Det är ju rätt galet egentligen, hur mycket knas jag gör bara för att jag är hungrig. Äter dumma saker, blir grinig och sur... Desto mer galet blir det när jag tänker på att jag faktiskt i mitt dumma huvud, trots lågkolhydratstänk i mer än ett år, fortfarande "tror" att jag inte går ner i vikt om jag inte är hungrig.
Igår läste jag denna artikel och insåg att det nog kanske inte är så konstigt att jag och många andra tänker så. Det är ju vad man får lära sig överallt. "Drick mycket vatten för att slippa hungern", hur många gånger har jag inte själv sagt eller gjort så?
Men det värsta är ju faktiskt att det finns ett sätt att låta kroppen må bra, få i sig allt, slippa vara hungrig och ändå gå ner i vikt. Japp, låt bli kolhydraterna! LCHF, dvs lite kolhydrater mycket fett, kan låta missvisande dessutom, för egentligen behövs inte mycket fett för att ersätta kolhydraterna som tas bort. Så jag brukar trots allt säga att jag äter lågkolhydratskost.
När det gäller "SM i dumhet" vinner nog jag i alla fall. För jag var så dum att jag glömde bort hur dåligt jag mår i kroppen av kolhydrater. Så jag fokuserade bara på vikten och inte på att må bra och det gick ju rent ut sagt åt helvete. Inte nog med att jag varit grinig och tvär, hungrig och sugen på allt, jag har fått mycket ondare i kroppen därtill.
Så nu är det slut med det. Inga försök till snabba genvägar på bekostnad av liv och hälsa. Nä, nu ska jag återgå till det jag kan och mår bra av och så får vi hoppas att vikten rasar av mig ändå. För jag vägrar vara hungrig och få ont! Punkt! Farväl, kolhydrater, hoppas jag aldrig mer behöver se er! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar