Jag har en plan!

Just nu känner jag mig så mentalt stark, på alla sätt och vis. Det är som en osynlig hand som liksom bär mig fram hela tiden. Underbart! Förra året, ja även året innan det med, så var den här tiden på året riktigt hemsk. Varför? Jo, jag äter en medicin som jag fått läkarorder om att hålla upp med i två månader under sommaren. Alltså slutar jag med medicinen 15/6 och så är tanken att jag ska börja igen 15/8.

Problemet är bara att jag inte klarar att hålla upp två månader utan att bli ett vrak eftersom kroppen gör så ont och jag tappar förmågan att göra enkla saker som att klä på mig (dra upp strumporna själv, knäppa jeansknappen själv). När jag vet att resultatet det blir så, så kommer ju rädslan för smärtan och stör bort allt det andra.

De där veckorna innan 15/6 brukar alltså vara ett riktigt träsk vad gäller mental styrka. Men inte i år! För se, jag har en plan! Planen inleddes förra veckan genom att jag tog mig iväg till gymmet. Idag var jag ju där igen, vilket är alldeles strålande. Planen är nämligen att träna så pass mycket nu att när väl tabletterna inte håller skiten stången så ska träningen göra det. Självklart vet jag att det inte är en mirakelkur, jag kommer få ont ändå. Men jag ska ha VÄSENTLIGT mycket mindre ont i år än förra året! HA!

Därför är vikten också en riktigt viktig del av min plan. För jag tänker gå ner i vikt i sommar också. Ni inser vartåt hän det lutar va? Japp, jag tänker inte ge min förbaskade sjukdom en chans att ta över mitt liv i sommar! Nä, i sommar ska jag ha semester och må bra. Dessutom ska jag INTE bryta ihop mentalt av att det gör så ont att jag bara vill gråta för att kroppen är oduglig och inte gör som jag vill.

Vem vet, jag kanske till och med för första gången kommer kunna hålla ut de stipulerade två månaderna i år?