2014-06-24

Det går neråt, tror jag

I slutet på mars bestämde vi oss för att flytta tillbaka till makens hemtrakter för att underlätta livet för oss alla, inklusive hans två barn sedan tidigare som verkligen behöver sin pappa nära. Så det blev ett kaos utan dess like: sälja huset, köpa ett nytt och hitta mig ett nytt jobb på nya orten.

Konstigt nog tog jobbet kortast tid, så redan i slutet på april började jag jobba på nya stället. Just nu är det tre timmar pendling per dag men det går över i juli, tack och lov! :)

Eftersom vi packade ner ungefär 1/3 av innehållet i huset i början av april för att det skulle se luftigt och stort ut på bilder och visning inför försäljning, åkte även vågen med i packningen. Så jag har inte vägt mig på 2,5 månad ungefär. Därför har jag ingen aning om vad jag väger, däremot så ser jag ju att mina ansträngningar gör skillnad via kläderna.

Det känns faktiskt riktigt bra att använda kläderna som måttstock, speciellt när jag ser att den jättestora valken över byxlinningen krymper, att jag kommer i en "gammal" BH som har både mindre omkrets och en kupstorlek mindre och andra sådana små saker. Tittar jag på mig själv i helkroppsspegeln ser jag att det inte är lika mycket hängmage längre och att jag är skrynklig på magen och i midjan. Dvs. det krymper men huden har inte hunnit med än.

I slutet på juli, dvs om en månad, flyttar vi in i nya huset. Då kommer jag packa upp vågen igen och då får vi se vad den säger. Men det gör inget om den skulle påstå att vikten är densamma, för omfånget är det i alla fall inte! :) Konceptet jag har nu för matintag fungerar väldigt bra och det är ingen stress längre, hellre att det går neråt och stannar nere än att det går fort. Äntligen känns det så på riktigt och jag är mycket nöjd över det!