Jag tillhör inte kategorin människor som tror att bara jag blir smal (eller mindre tjock) så kommer jag automatiskt bli lyckligare. Däremot vet jag att min sjukdom psoriasisartriten kommer bli mindre påtaglig om jag blir smalare. Så på sätt och vis KOMMER jag faktiskt bli lyckligare om jag blir smal, även om det inte främst handlar om utseendet där då...
Så istället har jag filosoferat rätt mycket över vad jag vill med livet. Det känns fruktansvärt trist att vara obotligt sjuk. Men det betyder ju inte att jag behöver bli begränsad om jag inte vill. Just nu är jag dock begränsad, eftersom kroppen säger ifrån hela tiden.
Alltså vill jag gå ner i vikt för att underlätta för min kropp att stå ut med lite saker jag vill kunna göra. Framför allt fortsätta med lajvandet. DET är nog viktigast av alla saker. Jag ser alltså viktnedgången som en investering i liv. Inte bara liv som i att överleva utan liv som i att ha ett roligt och innehållsrikt liv.
Denna gången ska jag ta mig till målet. För min egen skull. Punkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar