För många år sedan diagnostiserades jag för psoriasisartrit även om jag tydligen haft sjukdomen betydligt längre (var lite trög innan jag fattade att det var nåt som var fel på riktigt). Redan då tyckte doktorn att jag borde gå ner i vikt (jag med om vi ska vara ärliga).
Men se sedan fick jag en knepig allergi kopplad till mat. Efter 1,5 års Sherlock Holmes-beteende kom vi till slut på vad det var: jag är allergisk mot nickel i mat. Det tog ett halvår att komma underfund med hur mycket av olika saker jag kunde äta och under det halvåret lyckades jag gå upp 10 kg till... Samt några kilon till efter det. 2020 fick jag diagnosen celiaki (som jag haft hela mitt liv utan att veta om det). Det hjälpte inte min matsituation så mycket det heller...
Så nu har jag tredubbla övervikten mot för femton år sedan och det är sååå dumt för mina leder. Därför kämpar jag på, för vikten måste neråt så jag mår bättre. Allergin gör att jag äter kost som påminner mycket om lågkolhydratskost eftersom allt som växt i jord tar upp nickel. Googla om du vill veta exakt hur trist livet är som nickel-i-mat-allergiker! :) Lägger vi sedan till glutenintoleransen så känns det ibland som det inte är mycket kvar. Men det går! Tack och lov för måltidsersättningspulver, Huel är det jag hittat som funkar bäst (ingen soja, ingen gluten) hittills och jag är så tacksam över att det finns!
