Livet går vidare

Den 27 september dog min pappa. Det har varit väntat länge, han hade Parkinson. Men det händer ändå alltid för snabbt oavsett om du tror du är beredd eller ej. Förra fredagen begravde vi honom och det blev en enkel och vacker begravning.

Fram till begravningen orkade jag inte riktigt hålla i min matplan, så det blev inte alltid tre mål mat om dagen och inte tillräckligt med vatten. Men jag tänker att var sak har sin tid. I måndags vägde jag in på 97,2 kg och det var första dagen på min tredje FHD-sväng. Igår var sista dagen och den här gången har jag varit hungrig, speciellt dag 3-5. Idag vaknade jag och det gnager verkligen i magen nu. Börjar som vanligt med en stor mugg te för att se om det lugnar sig lite. Vill ju ändå hålla matplanen (ätfönster mellan 10 och 18) om det går. Men just idag kanske jag får äta tidigare oavsett, eftersom jag ska iväg över dagen.

Men det bästa med den här fasteperioden har varit att jag tog mig ner under 95 kg! Vägde in på 94,8 kg imorse. Det betyder -2,4 kg på de fem fastedagarna och att jag klarat -15 kg! SÅ nöjd över detta. Det är lätt att glömma framgångarna när det är så mycket kvar (22,8 kg kvar till 72 kg som är mitt mål) men samtidigt har jag ju faktiskt gått ner ca 40% av allt jag har att gå ner. Det är ju faktiskt FANTASTISKT!

Så idag skriver jag det här blogginlägget för att fira mig själv och den framgång jag hittills haft! Och mer ska det bli! För trots motgångar, förlust av nära och kära, så går livet vidare och med det också min kamp för ett hälsosammare jag!

Milstolpe nådd!

Det har gått trögt under augusti med vikten, men jag nådde i alla fall en stor milstolpe, nämligen under 100 kg igen. HÄRLIGT att se en nia först på vågen igen. Det betyder också att jag gått ner 11 kg hittills. 

I juni gjorde jag ju en fastehärmande diet i fem dagar, som lurade kroppen att jag fastade fast utan att jag behövde svälta ihjäl av att inte äta under flera dagar. De fem dagarna kickade ju igång kroppen på ett fantastiskt sätt. Experterna rekommenderar att denna femdagars fastehärmande diet upprepas åtminstone varannan månad, det går att köra en gång i månaden med om du önskar. Så något sent, 2,5 månad senare, har jag påbörjat en ny FHD-period. Dels gör jag det för att det uppenbarligen hjälpte kroppen att kalibrera hormonnivåerna i kroppen så att jag äntligen börjat gå ner av att äta med kaloriunderskott och då är det bra att knuffa lite på kroppen igen nu när jag märker att det börjat bli trögt igen. Men också för att det är en enorm kick att få lite extraskjuts med viktnedgången. 

Så jag har klurat lite på vad jag skulle vilja ge mig själv som belöningar under viktnedgången och jag har kommit på tre saker:

1. Jag ska ha ett "-20 kg" kalas i vinter
2. När jag gått ner 30 kg ska jag ge mig själv en tandblekning i present
3. Jag har skaffat en Sellpypåse, där jag kommer lägga de kläder jag krymper ur och när den är full ska den skickas in.

Som synes handlar det inte alls om mat, för min viktnedgång handlar inte om att jag inte får äta det jag vill. Så varför tänka att "när jag gått ner si och så får jag unna mig" när jag kan göra det när som helst? :) Det handlar om måtta och jag håller kalorierna nere med ätfönster, 16:8. Det är väldigt effektivt, nu när kroppen fattat att det är ok att ta av reserverna.

Nej, istället handlar det om saker som får mig att må bra. Ett kalas tillsammans med vänner, det är roligt och kommer ge mig energi.

Tandblekningen är mer för att jag ändå är 50+ och därmed är tänderna gula. Det är inte snyggt, helt enkelt. Så, jag gör en grej av det!

Och Sellpypåsen, att få lägga ner kläder i den kommer vara bättre dopaminskapande än något annat!

 

Plötsligt händer det

7/10 i år,  för exakt tre veckor sedan alltså,  tog jag ett ordentligt nytag.

Idag visade vågen -5.1 kg! Jag är inne i ketos och går stadigt ner 0.3 kg/dag. Känns oerhört härligt att dels ha motivationen att hålla i OCH att se resultatet. Fortsätter jag så här har jag gått ner 10 kg om tre veckor, vilket är mitt första stora delmål! Det ska jag klara!