Vilket bedrövligt år 2017 var

När jag tänker tillbaka på året som gått kan jag inte hitta många ljuspunkter. Speciellt inte andra halvan. Mitt skov gick aldrig över, det var inget skov, det var en permanent försämring av sjukdomen. Insikten om det tung att ta till sig, ska jag erkänna.

I november började jag med metotrexat, medicinen jag åt förut, för kanske 8 år sedan och som gjorde mig psykiskt sjuk men gjorde väldigt lite mot min sjukdom i sig. Denna gång verkar det hittills gå bättre i alla fall, peppar peppar. Fortfarande bedövande trött av alla inflammationer, men ändå liiite piggare. Jag orkar åka till stora affären. Eller köra nån maskin tvätt. Eller laga mat två gånger samma dag. Så det blir bättre. Sedan att det inte går så fort som jag vill (tålamod är en dygd jag aldrig drabbats av) så går det i alla fall åt rätt håll. Illamående som bara den blir jag, men det har jag fått medicin mot så det är på en ok nivå.

Så eftersom jag äntligen ser ett ljus i slutet av tunneln som möjligen inte är tåget trots allt, så började jag 28/12 med bättre mathållning. Min strategi är fortfarande ketogen kost, men med två viktiga tillägg:

1. Drick mycket vatten varje dag. 3 liter är målet per dag, jag har en app som påminner mig!
2. Ät minst 1200 kcal varje dag. Mitt problem med LCHF har alltid varit att jag slutar vara hungrig och äter för lite och därmed inte går ner i vikt som jag vill.

Hittills har det gått bra, första dagen var väldigt jobbig dock eftersom jag inte var hungrig. Men nu har jag till och med blivit hungrig varje dag så det verkar funka bra. Vikten är dessutom ner 1,9 kg på sex dagar och det känns riktigt motiverande.

Imorgon har det gått en vecka. Jag börjar också jobba imorgon efter ledigheterna. Med jobbet blir det lättare att hålla ordning på vad jag äter. Känns riktigt bra inför det nya året! 2018, här kommer jag!

Positiv motivationsförstärkning

När jag fyllde i min viktresesida här så insåg jag att när jag tar mitt första mål med Rivstart 2013 så har jag också nått en vikt som jag inte varit nere på sedan 2011 (minst). Det är något som behöver uppmärksammas i min hjärna, för det känns ändå inte som att det var så länge sedan jag vägde under 80. Ska vi vara ärliga så är det ju dock det, minst tre år sedan är det.

Sedan fortsatte tankarna att snurra lite och jag kom på att till skillnad från många andra som vägt alldeles för mycket kommer jag ju faktiskt ha en ny uppsättning kläder gratis. Nämligen de jag lagt undan, de i kategorin "alldeles för små". Hela situationen blir lite lustig, för jag är egentligen inte en person som bryr mig speciellt mycket om kläder, oavsett kroppsstorlek ska tilläggas. Men förtjusningen jag kände när jag kom att tänka på min "urväxta kläder"-låda inne i klädgarderoben var ärlig och helt ny som känsla!

Därför har jag bestämt att när jag gått ner mina första fem kilo, ska jag gå genom kläderna i den lådan och hitta något som jag ska ha som motivationshöjare om det skulle börja kännas trögt framöver. Bara tanken på att titta i lådan är lite som att få ett stort paket på julafton, jag minns ju inte alls vad jag har för kläder däri och  det ska bli så roligt!

Två kilo kvar till dess. Två ynka kilon. Jag kan knappt bärga mig!

Skumt och mysko!

Eftersom jag vill se resultaten så här i början provade jag stickan imorse igen. Döm om min förvåning när det visade på lägre nivå ketoner än igår! Sedan ställde jag mig på vågen, som visade samma vikt som igår.

Nu sitter jag här och undrar vad som möjligen kan ha ställt till det igår? Maten jag åt var ju minst sagt bra ur lågkolhydratssynvinkel. Först åt jag lchf-plättar, sen köttfärsgratängen och sist kyckling och beasås. Men jag tog faktiskt två bitar mörk choklad...

Nå, det spelar ingen roll, jag tänker inte bryta ihop eller nåt. Det enda jag kan konstatera är att min kropp är lite knasig och så kör jag vidare som jag tänkt helt enkelt. Imorgon kommer det nog vara andra resultat helt enkelt! För det är faktiskt så att det känns bättre i kroppen redan, lite mindre svullen och mindre ont i lederna. Trots förkylningen. Bara att köra på, motivationen finns där och jag är positiv och stark! Tjohoo!

Motivationsbild

Här är en mycket bra motivationsbild för mig:

Dvs. i avskräckande syfta. Det är Barf ur filmen Spaceballs. Min motivation är att jag INTE vill se ut så där i min utstyrsel så jag måste verkligen gå ner i vikt! :)