Jag fick penicillin mot en bihåleinflammation som vägrade ge upp på flera veckor. Så långt är det ju bra, för det är baske mig inte roligt med huvudvärk och svårt att sova. Däremot var ju bieffekten mindre bra. Under åren har jag så klart fått penicillin flera gånger, men denna gång fick jag så fruktansvärt ont i magen. Det blev värre för varje dos och de sista två dagarna på en sjudagarskur kunde jag inte sova eller äta som folk.
Inte helt otippat stod därför vågen still under lång tid, varken upp eller ner. Men jag höll ut, åt det jag skulle och verifierade med min lilla Ketonix att jag faktiskt gjorde ett bra jobb. Och äntligen, i torsdags började vågen vara på min sida igen. Tredje dagen på raken nu som jag ser ett litet minus på vågen. Totalt har jag snart gått ner 5 kg och motivationen är fortfarande på topp!
Det går att se, för mig i alla fall, lite skillnad också. Ansiktet har mindre fluff, det är en mindre dubbelhaka och jag är inte lika ballongformad kring magen. Självklart är det långt kvar, men sådana där små saker gör det ändå enklare att hålla i, att det går att se förändringar.
Fem kilo ner är ju ett delmål, det tar jag kanske redan imorgon. Därefter är det 5,4 kg till innan nästa delmål, under 90. Jag trodde ju för några veckor sedan att det skulle komma fortare än det gör, delmål två och ett av de största (för det är så rackarns länge sen vågen visade en åtta först) men jag är till skillnad från tidigare inte bitter. Nu är det ok att fortsätta tills det händer, oavsett.
Från och med nästa vecka ska jag äntligen lägga till mitt motionsmål i vardagen: minst 15 minuter på motionscykeln varje dag. Det blev uppskjutet på grund av bihålorna, men nu så!
Jag hoppas det ger kroppen lite skjuts i att bränna upp fettdepåer! Men just nu: SÅ HIMLA PEPP!
