2018-01-23

Fyra veckor och det går lååååångsamt

Det har varit riktigt tufft nu i två veckors tid. Inte med maten, men med VÅGEN! Inget händer ju!

Men, fick tips om att ta mer magnesium(citrat) varje morgon för att få lite rörelse i tarmarna, så att säga. Det har fungerat nu de sista dagarna faktiskt och jag har också äntligen börjat se minus på vågen igen. Moderata siffror dock, jämfört med de första två veckorna, men heller långsamt än inte alls.

Det svåra nu är att få i mig den mat jag behöver. Varje dag nu de senaste fyra dagarna har jag haft riktigt svårt att komma upp i mina 1200 kcal per dag (med LCHF-balansen då). Och det handlar inte om att jag inte är hungrig, för det blir jag. Men jag vill liksom inte äta. Konstigt, men sant. Så, ska försöka skärpa till mig igen med den delen.

Det roliga är ju att trots att knappt nåt försvunnit på vågen, så har det försvunnit på magen. Midjemåttet har minskat med 2 cm och det är ENORM skillnad på formen av degbullen... Hängbuken krymper, faktiskt! :)

Summa summarum: jag fortsätter, så klart. Jag hoppas det lossnar med vågen snart, det är alltid roligare när det går neråt. Men, men... det får ta den tid det tar!


2018-01-18

Tre veckor och mysko kropp

De första två veckorna tappade jag snabbt 4 kg. Men sedan 1,5 vecka tillbaka nu så stor vikten still. Exakt samma vikt hela tiden.

Det konstiga är att jag, för så klart har jag en liten pryl för att kolla ketoner i blodet, ligger inom "optimal ketos" för viktminskning, och har gjort i två veckor. Ändå står det tvärt still.

Jaja... jag hoppas det kommer säga KABLAM! snart och till dess får jag leva med att vågen bråkar. Dock ser jag ju att det ändras på kroppen, jag har tydligare bilringar runt magen till exempel... :) Kanske inget att eftersträva men eftersom det betyder att det inte är ett stort traktordäck runt magen, så är jag glad ändå!

Motivationen är på topp i alla fall! Inga större problem att äta rätt, om jag får sötsug gör jag LCHF-ischoklad och det funkar fantastiskt bra mot sötsug OCH hjälper mig att få upp fettintaget varje dag. Inte alls dumt! :)

2018-01-01

Vilket bedrövligt år 2017 var

När jag tänker tillbaka på året som gått kan jag inte hitta många ljuspunkter. Speciellt inte andra halvan. Mitt skov gick aldrig över, det var inget skov, det var en permanent försämring av sjukdomen. Insikten om det tung att ta till sig, ska jag erkänna.

I november började jag med metotrexat, medicinen jag åt förut, för kanske 8 år sedan och som gjorde mig psykiskt sjuk men gjorde väldigt lite mot min sjukdom i sig. Denna gång verkar det hittills gå bättre i alla fall, peppar peppar. Fortfarande bedövande trött av alla inflammationer, men ändå liiite piggare. Jag orkar åka till stora affären. Eller köra nån maskin tvätt. Eller laga mat två gånger samma dag. Så det blir bättre. Sedan att det inte går så fort som jag vill (tålamod är en dygd jag aldrig drabbats av) så går det i alla fall åt rätt håll. Illamående som bara den blir jag, men det har jag fått medicin mot så det är på en ok nivå.

Så eftersom jag äntligen ser ett ljus i slutet av tunneln som möjligen inte är tåget trots allt, så började jag 28/12 med bättre mathållning. Min strategi är fortfarande ketogen kost, men med två viktiga tillägg:

1. Drick mycket vatten varje dag. 3 liter är målet per dag, jag har en app som påminner mig!
2. Ät minst 1200 kcal varje dag. Mitt problem med LCHF har alltid varit att jag slutar vara hungrig och äter för lite och därmed inte går ner i vikt som jag vill.

Hittills har det gått bra, första dagen var väldigt jobbig dock eftersom jag inte var hungrig. Men nu har jag till och med blivit hungrig varje dag så det verkar funka bra. Vikten är dessutom ner 1,9 kg på sex dagar och det känns riktigt motiverande.

Imorgon har det gått en vecka. Jag börjar också jobba imorgon efter ledigheterna. Med jobbet blir det lättare att hålla ordning på vad jag äter. Känns riktigt bra inför det nya året! 2018, här kommer jag!

2017-06-28

IBS? Ja men kom och få sällskap av de andra sjukdomarna, vettja!

I två veckors tid har jag mått bedrövligt illa. Illamående hela tiden, rejält ont i magen när jag äter och efteråt. Lugnar sällan ner sig tills det egentligen är dags att äta igen. Så det har varit en kamp att ÄTA. Lågkolhydratsstriktheten har inte varit något problem alls dock, snarare har jag ätit för lite så ketonerna har legat på skyhöga värden när jag mätt (igår morse 4.0).

För en vecka sedan sökte jag vård akut pga detta och det var i alla fall inget allvarligt. Nu verkar det som att jag nog lider av tarmkatarr, eller IBS (om det håller i sig är det namnet det får, sa farbror doktorn). Glädjande nog så läser jag att lågkolhydratskost är PRECIS vad kroppen behöver om man har de här problemen, så jag fortsätter kämpa.

För att inte ligga på svältnivåer med ketonerna (och alltså inte svälta kroppen då) funderade jag mycket på vad jag kan äta utan att få ihållande ont i magen i flera timmar. Kom på att LCHF-smoothie kanske skulle funka, kombinerat med proteinpulver för att få i mig tillräckligt med både fett och proteiner. Provade det igår kväll och visserligen fick jag ont i magen men det gick över på knappt en timme. FRAMGÅNG!!!

Enda problemet jag hade var att hitta ett proteinpulver med lågt kolhydratsinnehåll OCH som inte är sojabaserat. Men det gick det med, med hjälp av maken.

Så, jag hoppas att den nya regimen ska ge gott resultat för magen. För ledvärken har den redan gjort det. Hela kroppen mår mycket bättre och inflammationerna är på tillbakagång. Kort sagt: jag är en VINNARE!

2017-06-19

Värsta skovet hittills med PSOA

Det som jag trodde skulle vända iom resan till USA, då jag gick från att ha ont till att inte ha ont nästan alls, blev inte riktigt så. Istället kom värken tillbaka med oanad styrka och det GÅR. INTE. ÖVER.

Jag har varit nere under isen, gråtit, förbannat orättvisan. Och jag har varit hemma från jobbet. Händerna slutade funka. Det går inte att jobba utan händer som funkar, inte ens som projektledare... Men extrem vila för händerna i två veckor och ett försiktigt upptrappande har hjälpt. Och när det började bli snällare i händerna igen så steg humöret och även om värken sitter på andra ställen i kroppen istället så går det att tänka positivt. Faktiskt. :)

En sista kraftansamling nu i sommar tog jag tag i nu, för att se om noll kolhydrater i maten kan vända trenden. Annars blir det medicinering av det otäckare slaget i höst.

Dock är det rätt tufft att gå in och försöka nolla kolhydraterna, så istället får jag andra problem (sockerabstinens). Huvudvärk, ont i magen, illamående... Underbara grejer... Men det är i alla fall övergående på väldigt kort sikt, nån vecka bara. Sedan hoppas jag att resten också ger med sig, snabbt!

2017-04-21

Ner i vikt under resan till USA

Japp, du läste rätt. Jag åkte till USA en vecka (Star Wars Celebration i Orlando, Florida) och märkte när jag kom hem att jag vägde 0.8 kg mindre än senast jag vägde mig (innan resan nån gång).

Det är inte det jag förväntade mig, men det kan nog enkelt förklaras med:

1. Massor med steg gångna varenda dag vi var där (besök på Disneyland, Universal studios och så klart Star Wars Celebration)
2. Varmt väder, som jag inte gillar, så jag var aldrig hungrig

Trots att jag åt det jag ville när jag ville, så åt jag nog betydligt mindre än normalt överlag. Så det var ingen deppig historia att komma hem och ställa sig på vågen i alla fall!

Dock mår jag fruktansvärt dåligt mentalt efter resan. Först tyckte jag det var rätt ok att vara en "smal person" jämfört med så många runt mig, men efter en vecka så tyckte jag bara det var jobbigt att det är så socialt accepterat att vara tjock nog att inte ens orka gå. För de var överallt, de som verkligen led av sin fetma. De åkte elmopeder/rullstolar eller var så tjocka att de svettades av att gå långsamt. De var överallt. Jag blev verkligen illa berörd. Inte över att de var så så tjocka och mådde så dåligt, utan att samhället inte över huvudtaget hjälper dem att nå ett hälsosammare liv. Istället anpassade sig samhället så att alla kan fortsätta vara tjocka utan att ens se det som ett problem. Men det måste det ju vara. JAG är tjock, lider av fetma enligt BMI, lider av att vara tjock rent fysiskt (min sjukdom blir ju bara sämre av att jag är tjock) och där var jag en av de smala... Ofattbart.

Så, en oväntad bieffekt av min resa är att jag har om möjligt ÄNNU mer motivation att bli en mindre människa. Det går väldigt bra, återgick till bra kosthållning när jag kom tillbaka till Sverige och fortsätter bara köra på. Det kommer ta tid, det inser jag, men jäklar i min låda vad jag är motiverad att gå ner i vikt, må bättre och BLI bättre!

2017-04-05

Huvudstupa rakt in i ett skov

Det är en sak jag inte kan hantera mentalt, tydligen. Skov. Dessa eländiga svängningar i sjukdomen som gör att jag inte fungerar normalt varken i kropp eller knopp.

En hel månad gick jag och mådde eländigt innan jag tog tag i vikten igen. Må eländigt betyder äta vad jag vill och orkar och naturligtvis har jag ätit fel, fel, fel. I slutet på mars fick jag nog av mig själv, så nu har jag kört kontrollerat igen i 1,5 vecka.

Nästa vecka ska jag och maken på en veckas semester i Orlando. Det kommer uppenbarligen bli tufft att hålla någon slags kosthållning i sockrets förlovade land. Men det räknar jag med och det får vara så. Sedan fortsätter kampen när jag kommer hem igen, annandag påsk.

2017-02-12

Sakta men säkert neråt

Har inte vägt mig på en vecka nu, men imorse var det dags. Ett halvt kilo till har försvunnit! Jag tror det var två veckor sedan jag tog fram måttbandet med, men även det var det dags för imorse. Tre centimeter borta runt rumpan, den förhatligt stora! Hurra!!! Och en centimeter runt låret, 1,5 runt överarmen och en under bysten. Massor med centimetrar som försvunnit!!!

Över bysten mätte jag inte, eftersom jag vill ha BH på mig så det blir lika. Men jag tänkte på det igår kväll, BH kupan har blivit lite för stor på den jag hade på mig igår, så nog händer det saker allt. För mig med H-kupa så kan jag ju utan större överraskning för läsaren erkänna att det är välkommet!

När jag skulle till affären igår eftermiddag så tänkte jag på att det nog är väldigt mycket fett på insidan av magen som försvunnit. För det är enklare att vika ihop mig själv för att knyta skorna, det tar inte emot lika mycket helt enkelt. Det är sådana där saker som jag inte alls tänkt på att det blivit jobbigare på senare år, men nu slog det mig. :)

På det hela taget känns det bra att det går åt rätt håll. Sedan önskade jag ju så klart att det gick fortare, men jag kan ju inte få allt.

2017-02-06

I helgen har det varit jobbigt

En av mina fallgropar är när jag blir sjuk. Då vill jag inte äta, sedan blir jag jättehungrig och orkar inte laga mat utan vill äta godsaker, mackor, vad som helst som går fort. Jag blev sjuk i fredags och har sedan dess följt mönstret ovan. Igår morse tröttnade jag på mig själv. Så jag åt en macka till frukost för ärligt talat, är det så förbaskat viktigt så...

Självfallet fick jag ont i magen. Det var precis vad jag behövde! Tog mig ur "sockerskriket" och fokuserade rätt resten av dagen. Mentalt blev det också en bra signal överlag: du mår ju inte bra av sån där skit, pucko! :) Har för övrigt fortfarande magknip, så det sitter i och det känns som ett bra straff.

Igår morse visade vågen 91,8, samma vikt idag med. Hittills har jag alltså gått ner 4,9 kg. När jag uppdaterade min Weight tracker-bild så kom jag ihåg att historiken finns ju där. När jag kollade genom den har jag de senaste sex åren (så länge jag använt samma weight tracker) vägt så lite som 83,7 kg (2013) men de senaste tre åren har jag legat över 90-sträcket med fluktueringar där jag försökt göra något men aldrig kommit mer än de där beryktade tre veckorna.

Så, idag när jag sitter hemma med feber, med ett barn som fortfarande ligger i sängen och sannolikt har ännu mer feber (det hade han igår kväll redan) så finns det tid för lite reflektioner. Jag har kommit fram till:

1. Är det svårt att stå emot, ät något litet men "onyttigt" och låt det vara bra så. Uppenbarligen klarar jag det just nu, men det ska inte bli en vana eftersom jag ju förut ramlat av vagnen på det viset. Dessutom får jag magknip och det är en riktigt bra väckarklocka!

2. Det går vansinnigt mycket långsammare med vikten nu än det gjort förr med lågkolhydratskost. Möjligen har det med min ålder att göra, vad vet jag. Det jag vet nu är att det får ta tid, huvudsaken är att jag kommer dit jag tänkt mig, även om det tar längre tid.

3. Jag är för jäkla bra som hållit ut DUBBELT så lång tid denna gång jämfört med tidigare omgångar. Fem hela veckor nu jämfört med ca 2,5 förr. Jag kommer klara det denna gång!

2017-02-02

Sjuk igen?

Det är inte lätt att ha nedsatt immunförsvar när alla på jobbet snörvlar och nyser. Just nu är jag väldigt trött och varm och det känns som jag har feber med. Men se det går inte just nu, imorgon har jag en intervju för ett nytt jobb hos min nuvarande arbetsgivare. Så kan jag ju inte vara sjuk, eller hur?

Vågen visade sig vara lite tveksam imorse och den fladdrade runt på nuvarande vikt och en ett halvt kilo mindre. Förväntar mig att det blir minus snart, men det är härligt att jag faktiskt inte bryr mig. Så länge jag krymper i centimeter spelar det ingen roll, ju. Det är en befriande känsla och jag är väldigt glad över att ha slutat leva för vikten.