Bra länk om LCHF

I dagens DN kan man läsa en debattartikel från åtta forskare om varför LCHF är naturligt och bra, speciellt för diabetes2-patienter:

http://www.dn.se/debatt/sa-blir-aldersdiabetiker-friska-utan-medicinering

Synd att inte alla förstår det.

Jag ser personligen fram emot mitt besök hos dietisten i mitten av januari eftersom jag dels ska berätta att jag inte ska äta kolhydrater men också att jag inte kan äta mat med nickel i. Undrar hur det kommer tas emot? :)

Tredje dagen utan te

Att jag skulle vara så beroende trodde jag inte. Men tvärt emot vad man kan tro är det inte teet i sig jag är beroende av, utan värmen som kommer av att man dricker varmt. Jag fryser rätt mycket hela tiden utan te och uppenbarligen har jag värmt mig bra med muggar med te förr. Igår på jobbet fick jag ta silverte med en halstablett i (för smakens skull) för att helt enkelt inte frysa ihjäl. :)

I övrigt går det rätt bra, jag mår lite illa hela tiden och jag vet inte riktigt vad det beror på. Men jag är inte speciellt hungrig trots allt och jag äter ju, om än något ensidigt känns det som. Köpte kycklingfiléer idag som jag ska laga till med kryddning på så jag har något att ha som matlåda imorgon. Det är enklare hemma så klart.

Dessutom fortsätter jag att läsa på om vart man hittar nickel i mat. Det är ju förskräckligt vad det finns nickel i allt. Men planen är nu att kapa bort så mycket det bara går under 1-2 månader. Därefter ska jag fundera över vad jag verkligen skulle vilja kunna äta och återinföra det och se om det fungerar.

Den som lever får se!

Elände...

Fick ett allergianfall i helgen. Illamående och kräkningar, fick ta kortisontabletterna. Jobbigt.

Det fick dock mig att forska vidare i om det finns specifika listor över vad som egentligen innehåller mest nickel. Hittade en lista på en dansk sida där det står nickelinnehåll per 100 gram per livsmedel. Samt en rekommendation av hur mycket man faktiskt bör/inte bör äta per dag.

Så nu lär jag nog börja gå på lågnickelkost. En sida jag läste om rekommenderade att prova en diet med bara kött, ägg och mjölkprodukter (smör, ost, mjölk, keso etc). Det absolut jobbigaste är att te innehåller mycket nickel, vilket innebär att jag behöver sluta med te. Jag som älskar te och dricker antagligen alldeles för mycket.

Motivationen för att krångla till maten så mycket känns låg men samtidigt måste jag ju bry mig om att jag blir så fruktansvärt dålig. Skrutt!

Japp, neråt!

Det går neråt, känns både i kroppen och syntes på vågen. Riktigt bra faktiskt!

Ser fram emot att kunna komma i lite kläder igen, tråkigt att ha två par byxor som passar. Rumpan min lagrar fett som om jag kom från mer afrikanska breddgrader. Vilket iofs inte gör något, hellre stor rumpa än stor mage, men det är svårt med byxor!

Nu går det åt rätt håll i alla fall. Snart kommer jag i byxorna igen! :)

Det känns bra!

Jag vägde mig imorse, med blött hår och kläderna på så jag tror inte jag ska bry mig om så mycket vad de exakta siffrorna var. Men jag kunde med glädje konstatera att jag är under 84 kg och att det ser mycket lovande ut för den riktiga vägningen som jag tänkte skulle bli imorgon lördag. Måndagar är så dumma som vägdagar tycker jag av många anledningar, så lördagar får bli vägardagen! Då blir vägning inget dåligt, liksom...

I övrigt så försöker jag fokusera på att städa i mitt liv. Det är andra saker än kroppen jag inte trivs med så jag känner att jag vill få ordning. Speciellt jobbfronten. Bytte ju jobb för ett par månader sedan och det känns inte alls bra. Riktigt bottennapp, helt tvärtemot vad jag trodde. Tråkigt men sant. Känns rätt trist att behöva ha dåligt samvete för ett jobb jag inte gillar, men sån är jag. Dock vill jag fokusera mer på mig själv än nåt annat. Så alltså grubblar jag.

Och grubblar och grubblar... :) Det kommer nog en Baltazar-liknande lösning snart, hoppas jag!

Dag ett avklarad

Jag tyckte gårdagen gick riktigt bra. Vi hade utbildning på jobbet och det bjöds på fikabröd, vilket jag lät bli. Maten blev bra igår men jag funderar över intaget, det är nog rätt lite mat. Ska försöka äta lite mer och lite oftare. Dagen såg ut så här igår:

8.30: Frukost på jobbet, tre stora skinkrullar med rejält med färskost i
10.45: En dl röd paprika i bitar som mellanmål
11.45: Lunch med köttfärssås och gurkbitar
15.30: Köttfärssås med resten av gurkan

Sedan åt jag inget mer på hela dagen... Var inte hungrig heller i och för sig men med tanke på att jag haft problem med ämnesomsättningen så oroar jag mig när jag inte blir hungrig. Jaja, det kommer märkas rätt snart om det är fart på den eller ej! :)

Idag kör jag igång!

Idag är det första dagen på min satsning på lågkolhydratskost. Jag vet ju att det både är bra för min kropp men också för vikten så när jag nu har fått ordning på ämnesomsättning och mineral- och vitaminbalanser i kroppen, så är det dags!

Så idag började jag med frukost bestående av rökt skinka (3g kolhydrater/100g) och färskost (också 3g/100g). Lunchen består av köttfärssås och grönsaker och till middag får vi se vad det blir, gissningsvis ägg eller nåt! :)

Nu KÖR jag! Tjohoo!

Kontroll

Nu är det äntligen ordning på min kropp igen. Slut på hysterisk viktökning utan någon kontroll. Känns riktigt bra faktiskt!

Därför ska jag från och med nästa vecka återgå till stenhård satsning på att kapa kolhydraterna. Min kropp tror inte längre att den svälter och det känns bra. Alltså kan jag nu återgå till att försöka få ordning på vikten.

Jag är positiv och nöjd med att jag faktiskt själv kan kontrollera vikten igen. Vad det än var (jag tror fortfarande på medicinen) så verkar det vara löst nu.

Jag är nog synsk!

Igår ringde läkaren från vårdcentralen. Självklart var alla prover normala, förutom min järnnivå i kroppen. Så jag ska äta extra järn ett tag. Precis som jag förutspådde förra veckan. Så jag gissar att jag nog är släkt med Saida trots allt... ;)

Hon frågade om jag märkt någon skillnad på att inte äta medicinen och jag sa som det var, jag har slutat gå upp i vikt. Förra veckan stod vikten visserligen still, men nu har jag som det ser ut faktiskt gått ner lite igen. Detta utan att göra någonting annat speciellt, eftersom jag varit hängig och dan och inte tagit mig till gymmet.

Så oavsett så tror jag nog att det är nåt knas ändå. Min kompis T har varit hos sin doktor och det visade sig att han hade zink- och b-vitaminbrist. Detta kan tydligen också göra att ämnesomsättningen är knasig. Det intressanta var att jag läste att om man har för lite b-vitamin i kroppen, b5 tror jag det var, så kan man inte bara få problem med ämnesomsättningen utan även med hyn. Acne är vanligt då. Gissa vem som ju har haft mycket problem med acne? :) Så nu har jag köpt b5-tabletter och återupptagit mina vitaminmineraltablettintag (fint ord där) sedan en vecka. Många bäckar små som det heter... :)

Ingenting

Inte ett pip har jag hört från läkaren sedan provtagningarna förra veckan. Med det får jag väl anta att det inte visade på något, att proverna är fullständigt normala.

Så nu funderar jag ju över om jag ska orka bråka eller om jag bara ska köra vidare som jag gör. Jag låter bli medicinen och hoppas det fungerar. Men för att inte riskera något så äter jag också mycket mindre just nu, tar extra vitaminer och mineraler och hoppas väl egentligen att jag har nån mineral- eller vitaminbrist som kan stabiliseras och hjälpa till. För det ÄR inte normalt att gå upp så mycket i vikt som jag gör trots att jag inte förtjänar det!

Nu ska jag vara väldigt strikt denna veckan, skriver in allt jag äter på viktklubb och försöker hålla mig till max 1300 kcal. Får väl se om det funkar! Om inte får jag väl bråka lite mer... Märks det att jag är rätt missmodig?

Kanske är lite tidigt att säga något

Men jag tror jag har kommit på varför jag har haft så hysteriskt svårt att hålla vikten, något jag aldrig haft förr. I förra veckan läste jag nämligen bibacksedlarna rätt noga på mina mediciner och upptäckte att det faktiskt fanns en biverkning med viktuppgång på en av dem.

Tyvärr är det en medicin jag egentligen behöver, men det finns andra sorter. Så jag tänkte att jag provar att ta bort den ett tag (det är en antiinflammatorisk medicin så det är inte farligt att laborera med den själv). Slutade ta tabletterna i onsdags och har trots lördagsgodis, bröd, äta lunch ute, fika och igår tårta efter maten gått ner hela 1,2 kg på en vecka.

Jag vet ju inte än om det faktiskt är bara en tillfällig sak eller om det faktiskt kommer fortsätta. På onsdag ska jag till doktorn och då ska jag diskutera detta och ta en del prover. Ska be om att få något alternativ också så får vi se. Men om det är så enkelt som att det är den förbaskade  medicinen, så blir jag både arg och glad. För då vet jag och då finns det ett sätt ur denna konstiga uppåtgående viktspiral som jag inte kan rå på vad jag än gör...

Första träningen avklarad!

Imorse gjorde jag det, jag gick till gymmet och tränade! Först uppvärmning på crosstrainer och sedan gjorde jag övningar för axlar, rygg, mage och ben.

Jag är mäkta nöjd med mig själv! Det bästa var att det kändes alldeles gudomligt skönt och inte ens crosstrainern kändes hopplös! Underbart! Nu ser jag fram emot onsdag när jag tänker träna nästa gång!

Inte mycket resultat på vågen

Inte mycket kan sammanfattas med "ingenting" än så länge egentligen. Däremot tycker jag mig känna skillnad runt magen så kanske händer det saker ändå.

Jag har ännu inte blivit riktigt frisk efter förra veckans långsjuka så jag har inte vågat ge mig in på gymmet. Det får nog anstå till helgen eller början på nästa vecka faktiskt. Däremot tänkte jag gå och skriva in mig så jag KAN träna när jag nu blir tillräckligt kry. Än så länge börjar jag hosta om jag sjunger med i en sång i bilen vilket inte riktigt känns 100. Meeen, det blir bättre!


I övrigt försöker jag sköta kosten även om det så klart inte blivit alls så lite kolhydrater som jag skulle velat. Men jag låter bli pasta, ris och bröd i alla fall vilket ger en bra nedskärning. Positivt tänkande är det som gäller!

Gårdagen gick bra

Visserligen åt jag bara ägg, ägg och ägg igår (med räksallad resp. bacon till) men det kändes ok. Idag är kroppen dock konstig och det är väl socker kroppen vill ha så klart.


Så idag har jag ätit ägg med räksallad till frukost och fyra skivor Deli falukorv (5% kolhydrater) till förmiddagsmellis. Kroppen är inte hungrig längre men skakis är jag. Gäller att härda ut nu så sockerberoendet ger med sig.

Bara gårdagens skärpning i maten har gjort att magen dragit ihop sig lite. Otroligt vad kolhydrater blåser upp min mage! Nu gäller det bara att hålla i detta så att kilona försvinner med! Men motivationen finns där och behovet med! Så det är bara att köra på!

Nä, nu är det nog!

En månad utan att ha ätit speciellt mycket alls har naturligtvis lett till det vanliga. Min ämnesomsättning är nere på det minsta läget och allt jag stoppar i mig lagras för framtiden. Således har jag, igen, gått upp i vikt.

Så nu får det vara nog! Idag började jag med lågkolhydratskost igen. Jag har inte löst alla problem kring vad jag kan äta istället för mina favoriter nötter, mörk choklad, broccoli etc, men det får komma allt eftersom. Nu behöver jag få fart på kroppen igen så jag kan tappa dessa äckliga kilon.

Just nu har jag 22 kg som ska bort. URK! Men jag fokuserar på att ta det i etapper trots allt. Så först och främst ska jag få ordning på matintaget, dvs. börja äta mat igen, regelbundet, gärna tre mål om dagen. Sedan ska jag så fort jag slutat hosta gå till gymmet och skriva in mig, jag behöver träna!

Vikten är ett problem

Jag har gått upp i vikt runt magen. Inte så mycket i kilo som i omfång. Detta efter att jag börjat äta kolhydrater igen. Nu orkar jag inte riktigt hantera allt kring detta speciellt bra eftersom min nioårige son väldigt hastigt förlorade sin pappa i cancer i söndags.

Men det känns också jobbigt att se sig själv på kort och i spegeln och se en mycket tjockare kvinna än vad jag vill vara. Så jag tänkte försöka få till träningen nu trots allt. Jag byter ju jobb 4/10 och då ska jag anmäla mig till gymmet som finns i närheten av kontoret. Till dess ska jag försöka promenera så att jag kommer igång och rör mig.


Problemet är dock tvådelat, dels ska jag kunna gå ut pga vädret (regn och kyla gör inte mina leder samarbetsvilliga) och dels ska jag kunna gå när inte sonen behöver mig. Det lämnar inte mycket tid över så här på hösten ska erkännas. Men jag ska ta mig i kragen! Måste ju, byxorna passar ju inte längre!

Allergi på spåret?

Jag har sedan förra sommaren en konstaterad födoämnesallergi. Dock är det ingen som vet mot vad för det är inte ett vanligt födoämne. Troligtvis är det en kombination av två ämnen som måste komma upp i en speciell dos i kroppen innan jag får en reaktion.

Under ett års tid har jag därför på läkarens uppmaning försökt detektiva mig fram till vad det kan vara. Hittills har jag inte haft någon aning alls. Men nu i helgen har jag fått riktiga illamåendeattacker två kvällar på raken. Båda gångerna hade jag ätit dels valnötter och dels mörk choklad 872%) från Willys. Chokladen är tyvärr slut och asken kastad, men det finns ju faktiskt fler sådana förpackningar på Willys. Så idag ska jag åka och handla på Willys och även köpa mer choklad.

För allra troligast är det ju att det är något i chokladen. Det skulle stämma bättre med de andra anfallen jag haft. I och för sig kan det självklart vara valnötterna med så för säkerhets skull så sitter jag och mumsar sådana just nu. Jag vet, galet, men jag har kortisontabletter och adrenalinspruta om det skulle behövas. Detta ÄR tyvärr enda sättet att ta reda på om jag är något på spåren eller ej.

Planen är alltså idag att äta valnötter. Blir jag inte illamående och kräksjuk av dem, så blir det Willys choklad imorgon. Sedan vet vi om jag var helt ute och cyklade även denna gång eller ej. Faktiskt hoppas jag att jag hittat nåt nu, det vore trevligt att få veta!

Vågen, bästa kompis och värsta fienden

Det är ju allmänt känt att man inte ska väga sig varje dag. Ändå gör jag det just nu. För jag är så spänd på när jag ska passera första delmålet och få min 7:a först på vågen igen.

Därför blir det ju extra knasigt när det verkar som min kropp kör varannan-dag-principen när jag är på väg neråt med lågkolydratskost. Varannan dag står vågen still, varannan dag så säger det HOPP! neråt på vågen. Idag är en sådan stå still med vikten-dag. Vilket vanligen är trist som bara den. För jag är en kvinna med extremt dåligt tålamod och vill ju att allt ska gå supersnabbt. Så när det blir samma vikt som dagen innan, då blir jag less och tycker att det inte är någon idé.

Eller ja, så fungerade jag förut i alla fall. Imorse upptäckte jag att det inte längre var så. Visst, jag hade önskat mig den där 7:an men den visade sig inte idag. Sedan klev jag av vågen med en axelryckning och tänkte att det kommer imorgon (såg ju hur vågen fladdrade runt på 79-nånting innan den bestämde 80,2 kg). Väl inne i köket insåg jag att jag inte reagerade med den där besvikelsen. Så jag inser att jag måste fundera på vad som är skillnaden nu jämfört med tidigare.

Det jag tror är vad det hela beror på är att jag faktiskt redan gjort detta förr (och sedan slarvat och gått upp igen). Jag vet att viktnedgången kommer så länge jag sköter mig (vilket jag gör). Dessutom märks det ju resultat från dag till dag om jag tittar på kroppen. Magen har krympt massor och den där sladdriga valken som blev förra veckan börjar redan krympa.

Så jag tror att paniken inte infinner sig för att jag vet att jag kan gå ner. Därför blir jag inte ledsen eller besviken när jag ser på vågen att det är en varannan dag idag.

Min stora utmaning är ju att lära mig att jag faktiskt inte KAN äta kolhydratrik kost. För då slås hela kroppen ut och lagrar massor med fett. Så väl nere på en bra vikt kommer den stora kampen börja: den för att inte gå upp allt igen.

Oh yes!

Det har försvunnit ytterligare ett halvt kilo av den fläskiga kroppen! Hurra! Dagens vikt var 80,2 kg så -0,6 kg bort! Nu är det bara 0,3 kg kvar till delmål ett kan strykas från listan! Oh yes!

Under ett par dagar har jag dock upptäckt en spännande sak. Jag blir inte hungrig eller sugen lika mycket som tidigare. Vilket visserligen är bra. Men det känns ändå som att kroppen behöver matas lite så att den inte tror att det är svält på gång.


Jaja... ska äta mer ägg idag, glömde koka igår och fick klara mig en hel dag på jobbet med bara kycklingfilé och smaskig sås. Oj vad jag lider... ;)

Nu har ketosen satt in

Ytterligare 0,7 kg mindre sedan igår! Jösses! 80,8 kg och 0,9 kg kvar till första delmålet. Underbart!

Det börjar ju bli dags att fundera på delmål nr 2. Kanske spika alla delmål? Hmm...

Startvikt var ju 84 kg (*rys*)
Delmål 1: 7:a först på vågen, dvs. 79,9 kg, -4,1 kg
Delmål 2: 75,9 kg, -8,1 kg
Delmål 3: 71,9 kg, -12,1 kg
Delmål 4: Sexa först på vågen, dvs. 69,9 kg, -14,1 kg (för så lite har jag inte vägt på 15 år)!
Delmål 5: 67,9 kg, -16,1 kg


Så. Totalt fem delmål och sedan får jag helt enkelt se hur jag ser ut och känner mig innan jag bestämmer vidare. Enligt min läkare på reumatologen ska mitt BMI gärna ligga runt 22, vilket skulle innebära en vikt på 62-63 kg. Men så lite har jag inte vägt sedan jag var 15 år så det får vi allt se... :)

Listan över delmål kommer komma igen och jag ser fram emot att få stryka dem ett efter ett!

Nu äntligen!

Imorse vägde jag mig. Vågen visade 81,5 kg! 1,6 kg kvar till första delmålet! Hurra för det!

Jag har varit lite deppig eftersom det kändes som att vikten snarare gick upp än ner. Men nu släppte det ju rejält och jag har dessutom kommit över den värsta "oj jag är så sugen på onyttigheter hela tiden".

Så dagens vikt känns mycket bra och jag har fullt förtroende för mig själv och kosten jag äter, vikten kommer fortsätta neråt! Nu äntligen har det svängt och jag är på väg tillbaka till mig själv!

Av och till

Det går förhållandevis bra med kosten. Även om jag åt glass igår. Men det är smällar man får ta! :) Den tiden på månaden, varmt, trött och grinigt... Tja, varför inte bara ta det man vill ha så man slutar gnälla?

Tyvärr har vågen gått uppåt lite men det beror på tiden i månaden faktiskt. Känns ändå bra för magen är fortfarande inte lika uppblåst som den var tidigare i veckan, trots allt.

Känns som det är på väg åt rätt håll. Önskar bara att jag inte var så totalt orörlig som jag är just nu. Foten som jag skadade när jag ramlade ner i trappen för tre veckor sedan är fortfarande inte bra och det gör det svårt att röra på mig. Promenader är ju lite svårt om man så säger...

Till hösten, när jag byter jobb, ska jag anmäla mig till gymmet vid det nya jobbet. Det ligger ett i huset bredvid jobbet där så då borde jag kunna träna på morgonen eller efter jobbet eller på lunchen om så är. Så om inte annat kommer jag komma igång till dess.

Självklart skulle jag kunna börja där redan nu eftersom jag passerar det stället på väg till och från jobbet. Men just nu fungerar det inte alls, alldeles för mycket på jobbet och pressat hemma med. Får se om det lugnar sig efter augusti, i så fall slår jag till med att börja där tidigare.

Hur kan man inte sova?

Bonussonen G kan inte somna, igen. Efter att ha varit hos sin mamma i två veckor (där han bor i vanliga fall) efter sommarlovet på fyra veckor hos oss så har han återigen glömt hur man somnar. Nu låg han vaken från 21 till i alla fall 00.30, då vi vuxna somnade.

Han ligger och gör allt han kan för att inte somna, fantiserar ihop läskiga saker, ligger och knäpper sig själv i huvudet, sprattlar runt... ja, han gör verkligen allt han kan för att inte somna. Frågan är ju HUR man får bort det där beteendet? Det är inte sunt att göra som han gör, han är ändå åtta år. Hemma hos sin mamma verkar han vara väldigt osäker, eftersom han återfaller i det här beteendet hela tiden.

Jag har ingen rätt att lägga mig i heller men jag blir ju alldeles frustrerad över att se hur gossen beter sig, han signalerar ju med stora neonskyltar att nåt inte är som det ska. :(

Jobbigt!

Tungt idag

Vaknade och hade ont i snudd på hela kroppen. Tröttheten är påtaglig eftersom inflammationerna bevisligen är i stort sett överallt. Dessutom mår jag lätt illa hela tiden med och har haft svårt att äta.

Det har blivit två thin crisp med färskost, ett kokt ägg och lite räksallad till samt en hel del nötter (Nutilsals med pyttelite kolhydrater i). Men mat i någon riktig mening? Näe...

Vet inte om det är straffet för maten igår (kolhydrater intogs under kvällen, precis som planerat) eller om det är reaktionen på att jag började ta min långtidsverkande medicin mot inflammationerna igen igår. Det märks väl så småningom.

Orkade inte ens titta på vågen imorse så det tar jag imorgon. Känns dock redan på magen att det dragit ihop sig lite. Ingen utspänd kolhydratsmage här inte, trots gårdagskvällen. Men tyvärr putar det ändå, för det sitter fett där med...

Underbara nyheter på vågen

Imorse sa vågen 82,1 kg. Ner 0,7 kg sedan igår alltså! Hurra för det! Känns bra att det går neråt och att det händer så fort!

Enda problemet just nu är magen som är minst sagt trög. Jag försöker dricka ordentligt meeeen... När man äter lite kolhydrater så är det trixigare, helt klart. Men förhoppningsvis kommer det igång igen snart.

Dessutom ska jag faktiskt äta potatis idag. Jag och maken ska till Gävle till kompisar och äta på restaurangen Church Street Saloon. Där har de något som kallas för "loaded potatoskins". Det SKA jag äta idag, fastän det är kolhydrater. :)

På det hela taget känns det alldeles underbart att jag ser resultat på vikten redan nu OCH att jag slipper vara hungrig trots allt!

Mål med livet

Jag tillhör inte kategorin människor som tror att bara jag blir smal (eller mindre tjock) så kommer jag automatiskt bli lyckligare. Däremot vet jag att min sjukdom psoriasisartriten kommer bli mindre påtaglig om jag blir smalare. Så på sätt och vis KOMMER jag faktiskt bli lyckligare om jag blir smal, även om det inte främst handlar om utseendet där då...

Så istället har jag filosoferat rätt mycket över vad jag vill med livet. Det känns fruktansvärt trist att vara obotligt sjuk. Men det betyder ju inte att jag behöver bli begränsad om jag inte vill. Just nu är jag dock begränsad, eftersom kroppen säger ifrån hela tiden.

Alltså vill jag gå ner i vikt för att underlätta för min kropp att stå ut med lite saker jag vill kunna göra. Framför allt fortsätta med lajvandet. DET är nog viktigast av alla saker. Jag ser alltså viktnedgången som en investering i liv. Inte bara liv som i att överleva utan liv som i att ha ett roligt och innehållsrikt liv.

Denna gången ska jag ta mig till målet. För min egen skull. Punkt!

Det går riktigt bra!

Till skillnad från när jag försökte köra pulverdiet så blir jag ju inte extremhungrig. För jag äter ju riktig mat! Igår åt jag köttfärsbiff och den underbara Hickory Grill-såsen från Ica. Både som frukost och som lunch faktiskt! Mycket gott!

Kvällsmaten bestod av rökt korv, visserligen med 10gram kolhydrater per 100 gram men sååå god. Vi har några liggande i kylen sedan helgen så det är bara att äta! :)

Idag kokade jag ägg till frukost samt att jag har två till eftermiddagen ifall jag blir hungrig. Lunchen består av den köttfärsbiff jag fortfarande har kvar.

Det är bara att konstatera att det faktiskt inte är speciellt svårt detta. Nu är ju kakor och choklad och godis väldans gott men det är ju inte bra för mig. Så nu är det sockerfritt och kolhydratsbegränsat som gäller. Motivationen är på topp och jag ser fram emot att se vikten gå neråt!

Imorse visade vågen 82,8 kg. Så antingen hade vågen spatt tidigare i veckan eller så har kolhydratsbristen redan släppt på en hel del vatten i kroppen! Oavsett så är jag glad. 2,9 kg kvar till delmålet!

Den första dagen på resten av mitt liv

Jag har under lång tid försökt gå ner i vikt. Det har gått bra med. Men sedan har jag släppt allt och så har vikten kommit tillbaka.

Nu tänker jag ge mig på LCHF igen eftersom jag vet att det fungerar. Jag vill inte vara tjock, jag hatar valkarna i midjan och det runda ansiktet... Nu SKA det bort.

Eftersom detta är viktigt för mig så är detta min viktiga blogg. Dessutom handlar det om min vikt så då blir det extra roligt. :)

Min vikt är hela 84 kg till mina 165 cm längd. Rätt eländigt mycket tyvärr. Men från och med nu är det maxvikten, för nu ska det bort! Första delmålet är en 7:a först på vågen!

Nu KÖR jag!