När jag tänker tillbaka på året som gått kan jag inte hitta många ljuspunkter. Speciellt inte andra halvan. Mitt skov gick aldrig över, det var inget skov, det var en permanent försämring av sjukdomen. Insikten om det tung att ta till sig, ska jag erkänna.
I november började jag med metotrexat, medicinen jag åt förut, för kanske 8 år sedan och som gjorde mig psykiskt sjuk men gjorde väldigt lite mot min sjukdom i sig. Denna gång verkar det hittills gå bättre i alla fall, peppar peppar. Fortfarande bedövande trött av alla inflammationer, men ändå liiite piggare. Jag orkar åka till stora affären. Eller köra nån maskin tvätt. Eller laga mat två gånger samma dag. Så det blir bättre. Sedan att det inte går så fort som jag vill (tålamod är en dygd jag aldrig drabbats av) så går det i alla fall åt rätt håll. Illamående som bara den blir jag, men det har jag fått medicin mot så det är på en ok nivå.
Så eftersom jag äntligen ser ett ljus i slutet av tunneln som möjligen inte är tåget trots allt, så började jag 28/12 med bättre mathållning. Min strategi är fortfarande ketogen kost, men med två viktiga tillägg:
1. Drick mycket vatten varje dag. 3 liter är målet per dag, jag har en app som påminner mig!
2. Ät minst 1200 kcal varje dag. Mitt problem med LCHF har alltid varit att jag slutar vara hungrig och äter för lite och därmed inte går ner i vikt som jag vill.
Hittills har det gått bra, första dagen var väldigt jobbig dock eftersom jag inte var hungrig. Men nu har jag till och med blivit hungrig varje dag så det verkar funka bra. Vikten är dessutom ner 1,9 kg på sex dagar och det känns riktigt motiverande.
Imorgon har det gått en vecka. Jag börjar också jobba imorgon efter ledigheterna. Med jobbet blir det lättare att hålla ordning på vad jag äter. Känns riktigt bra inför det nya året! 2018, här kommer jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar