiga saker man kan äta om man äter lågkolhydratskost. Deppigheten infinner sig alltid när jag läser de smaskiga recepten eftersom det är så mycket saker i där som jag inte kan äta. Dumma allergi!

I förrgår och igår provade jag om jag kunde äta lax och blomkålsmos. Svaret är nej. Jag måste testa om det är laxen eller blomkålen eller bara kombinationen, men efter två dagars illamående tror jag inte jag vill prova endera på ett tag. Får anstå ett par veckor tills jag inte minns hur illa jag mådde.

Det är dock tråkigt att behöva stryka ytterligare saker på listan över vad jag kan äta. Lax har varit en favorit, snabbt och enkelt. Inte nu längre.

Jag gillar inte att vara allergisk. Tur det är sommar nu så man kan grilla. Kött och korv är trots allt godast ändå! :)

Lajv är bra för mig!

Jag inser att jag behöver vara på lajv oftare. Under de fem dagarna jag var iväg på lajv nu över påsk har jag inte ätit kakor, druckit läsk, ätit godis eller nåt! Visserligen har jag ätit lite kolhydrater i form av vitt bröd (max 20 kh/dag ändå) men det är också det.

Tyvärr hade inte vågen ändrat sig nämnvärt trots mycket bra kosthållning och bra mycket mer motion än vanligt. Så jag får inse att kroppen nog är fettskrämd och att det får ta den tid det tar. Måttbandsmässigt hade det faktiskt minskat nån centimeter både här och där, vilket inte minst kändes när jag bytte tillbaka till jeansen efteråt igen. De satt lösare och kändes som de halkade ner lite. Mycket trevlig upplevelse! :)

Så jag fortsätter tänka positivt och äta bra. Har lyckats döva sockermonstret också under påsken så det skriker inte i mig så fort jag blir minsta hungrig. Hade till och med en påse Nutisal Mixed Almonds med mig på lajvet som till stora delar är kvar...

Kan inte bli bättre! Nu ska jag bara se till att fortsätta med motionerandet så blir det nog folk av mig med så småningom!

Våga vägra vågen

Jag vet ju numera att jag blir ledsen över plus på vågen, även om jag vet orsaken. Så nu imorse såg jag mig i spegeln, det är dags för DEN veckan igen och jag såg att ansiktet hade svullnat pga vätska. Alltså ställde jag mig INTE på vågen! *stolt*

Det spelar ju ingen roll i längden om jag väger mig en gång i veckan eller en gång i månaden eller inte alls. Ner i vikt kommer jag ju gå ändå, även om det bevisligen går betydligt långsammare nu än förr. Har väl med åldern att göra antar jag! :)

Idag börjar jag mitt nya konsultuppdrag och därmed är det slut på risken för att småäta nötter etc. Fortsätter att köra lågkolhydratskosten och räknar med att all extra vardagsmotion på jobbet kommer ge den spark i baken på kroppen som behövs. Vågen, den får vila den...

Jag säger NEJ!

Igår skrev jag en jublande statusrad på Facebook om att jag ska säga nej till doktorn idag. Kanske jag skulle ta och förklara varför också? :)

Det är ju så här att jag har psoriasisartrit. Inflammationer i muskel- och ledfästen överallt i kroppen alltså. Diagnosen fick jag i januari 2007 och har alltså levt med vetskapen och mediciner i fyra år nu.

Sjukdomen flyttar runt i kroppen så det är inte samma ställe som har jätteont hela tiden. Men i höstas satte det sig i fötterna och gick inte över efter ett par månader som det annars brukar. Istället blev det värre och värre, speciellt i vänsterfoten, så illa att jag knappt kunde stödja på foten och alla promenader längre än 10 meter fick mig att grina.

Ringde läkaren på reumatologen i början av februari i år eftersom jag ville ha skor att ha inne, skor med formgjuten iläggssula. Har sådana till ytterskor men inomhus har jag inte haft det behovet tidigare. Förrän nu då. Läkaren tyckte att eftersom jag inte varit där på ett år ville hon träffa mig, så jag åkte dit för en undersökning och lite snack. Kalla mig Halta Lotta eller Quasimodo, så illa gick jag då.

Läkaren är en mycket bra kvinna som vet att jag är rätt envis. Hon sa att hon nog ville att jag skulle börja med methotrexate nu eftersom fötterna var så illa däran. Det är för att tala svenska en mild form av cellgifter. Nä, sa jag, det vill jag inte. Det är ju bara fötterna, måste jag utsätta resten av kroppen för skiten bara för de små eländiga fötterna? Läkaren spände då ögonen i mig och sa rakt ut: Du får väl välja då, cellgifter eller rullstol?

Jag blev lite vrång men behövde ju inte bestämma något där och då. Skulle röntga lungor och fötter och först därefter skulle vi bestämma hur jag skulle göra.

I samma veva blev jag som sagt vrång och tänkte att nähä, jag vill ha ett tredje alternativ, varvid jag återgick till strikt lågkolhydratskost igen. Pga min allergi hade jag ju under flera månader experimenterat med vad jag kunde och inte kunde äta och då ingick ju även bröd och andra saker. Men nu var det slut med det.

Det positiva är att även denna gång svarade min kropp väldigt bra på att bli av med de dumma kolhydraterna. Under de här sex veckorna som gått sedan träffen med läkaren har jag faktiskt blivit bättre och bättre och sedan förra veckan gör inte ens hälsenan på vänsterfoten ont.

Så igår bestämde jag, när jag pratar med läkaren idag igen spelar det ingen roll om hon kan se förändringar i lederna i fötterna, jag tänker ändå säga nej till methotrexate och rullstolen behövs ju inte, behöver ju inte ens kryckor! TJOHOO!

Jag är verkligen en vinnare och att inte äta kolhydrater handlar om så mycket mer än att slippa vara tjock (även om det självklart är en sak jag också jobbar med, vikten lär ner för då kommer kroppen må bättre av det också). För mig handlar det faktiskt om att kunna leva ett fullvärdigt liv utan att behöva ta till ännu värre mediciner! Jag är en VINNARE!

Positivt tänkande kommer man långt med

Igår blev jag less för att vågen stod still. Måttbandet gjorde mig glad igen.

Idag blev jag glad för att vågen faktiskt visade ner -0,4 kg (efter en hel del fladdrande, så jag tror att det kommer minska ännu mer inom kort)! Så jag tänker fortsätta tänka positivt! Det synbara beviset är ju skrynklet på magen och det betyder ju att det försvunnit mer fett än vågen berättar. Så jag är glad och tänker att förr eller senare syns det på vågen med! :)

Nu ska jag äta prinskorv och räksallad till frukost. Perfekt start på dagen när man som jag har blivit värre i förkylningen och numera har huvudvärk, feber och snorig näsa förutom rethosta... Aja, det går över det med! :)

Måttbandet är min vän

Vågen hade ju stått still och jag har ju i ärlighetens namn inte mätt på flera veckor. Men nu gjorde jag det. Det har, precis som jag känt själv, minskat lite både här och där:

Byst: -3 cm
Under byst: -5 cm (!)
Midjan: -1 cm
Stussen: -2 cm

Hurra, det minskar ju även om vågen inte säger det! Så, nu känns det bättre igen! Dessutom börjar huden på magen bli skrynklig igen så snart säger det nog TJOFF! på vågen med.

Läste någonstans att man kan lagra vatten i fettceller när fettet försvunnit därur och att man därför inte märker av fettminskningen på en gång. Jag tycker det låter lite roligt men jag kan samtidigt misstänka att det är precis så för mig. Ska dricka mer vatten nu några dagar så får vi se om vattnet släpper i kroppen! :)

Tänkt på en sak

Det sammanföll rätt lämpligt med att jag började ta bort kolhydrater mer hårdhänt och det faktum att mina tokinflammerade fötter gett med sig. Undrar om jag inte borde vara tacksam för att jag trots +10 kg det senaste året ändå har mindre ont nu än förut?

Lågkolhydratskost är uppenbarligen given för mig och jag ska anstränga mig mer för att se det positiva i livet istället för att fokusera på vågen. Tids nog försvinner ju övervikten ändå, bara jag sköter mig. Det är inte roligt att ha fettvolanger runt magen men å andra sidan är det roligt att kunna gå utan att se ut som Quasimodo! Jag tar hellre volanger än ont i fötterna!

Imorgon har jag läkartid per telefon, då får jag veta hur röntgenresultatet från fötterna ser ut samt att reuma-läkaren och jag ska diskutera annan medicinering. Men jag vet ju redan nu att oavsett röntgenresultatet behöver jag inte byta medicineringen, det får jag spara till det blir värre! Ha!

Vikten har stått still

Gick ner 0,4 kg i början av veckan och sedan har det stått still och stampat. Samma vikt imorse med. Irriterande är bara förnamnet.

Jag önskar jag blev av med förkylningen nu så jag kunde komma igång med träning. Det är nog det som behövs nu för jag vill ju gärna strama åt sladdret förutom att tappa vikt! :)

Sicken usel helg

Jag åt godis i helgen. Alla dagarna... vikten var därför inte alls lägre utan högre i måndags än tidigare. Sååå dumt. Irriterande. Nåja, jag har gått ner 2,1 kg på två veckor ändå. Det får man ju ändå vara nöjd med.

Imorse visade vågen neråt igen i alla fall. Men det blir nog tungt att ta fyra kilo på tre veckor. Grrr... korkskalle är vad jag är!

Delmål och viktmål

För att inte gå under av tanken på att jag ska gå ner 21 kg till så ska jag dela in det hela i mer attraktiva småbitar. För att göra det lite roligare så har jag dessutom tänkt planera in lite små belöningar, vilka de är har jag inte tänkt ut än. Målsättningen är att ta fem kilo i taget.

Första delmålet innebär dock att jag ska ha gått ner 7 kg. Fortsätter viktnedgången så här bra (vilket jag inte tvivlar på att den gör, jag har en del att ta av som kroppen nog också vill bli av med) så kommer jag nå delmål nr 1 inom två veckor! Det är viktigt för den mentala motivationen känner jag, att jag kommer klara det målet och det innan 20/4. Men det verkar ju onekligen som att det är görbart! :) Hurra för mig!

Tog en vecka

Två dagars försyndelser och det tog fem dagar till efter det att komma tillbaka till förra veckans vikt. Nästan där i alla fall, saknas ett hekto men det får jag se som försumbart. Känns bra faktiskt och nu blir allt bara nya trevliga resultat helt enkelt.

Ska väga mig igen på måndag och se vad som hänt, då har det gått två veckor sedan jag startade. Men jag är positiv och det går neråt. Jag är inte hungrig, inte trött och hängig och allt känns toppen! Det här kommer gå som en dans!

Har klurat lite på delmål och vad jag ska göra när jag tar mig dit. Men det kommer i ett annat inlägg!

Nu känner jag igen vågen

Sedan förr har jgag lärt mig att när kroppen går i ketos så bränner jag i normala fall ca 0,3 kg per dag. Det verkar som jag kommit in i det nu för idag var det 0,3 kg mindre på vågen än igår. Trevligt!

Det betyder ju att om jag fortsätter att köra så här så tappar jag ca 2 kg/vecka. Det å andra sidan vet jag inte riktigt om jag vill hoppas på. Istället hoppas jag på ungefär 1 kg/vecka nu framöver eftersom jag vill vara under 80 till 20/4. Vi får se hur det går men målsättningen är grymt tydlig och motivationen på topp! TJOHOO!

Kunde inte hålla mig

Jag vägde mig imorse. Dystert jämfört med i fredags men ändå... 84,6 kg sa vågen så det är ju ändå 2,3 kg ner sedan förra måndagen. Man ska inte sura över sådana resultat och till på måndag nästa vecka är det mer minus. :)

Igår gjorde jag dessutom mitt bästa trick och badade väldigt varmt och sen la jag mig att sova. Nu på morgonen har jag därför nästan ingen förkylning kvar i kroppen, känns riktigt bra!

Hurra för mig! (Moralboost är alltid bra!)

Intressant artikelserie i Expressen

Ja jag vet, det är nästan så man inte tror det är sant. Men faktiskt ÄR det sant:

http://www.expressen.se/halsa/1.2373695/sa-blev-fett-farligt-och-nyttigt-igen

Feber...

Helgens utsvävningar har säkerligen lett till att jag igår fick feber och idag känner mig som en urtvättad trasa. Men med tabletter och ett glatt humör så är jag på jobbet i alla fall, det behövs just idag.

Vikten tänker jag inte tänka på förrän på fredag. Till dess sköter jag mig som jag ska och äter så lite kolhydrater det bara går, så att helgens förfall försvinner fortare än kvickt! :)

Positivt tänkande är det som gäller!

En dag på väg igår

Vi åkte fram och tillbaka till Karlstad igår för att se om min sons hundrädsla kunde bli mindre påtaglig. Det funkade för övrigt, han är inte alls lika rädd (kanske inte alls, det får vi se) nu!

Så min Friscoburgare på Max får jag anse som ett bra offer trots allt. Jag åt ca 100 gram kolhydrater igår totalt, vilket ändå inte är sååå farligt tycker jag. Men nu ska jag skärpa till mig igen helt enkelt.

Vågen var snäll och visade samma vikt idag som igår. Nästa gång jag väger mig är på måndag eftersom vi ska på 24-timmarskryssning idag. Som tur är vet jag att på Birka Paradise finns det saker att äta och dricka även för kolhydratsmotståndare som jag själv! :)

Så glad så glad

Igår tänkte jag att om jag har tur visar vågen 84 kg imorgon bitti. Men se vågen visade 83,8 kg imorse så det blev ännu gladare min! :) -3,1 kg sedan jag började med andra ord! Tadaaa!

Första delmålet har jag satt till 79,9 kg och datumet var till om en månad. Men jag tror nog att fortsätter det så här kommer jag nå det målet betydligt fortare.

Känns mycket bra att jag faktiskt fått igång fettförbränningen. Med tanke på allt krångel jag haft så är det ju bara att konstatera att min kropp verkligen inte tål kolhydrater. I och med min allergi därtill så blir det ju extra speciellt. Men planen framöver (sen nångång) är att när jag väl kommer ner under 70 kg (i framtiden/drömtiden) så ska jag försöka hitta en övre gräns för kolhydratsintaget så jag inte behöver vara så strikt. :)

Men än så länge fokuserar jag på mina 20 gram per dag och använder minmat.net för att hålla koll ordentligt. Igår blev det 17,45 och det är jag nöjd med!

En liten glädjemätare!

Idiotiska läkare

Jag var ju till doktorn igår för att se om jag kan få någon hjälp. Men se nähä, det gick ju inte. För egentligen är det ju sååå enkelt: "kalorier in och kalorier ut". Dumma, envisa idioter!


Mina besvär beskrev jag så här:

• sover som en kratta
• kan hålla vikten om jag äter väldigt lite (1100-1300 kcal/dag), går upp om jag äter över 1300 kcal, verkar inte få bort övervikten alls (jag bortsåg från lågkolhydratskosten då)
• har mens 2,5 vecka av 4 
• har ett alldeles för lågt libido. 

 Döm om min förvåning när denna unga, kvinnliga ST-läkare tyckte att "jaja, men det där löser sig ju när du börjar motionera mer". Hon erkände att det kunde vara svårt iom med min sjukdom men att jag ju borde försöka. Jag satt häpen några sekunder, sedan frågade jag:

"Du menar alltså att min mens kommer skärpa sig och sexlusten kommer tillbaka om jag börjar motionera"?

Då blev hon generad och stammade lite "öh, nääää". Hon frågade om jag varit till gynekolog, jag förklarade att jag behövde en remiss från en läkare på vårdcentralen och att jag ju därför tog upp detta med henne där och då. DÅ fattade hon galoppen och skrev en remiss åt mig till Familjeplaneringsenheten, som tydligen var stället att gå till för sådana här saker.

Med tanke på att jag faktiskt vet nu att bara jag drar ner på kolhydraterna ordentligt så reagerar kroppen med att bränna fett så är det ju mindre problem detta med vikten. Faktum är att jag konstaterat att mindre kolhydrater också kommit bra tillrätta (verkar det som) med min sömn med! Så just nu hoppas jag att få hjälp med resten och kanske hör det egentligen också ihop med hormonknas i kroppen som kan rättas till om man tar bort giftet i maten, kolhydraterna.

Igår mådde jag ju knas och skakade i hela kroppen när jag vaknade. Så igår såg jag till att äta lite korv på kvällen trots att jag inte var hungrig vilket verkar klarat biffen. Nu på morgonen mår jag kalasbra, känner mig utvilad (första gången på jag vet inte hur länge faktiskt, säkerligen ett år) och vågen visade ytterligare 0,5 kg ner. Summa summarum är jag glad och nöjd! -2,5 kg sedan i måndags! Det halva kilot tolkar jag som att det förutom en hel del vatten nu också faktiskt försvinner fett, minns förut att jag låt på ungefär 0,3 kg per dag när jag var i ketos.

Hurra för mig!

Skakar av hunger

Kroppen har snart kommit upp i bra fettförbränning enligt mina ketostix, meeeen... Jag är hungrig som bara den och skakar i kroppen. Åt nog för lite igår kväll helt klart.

Så morgonens mat bestod av fyra skivor stekt bacon, ett kokt ägg och räksallad! Fett och bra, hoppas kroppen lugnar ner sig. Känns som jag tagit en adrenalinspruta faktiskt.

Det som förvånar mig är hur stor skillnad det är för mig att ligga på 60 gram kolhydrater per dag jämfört med nu 20 gram. Uppenbarligen är jag extremt känslig för det. Brorsan har nog rätt, vi är nog kolhydratsallergiker! :)

Dagens vikt är för övrigt -0,9 kg sedan igår. Jag vet, det är mest vatten, men med tanke på vilken vecka i månaden det är just nu så är jag grymt glad ändå! -2 kg på två dagar är bra för motivationen och moralen! TJOHOO!

Eländig uppgång, Nya tag!

Igår fick jag en mental knäck som hette duga. Klev på vågen och på en vecka hade jag gått upp mer än två kilo! Maxvikt någonsin visades igår på vågen, 86,9 kg. Blääää. Visserligen är det dags för den veckan i månaden men ändå!

Så bevisligen räcker det inte för mig att hålla kolhydratintaget till under 50 gram per dag. Så nu är målet 20 gram per dag. Strikt lågkolhydratskost är det som gäller nu!

Igår klarade jag det rätt bra, tog mig ner till strax under 30 gram. Lowcarbburgaren på Max var betydligt mer kolhydrater i än vad jag räknat med tyvärr, fram till jag åt den låg jag på 16 gram. Jaja... Nu vet jag det i alla fall! :) Det bästa var nog i alla fall att vågen efter en dag visade hela 1,1 kg ner! Plus att ketosen redan ger utslag på ketosmätstickorna jag har! Hurra!

Konstig våg

Jag har ätit hyfsat lågkolhydratskost nu de senaste veckorna men vågen visar ingen skillnad alls. Inte på kilona i alla fall. Däremot har jag upptäckt att fettmängden i kroppen minskat med 15% sedan... tja i somras var väl senast jag brydde mig om att kolla. Vattenmängden i kroppen har också ändrats men uppåt, så nu är det 50% vatten i min kropp, säger vågen.

Det är ju på det hela taget ingen vetenskaplig analys alls, sådana där hemvågar mäter ju rätt konstigt överlag. Det som stör mig är att vikten inte rör sig alls. Men om nu muskelmassan ändrats (vilket fettmängden tyder på) så kanske det finns hopp ändå.

På det hela taget känns det i kroppen att det är på gång så det gäller väl bara att ha tålamod antar jag. Fettet försvinner när kroppen klarar av att släppa det, så är det! :)

Besöket hos dietisten

I måndags var jag så till dietisten för att, från början för att reda ut vad jag äter fel eftersom jag ju enligt läkaren måste äta fel/mer än jag borde eftersom jag gått upp i vikt. Men det tror jag ju inte på själv eftersom jag vet vad jag äter. Så istället använde jag tiden i måndags till att få hjälp med vad jag ska äta för att få i mig det jag behöver.

Tyvärr var besöket en besvikelse. Det jag själv kommit fram till var det bästa hon kunde komma på, hon tyckte jag hade gjort mycket bra arbete själv med att forska efter mat, nickelinnehåll och allt. Till skillnad från läkaren tyckte hon också att det var förståeligt att jag ville hålla mig borta från kolhydrater för ledsjukdomens skull. Så jag fick inte skäll för det heller.

Inget kom egentligen ut av det hela. Jag fick bekräftelse på att jag är rätt ute, har rätt tänk och så vidare. I övrigt är jag på egen hand. Nå, hon ville att jag skulle skicka in två dagars "typiska måltider" för att göra en mer konkret analys av mineraler och vitaminer etc. Så det ska jag göra, innan nästa träff.

Det hon tyckte jag skulle tänka på var att om det nu är som jag själv tror, att stress har gjort vikten knasig, så tar det ett bra tag innan det släpper. Att jag fått stopp på viktuppgången tyckte hon var alldeles strålande men hon varnade för att inte ha för bråttom med viktnedgången för den kommer, bara jag fortsätter äta som jag gör.

Så det är vad jag ska göra nu. Äta som jag gjort länge och inte stressa över vikten. Förr eller senare går det neråt, gäller att bara hålla i och inte tappa fokus:

Jag äter som jag gör för att kroppen ska må bra och jag ska slippa fler anafylatiska chocker pga allergin. Punkt! Allt annat, som viktminskningen, kommer vara en bonus!