Efter en vecka med svärmors matlagning tyckte jag ändå jag skött mig bra. Åt mycket ägg och kött och så lite kolhydrater jag kunde (utom ett par medvetna avsteg). Men vågen tyckte inte alls samma som jag. Upp i vikt och ny totalhemsk invägningsvikt på 88,8 kg. Hallåååå??? Vad 17 håller jag på med?
Så igår fick jag nog. Brorsan hade kvar en hel del Cambridgekurenpulver sedan hans försök förra året med det. Det är inte optimalt ur lågkolhydratsperspektiv men det ger ändå en maxgräns på 50 gram kolhydrater per dag OCH det ger resultat på vågen, snabbt. Mitt mentala hälsotillstånd gällande vikten var vid sammanbrottets rand igår så jag behöver något drastiskt.
Det är inte alls lika roligt med CK som med "bara" lågkolhydratskost. Hunger, illamående och yrsel första dagen. Jag dricker massor med vatten och te och får således springa på toa hela tiden också.
Men det funkar ju. Det är mycket vatten i kroppen som försvinner första dagarna men det gör ingenting, huvudsaken är att vågen visar lägre vikt. På så sätt blir jag taggad att fortsätta. Vilket funkade strålande imorse, -1,6 kg på en dag är ju inte fy skam!
Planen är så klart att gå tillbaka till kolhydratsfattig kost så snart pulvret är slut (verkar vara ca 3 veckor kvar ungefär) om jag nu orkar hålla ut så länge.
Slutsummeringen är alltså: just nu är det viktigare att få bort fett från kroppen än att äta rätt. Tids nog återgår jag till vanliga kosten, allergin finns ju kvar trots allt kräver ju sin kost. Men med en kickstart vet jag att jag kommer vilja fortsätta, det gäller bara att komma in i rätt strömfåra, den som leder till ett smalare jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar