2017-04-21

Ner i vikt under resan till USA

Japp, du läste rätt. Jag åkte till USA en vecka (Star Wars Celebration i Orlando, Florida) och märkte när jag kom hem att jag vägde 0.8 kg mindre än senast jag vägde mig (innan resan nån gång).

Det är inte det jag förväntade mig, men det kan nog enkelt förklaras med:

1. Massor med steg gångna varenda dag vi var där (besök på Disneyland, Universal studios och så klart Star Wars Celebration)
2. Varmt väder, som jag inte gillar, så jag var aldrig hungrig

Trots att jag åt det jag ville när jag ville, så åt jag nog betydligt mindre än normalt överlag. Så det var ingen deppig historia att komma hem och ställa sig på vågen i alla fall!

Dock mår jag fruktansvärt dåligt mentalt efter resan. Först tyckte jag det var rätt ok att vara en "smal person" jämfört med så många runt mig, men efter en vecka så tyckte jag bara det var jobbigt att det är så socialt accepterat att vara tjock nog att inte ens orka gå. För de var överallt, de som verkligen led av sin fetma. De åkte elmopeder/rullstolar eller var så tjocka att de svettades av att gå långsamt. De var överallt. Jag blev verkligen illa berörd. Inte över att de var så så tjocka och mådde så dåligt, utan att samhället inte över huvudtaget hjälper dem att nå ett hälsosammare liv. Istället anpassade sig samhället så att alla kan fortsätta vara tjocka utan att ens se det som ett problem. Men det måste det ju vara. JAG är tjock, lider av fetma enligt BMI, lider av att vara tjock rent fysiskt (min sjukdom blir ju bara sämre av att jag är tjock) och där var jag en av de smala... Ofattbart.

Så, en oväntad bieffekt av min resa är att jag har om möjligt ÄNNU mer motivation att bli en mindre människa. Det går väldigt bra, återgick till bra kosthållning när jag kom tillbaka till Sverige och fortsätter bara köra på. Det kommer ta tid, det inser jag, men jäklar i min låda vad jag är motiverad att gå ner i vikt, må bättre och BLI bättre!

2017-04-05

Huvudstupa rakt in i ett skov

Det är en sak jag inte kan hantera mentalt, tydligen. Skov. Dessa eländiga svängningar i sjukdomen som gör att jag inte fungerar normalt varken i kropp eller knopp.

En hel månad gick jag och mådde eländigt innan jag tog tag i vikten igen. Må eländigt betyder äta vad jag vill och orkar och naturligtvis har jag ätit fel, fel, fel. I slutet på mars fick jag nog av mig själv, så nu har jag kört kontrollerat igen i 1,5 vecka.

Nästa vecka ska jag och maken på en veckas semester i Orlando. Det kommer uppenbarligen bli tufft att hålla någon slags kosthållning i sockrets förlovade land. Men det räknar jag med och det får vara så. Sedan fortsätter kampen när jag kommer hem igen, annandag påsk.

2017-02-12

Sakta men säkert neråt

Har inte vägt mig på en vecka nu, men imorse var det dags. Ett halvt kilo till har försvunnit! Jag tror det var två veckor sedan jag tog fram måttbandet med, men även det var det dags för imorse. Tre centimeter borta runt rumpan, den förhatligt stora! Hurra!!! Och en centimeter runt låret, 1,5 runt överarmen och en under bysten. Massor med centimetrar som försvunnit!!!

Över bysten mätte jag inte, eftersom jag vill ha BH på mig så det blir lika. Men jag tänkte på det igår kväll, BH kupan har blivit lite för stor på den jag hade på mig igår, så nog händer det saker allt. För mig med H-kupa så kan jag ju utan större överraskning för läsaren erkänna att det är välkommet!

När jag skulle till affären igår eftermiddag så tänkte jag på att det nog är väldigt mycket fett på insidan av magen som försvunnit. För det är enklare att vika ihop mig själv för att knyta skorna, det tar inte emot lika mycket helt enkelt. Det är sådana där saker som jag inte alls tänkt på att det blivit jobbigare på senare år, men nu slog det mig. :)

På det hela taget känns det bra att det går åt rätt håll. Sedan önskade jag ju så klart att det gick fortare, men jag kan ju inte få allt.

2017-02-06

I helgen har det varit jobbigt

En av mina fallgropar är när jag blir sjuk. Då vill jag inte äta, sedan blir jag jättehungrig och orkar inte laga mat utan vill äta godsaker, mackor, vad som helst som går fort. Jag blev sjuk i fredags och har sedan dess följt mönstret ovan. Igår morse tröttnade jag på mig själv. Så jag åt en macka till frukost för ärligt talat, är det så förbaskat viktigt så...

Självfallet fick jag ont i magen. Det var precis vad jag behövde! Tog mig ur "sockerskriket" och fokuserade rätt resten av dagen. Mentalt blev det också en bra signal överlag: du mår ju inte bra av sån där skit, pucko! :) Har för övrigt fortfarande magknip, så det sitter i och det känns som ett bra straff.

Igår morse visade vågen 91,8, samma vikt idag med. Hittills har jag alltså gått ner 4,9 kg. När jag uppdaterade min Weight tracker-bild så kom jag ihåg att historiken finns ju där. När jag kollade genom den har jag de senaste sex åren (så länge jag använt samma weight tracker) vägt så lite som 83,7 kg (2013) men de senaste tre åren har jag legat över 90-sträcket med fluktueringar där jag försökt göra något men aldrig kommit mer än de där beryktade tre veckorna.

Så, idag när jag sitter hemma med feber, med ett barn som fortfarande ligger i sängen och sannolikt har ännu mer feber (det hade han igår kväll redan) så finns det tid för lite reflektioner. Jag har kommit fram till:

1. Är det svårt att stå emot, ät något litet men "onyttigt" och låt det vara bra så. Uppenbarligen klarar jag det just nu, men det ska inte bli en vana eftersom jag ju förut ramlat av vagnen på det viset. Dessutom får jag magknip och det är en riktigt bra väckarklocka!

2. Det går vansinnigt mycket långsammare med vikten nu än det gjort förr med lågkolhydratskost. Möjligen har det med min ålder att göra, vad vet jag. Det jag vet nu är att det får ta tid, huvudsaken är att jag kommer dit jag tänkt mig, även om det tar längre tid.

3. Jag är för jäkla bra som hållit ut DUBBELT så lång tid denna gång jämfört med tidigare omgångar. Fem hela veckor nu jämfört med ca 2,5 förr. Jag kommer klara det denna gång!

2017-02-02

Sjuk igen?

Det är inte lätt att ha nedsatt immunförsvar när alla på jobbet snörvlar och nyser. Just nu är jag väldigt trött och varm och det känns som jag har feber med. Men se det går inte just nu, imorgon har jag en intervju för ett nytt jobb hos min nuvarande arbetsgivare. Så kan jag ju inte vara sjuk, eller hur?

Vågen visade sig vara lite tveksam imorse och den fladdrade runt på nuvarande vikt och en ett halvt kilo mindre. Förväntar mig att det blir minus snart, men det är härligt att jag faktiskt inte bryr mig. Så länge jag krymper i centimeter spelar det ingen roll, ju. Det är en befriande känsla och jag är väldigt glad över att ha slutat leva för vikten.

2017-02-01

Spännande förändringar (eller inte)

Jag var sjuk i helgen. Åt inte alls så mycket som jag skulle, speciellt inte fettmängden. Så inte HELT överraskande sa vågen till mig i måndags att jag lagt på mig 0,6 kg. Jag gissade på vätska, så jag deppar inte speciellt mycket.

Igår visade vågen samma sak, men jag ansträngde mig både i måndags och igår för att äta mer fett. En parentes är att jag nog behöver börja logga hur mycket jag får faktiskt i mig. Men i alla fall, imorse hade jag tappat de där sex hektona igen. Så, det var nog vätska. :)

Sedan förra veckan har jag dock, vågen obeaktad, tappat en centimeter både runt höfter, lår och överarm. Mätte inte bysten av någon anledning, midjan var densamma som förra veckan.

Eftersom jag väldigt gärna VILL tappa centimetrar runt höfter och lår är jag väldigt glad över att det hänt. Vågens vikt hit eller dit spelar väldigt lite roll faktiskt, jämfört med det faktum att jag KRYMPER!

Tillåt mig lite glädjeskutt och sånt: HURRA FÖR MIG FÖR JAG ÄR SÅ HIMLA BRA! :)

2017-01-28

Sysselsättning när jag är sjuk

Igår blev jag sjuk, på natten till fredag. Det hade varit på väg ett par dagar så det var inte helt oväntat. Svullen hals och feber. Efter att ha suttit vid datorn och spelat spel, läst FB sjutton gånger, funderat över om jag skulle laga mat eller bara gå och se en film istället, insåg jag att jag ju faktiskt tappat en hel del centimetrar på överkroppen. Så varför inte städa garderoben och rensa bland alla tröjor?

Sagt och gjort. Jag gick genom hela hyllan med "tröjor och annat som är ok på jobbet" och vet ni vad? Även det längst bak, det som jag sorterade undan som för tight eller smått för ett par år sedan, de passade nu! Jag är officiellt tillbaka ner på en storlek 46/UK size 18 igen!

Så, jag kastade en hel del tröjor i storlek större i en hög, den där "det här vill jag inte ha längre"-högen. Det blev en jättestor hög. Den högen ska jag lämna till klädinsamling faktiskt. Resultatet är att det finns plats på hyllan i garderoben, jag har "nya" kläder att ha på mig till jobbet och mitt humör och motivation ökade markant (från en redan hög nivå, i alla fall motivationen)!

Nästa gång det är dags för rensning är när jag krympt om nedre delen av kroppen. Jag har alldeles för mycket centimetrar runt låren för att komma i en mindre storlek i byxor. Men när jag kommer dit så blir det ytterligare en rensning. Hyllan med byxor är nämligen överfull men det är inte många par byxor som jag faktiskt kan ha just nu. Men jag kommer dit, förr eller senare!

2017-01-27

Första frivilliga avsteget

Igår hade jobbet kontorsmöte för alla konsulter. Med efterföljande mat på en lokal sportsbar. Jag bestämde mig för att följa med och äta maten som bjöds. Hamburgare åt jag. Det var gott, det var medvetet och jag åt utan dåligt samvete.

För det var en sak jag insåg här i veckan. Jag gör denna kostomläggning för att må bättre, inte för att pressa mig till att leva på ett visst sätt. Om det gör livet roligare att göra ett avsteg emellanåt, då får det vara så.

Resultatet lät inte vänta på sig, min mage är helt ur lag i dag. Men jag har inga skuldkänslor, inga tankar om "allt är ändå förstört, nu kan jag frossa i onyttigheter" och annat dumt jag tidigare hållit på mig. Faktum är att jag idag är tillbaka i vanliga vanorna utan kolhydrater och det är inget mer med det. Ja, förutom magen då. Bra påminnelse om hur tokigt det blir, kommer dröja innan jag gör om gårdagens matintag... :)

Slutresultatet lär säkerligen bli ett steg upp på vågen igen men det får vara så isf. Jag tycker inte det är ett problem faktiskt och DET är det absolut bästa med hela historien. Äntligen börjar jag hitta balansen mentalt. Visst, jag väger fortfarande 20-25 kg för mycket och jag har min ledsjukdom som inte blir bra av kolhydrater. Men jag kommer få bort kilona. Det vet jag nu. Jag KAN göra detta. 

Hurra för mig!

2017-01-23

En riktigt jobbig vecka är över

Födelsedagskalas är tufft. Flera på raken är ännu värre. Det har varit kakor tillgängliga hemma, kladdkaka har bakats och ätits, chokladkartong kom svärmor med i lördags. Så... jag åt tre havrekakor med choklad på i helgen. Och jag tycker faktiskt att det känns ok. För, jag lät bli kladdkakan (trots att jag verkligen var toksugen), lät bli chokladkartongen... Tre kakor och sen fick det vara bra.

Förra veckan var jobbig även pga vågen. Jag vägde ju samma sak i flera dagar och sen gick vågen UPP i lördags. Sjukt irriterande faktiskt. 2 hekto men ändå. Så gårdagens medvetna fasta (åt inte förrän vid 11 och sedan middag vid 18) verkar varit modellen, för imorse var det ett skutt ner igen.

Oavsett så har det varit en tuff vecka 3. Jag vet varför jag misslyckats förr. Det känns VÄLDIGT bra att ha tagit mig förbi första rejäla puckeln!

Det är bara att konstatera: jag är så HIMLA bra!




2017-01-20

Motivation kopplat till vågen är dumt

Jag har verkligen försökt låta bli att stirra på vågen som måttstock för hur det går för mig. Men denna vecka har jag vägt samma sak fyra dagar på raken och då kommer de löjliga tankarna.

Så, jag har idag försökt hitta alla logiska, sarkastiska kommentarer jag kan komma på att säga till mig själv när de här tankarna kommer. Exempelvis: "fyra dagar är ju för sjutton ingenting".

Det jag däremot inte gjort som jag ju skulle göra är att mäta mig själv. För det syns ju att det händer saker även om vågen inte håller med. Valkarna på ryggen har till exempel krympt. Byxorna känns större över både midja, stuss och lår.

Det gäller att fokusera på rätt saker helt enkelt. Just nu är det tungt men tänker jag bara rätt borde det vända snart!

Dessutom har vågen betett sig roligt ett par morgonar. Den kan inte riktigt bestämma sig. Så... Snart kommer nog ett skutt neråt igen. Till dess får jag tänka positivt och på rätt saker så ska det nog gå vägen.

På söndag har jag hållit ut i tre veckor med strikt kost. På måndag har jag därmed brutit mitt tidigare mönster om att ge upp ungefär här. :)