Insåg igår att jag går och tycker att jag fuskar rätt ofta. Trots att jag faktiskt legat under 50 gram kolhydrater/dag i stort sett alla dagar utom i lördags. Mentalt tycker jag alltså att jag fuskar trots att jag ju inte äter fel på något sätt.
Det som fick mig att fundera över mina egna tankar var detta: http://www.kostdoktorn.se/lagkolhydratkost-lchf/kostdoktorns-faq#ketos%20fettf%C3%B6rbr%C3%A4nning.
Det står där "Ett tillräckligt lågt kolhydratintag (under ca 50-100 gram/dag ) leder alltid till ketos (ketoner i blodet)". Mmm... så om jag ligger på max 50 gram per dag så är det ju faktiskt lågt och jag fuskar inte.
Alltså är det egentligen så att jag har två problem:
1. Jag tänker fel
2. Hur jag äter är inte tillräckligt bra för att gå ner
Det enklaste att svara på är nog nr 2, jag tror helt enkelt att jag dels äter för lite över lag, men också att jag äter för lite fett. Så jag ska öka på fettintaget och se om det hjälper eftersom jag då får i mig både mer mat och mer fett... :)
När det gäller tankarna är det svårare. Det är väldigt likt hur jag fungerade förut, när jag tänkte att så länge jag var hungrig så var jag duktig som bantade. Var jag inte hungrig var det kört och jag kunde nog egentligen ge upp för att jag hade "fuskat". Samma sak är det nog nu, mönstret är detsamma. Är jag inte under 20 gram kh per dag så "fuskar" jag och då tappar jag orken att vara ordentlig och hamnar i "jag tar nya tag imorgon"-fällan.
Hur jag ska bryta detta destruktiva tankesätt vette 17 men jag är i alla fall medveten om det och kan fortsätta klura på det. I en sann positiv anda är det nog lika bra att tänka positivt och se detta som ett framsteg, jag vet vad som är fel och då blir det lättare att fixa.
Vikten då? Tja... den får komma senare! Man kan inte fixa allt samtidigt! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar