Först var det långhelg (underbart skönt med kalasfirande av 10-åring bland annat) och sedan var jag på kurs i Stockholm. Inte mycket tid att sitta vid datorn heller då.
Tyvärr tappade jag greppet och ramlade av vagnen rejält under kursdagarna. Godis, mackor, fikabröd och pasta till maten... Går det att ens beskriva eländet?
Nåja, gjort är gjort och jag är hemma och kämpar för att ta mig tillbaka upp i vagnen igen. Det känns rätt ok, gårdagens intag av kolhydrater höll sig i alla fall under 50 gram! Maken och jag pratade om frustrationen jag upplever kring maten, att jag liksom inte får den där kicken jag fått förr. Hans fundering var om det är så att jag trots allt äter för lite, att kroppen ändå sparar för att den fortfarande tycker jag svälter. Det är något jag själv klurat på så det träffade mitt i prick. Så jag ska till skillnad från många andra lågkolhydratkostare försöka äta oftare eftersom jag ju i stort sett aldrig är hungrig. Dvs. äta lite men ofta och se om den förbaskade förbränningen kan kicka igång ordentligt.
Det som är bra (jag har hittat en BRA sak med att ha ett uppehåll i medicinen över sommaren) är att jag, om alla teorierna håller kring min allergi, borde kunna äta även nickelrik mat under tiden jag inte äter medicinen. Dvs. avocado, broccoli och andra saker jag fått hålla mig undan. Det borde bli grymt mycket lättare att äta ofta om jag kan fokusera mer på att äta och mindre på vilka få saker jag FÅR äta!
Självklart tänker jag fortfarande hålla mig till lågkolhydratkosten, DEN är min vän oavsett! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar