Feber!

Elände, en natts sömn tog inte bort febern och halsontet utan gav mig mer feber. Så nu sitter jag hemma vid köksbordet och tycker grymt synd om mig själv. Kanske skulle man ta och lägga sig i soffan och kolla på lite film? Vikten tog ett litet skutt neråt imorse vilket kändes bra. Trots förkylning och feber är jag motiverad att köra hårt, även om motionscykeln får samla damm ett tag. Nu är det bara 8,1 kg kvar att kapa till jul. TJOHOO! Jag diskuterade detta med vikt och nedgång med lite folk på jobbet för några dagar sedan. Det är ju faktiskt inte alls vikten i sig som är viktig (!) utan kroppens form och känsla. Vad spelar det för roll om jag skulle väga 10 kg för mycket enligt exempelvis BMI (som ingen vettig människa ändå bryr sig om, förutom sjukvården)? Det viktiga är ju att jag trivs och mår bra. Så därför har jag bestämt att jag ska börja med att köra mina delmål via vågen, fem kilo i taget. Mest för att mäta framgången. Det handlar lika mycket om att känna "nu är jag nöjd, här trivs jag". Så i mångt och mycket handlar det faktiskt om att nå den byxstorlek jag hade när jag trivdes med mig själv. Vad vikten då skulle vara, det får jag ju se helt enkelt. På det hela taget känns det som att jag har ett bra tänk, en mycket bra motivation och en fantastisk belöning som väntar i slutet på viktresan! Hurra för mig!