Tuff första dag "på riktigt"

Även om jag egentligen inte alls tänker vara rabiat när det gäller kolhydraterna, så vill jag ändå få bort det där förbaskade suget. Det finns två alternativ, trappa ner under en period eller sluta tvärt med det mesta, för att få bort sötsuget. Jag valde efter en riktigt bedrövlig natt med värk och elände (och en morgon med lite sömn och mycket tid för kontemplation) för att kapa kolhydraterna tvärt. Dels för att jag redan hade ont och mådde skit, men också för att jag är en sådan som rycker plåstret istället för att förlänga plågan. Samma sak med detta. Tre dagar och sedan kommer jag må bättre och vara av med sötsuget.

Sedan tänker jag ta det lugnt och försiktigt och se vad som triggar sötsuget och vad som inte gör det, helt enkelt. Hur svårt kan det vara? :)

Men denna första dag har varit allt annat än lätt. Huvudvärk hade jag redan, men det känns baske mig som jag kommit i klimakteriet tror jag! Vallningar av större mått och ett humör som åkt berg- och dalbana. Nåja, dagen har gått riktigt bra med hjälp av små måltider var tredje timme: julskinka till frukost, blomkål med gräddostsås och rökt skinka till måltid två och tre och så middagsmaten i form av rester från igår: oxfilé med trepepparbea!

Förväntar mig ett rent helvete imorgon faktiskt med sockermonstret klösande inom mig. Men det ska nog gå bra det med. I värsta fall får jag göra LCHF-plättar eller något sådant. Det kommer gå bra detta, gäller bara att hålla ut! *upprepar som ett mantra*

Trögt både här och i livet

Det är tråkigt just nu. Vikten står still, kroppen värker och jag surar mest. Så det ger inte mycket att skriva om det, faktiskt. Men jag finns här, fortsätter kämpa på och hoppas att SNART så släpper det och vikten börjar gå neråt igen. Samtidigt har jag värk och händerna bråkar mest, vilket gör mig så grymt oinspirerad till det mesta. Egentligen är det konstigt, att just händerna ska vara så jäkla viktiga för ens mentala välbefinnande. Det går mycket bättre att ha ont i fötterna, eller ryggen, eller tja... i stort sett var som helst utom i händerna. Tramsigt är vad det är. Så jag lär väl bita ihop och skärpa till mig. Börjar med lunch, kanske livar upp?