Trög, trögare, trögast

En månad nu och jag har gått ner ett kilo totalt. Snacka om platå. Frustrationen gör sig påmind och motivationen krymper.

På jobbet igår, efter att behöva jobba över, var jag hungrig och less. Men jag blev stolt över mig själv när jag tog min mugg te och struntade i chokladbollarna, chokladen och allt godis som finns att köpa i kiosken där kaffeautomaten står! Väl hemma åt jag istället tröstmat i form av ägg och bacon. Mycket bättre mat! :)

Igår morse, efter att ha ätit annan frukost än hallon, yoghurt och keso i två dagar, var jag tillbaka nere på lägsta vikten sedan flera år. Och i imorse faktiskt ytterligare ett hekto ner. För mig är varje hekto ner just nu en seger, så WOHOO!!!

Frukost idag blir två kokta ägg med lite räksallad till. Och te så klart,  vad gjorde jag utan te?

Fortfarande trögt, men neråt i alla fall!

Jag tror att jag legat för högt på kolhydratsintaget under de senaste veckorna. Eller,  ja. Någon dag mitt i en annars bra vecka har jag hamnat på 30-40 gram kolhydrater på en dag.  Vilket sabbat min ketos, vilket så klart gjort att vågen stått still eller rört sig saaaaaaakta neråt.

Så,  en av sakerna jag gjort annorlunda den senaste veckan är just att hålla extra koll på just kolhydraterna. Sett till att jag legat på max 20 gram per dag. Gärna mindre.

Och imorse visade min lilla mätare att jag ligger på 1.2 mmol/L ketoner, jämfört med 0.4 för ett par veckor sedan. Fortfarande inte inom optimal ketos-området (1.5-3), men det kommer!

Mina tarmar har fortfarande inte gett med sig riktigt,  så jag ska försöka låta bli mjölkprodukter under veckan som kommer, se om det hjälper. Det kan hjälpa vikten med så jag ser sett som dubbel vinst om det fungerar.

I övrigt behöver jag träna. Så, ska se om  jag kan börja cykla till jobbet kanske. Det är nästan 1,5 mil enkel resa,  så kanske ska mjukstarta med att cykla varje dag fast efter jobbet istället.

I vilket fall. 1.1 kg kvar till nästa delmål. Skulle vara gött att klara det till nästa vecka!

Vågen och jag

Det är något konstigt med min våg. Jag kan ha den på samma ställe,  kliva upp och få en vikt,  kliva av och  sedan på igen och få en helt annan vikt.

Så det är lite frustrerande söka erkännas, när vågen visar ungefär samma vikt hela tiden, dag ut och dag in. Ja,  plus/minus variationerna då. Men i morse blev det helt plötsligt ett skutt neråt på vågen,  -0.7 kg sedan dagen innan.

Detta är också något jag inte förstår faktiskt. Hur kan det skilja så mycket på en dag när inget egentligen ändrats. Matintag, vattenintag... Allt är ju ungefär lika varje dag.

Nåja, i morse sa min lilla app som jag använder för att logga matintag att jag gått ner 15 pounds. Den är amerikansk,  och jag registrerar i kilo.  Så även om det var lite onödigt kanske så är det ju ändå en fin milstolpe och ett bra tal. Bäst var ju att jag blev glad!

Nu är det bara 1.8 kg kvar till mitt nästa delmål. Om det funkar som hittills, är jag där om två veckor. Ser fram emot det!

Det går väldigt trögt

Tålamod är vanligtvis inte en dygd hos mig. Och just nu prövas jag hårt. För det går ju inte så snabbt neråt just nu. Kanske är det så att jag bara behöver härda ut, kanske är det för att jag äter för mycket kolhydrater vissa dagar, eller kanske är det så att jag äter för lite. Troligtvis är det en kombination av alla tre, faktiskt.

Men, för att inte bara vara ett offer, så försöker jag tänka positivt, äta mindre kolhydrater och äta tillräckligt många kcal per dag. Dvs 1200. Idag är första gången på ett par veckor jag kommit upp i det, eller rättare sagt, passerat det. Det känns svårt men det är bra att ha den lilla appen i telefonen och registrera allt jag äter och på så sätt få koll.

Förut har jag tröttnat för att det inte händer något. Nu händer det något på vågen, men det går ack, så långsamt. Och förr när det inte hände nästan nått, då blev det svårt med maten. Men det är det inte denna gången. Jag har bra matplaner för när jag inte orkar fixa mat (nästan alla kvällar) och på det hela taget är det lugnare nu.

Jag vill fortfarande ha nått åtminstone -20 kg till augusti. Helst mer så klart, men -20 kg är någonstans ett "måste" känner jag. :) Nu är det ju inte långt kvar till -10 kg, bara 2,4 kg faktiskt, så -20 känns rimligt att anta att jag klarar. Och fy 17 vad det ska bli skönt att inte vara en tjockis längre! För denna gången KLARAR jag det!

Fördelen med den lilla weight trackern.

Jag har använt den lilla funktionen weight tracker (uppe till höger på min blogg) sedan 2011. Jag kan se är jag försökt gå ner men istället gått uppåt över tid,  även om det tog ett rejält skutt uppåt för några år sedan.

Jag vet därmed också att jag har vägt 9 kg mindre än jag gör nu,  under de senaste 7 åren.

Av någon konstig anledning gör det mig mer motiverad nu,  istället för motsatt effekt. Eftersom det fungerar, tänker jag inte analysera varför,  utan bara tacka och ta emot.

Denna morgon vägning ger mig -6.1 kg hittills. Jag är nöjd och hoppas bara att det ska gå lite fortare än vad det gör. Men hellre långsamt än inte alls,  så klart.

Delmål 2 är inte långt kvar till nu: under 90 kg. Enligt prognosen är jag där om ett par veckor. Känns fint det!

Tiden går fort ibland

I januari åkte min pappa akut in på sjukhus och det blev upp-och-nervända världen. Jag tappade fullständigt orken att hålla ordning på matintaget. Så det blev som det blev. Fem veckor senare hade jag gått upp de 4,5 kg jag tappat och var tillbaka på noll. Men för en månad sedan tog jag tag i det igen och har gått ner 5,3 kg hittills.

Det går dock långsamt, men det beror nog mest på att jag inte kunnat röra på mig som jag tänkt. Ser fram emot att snön är borta nu från vägar och gångvägar, så nu äntligen kommer jag kunna börja ut och gå. Ja, så snart jag fått ordning på fötterna. De nya inläggen som jag skulle hämtat för länge sedan borde hjälpa rejält. Vi hoppas på det i alla fall!

Jag har nämligen ett mål. I slutet på augusti ska jag och min lajvkompis M på lajv. Ett "efter katastrofen"-lajv. Då ska jag ha gått ner åtminstone 20 kg OCH klara av att springa 5 km i sträck utan att stanna. Jo, det är ett tufft mål just nu, men klart det ska gå! Positivt tänkande! :)

Fyra veckor och det går lååååångsamt

Det har varit riktigt tufft nu i två veckors tid. Inte med maten, men med VÅGEN! Inget händer ju!

Men, fick tips om att ta mer magnesium(citrat) varje morgon för att få lite rörelse i tarmarna, så att säga. Det har fungerat nu de sista dagarna faktiskt och jag har också äntligen börjat se minus på vågen igen. Moderata siffror dock, jämfört med de första två veckorna, men heller långsamt än inte alls.

Det svåra nu är att få i mig den mat jag behöver. Varje dag nu de senaste fyra dagarna har jag haft riktigt svårt att komma upp i mina 1200 kcal per dag (med LCHF-balansen då). Och det handlar inte om att jag inte är hungrig, för det blir jag. Men jag vill liksom inte äta. Konstigt, men sant. Så, ska försöka skärpa till mig igen med den delen.

Det roliga är ju att trots att knappt nåt försvunnit på vågen, så har det försvunnit på magen. Midjemåttet har minskat med 2 cm och det är ENORM skillnad på formen av degbullen... Hängbuken krymper, faktiskt! :)

Summa summarum: jag fortsätter, så klart. Jag hoppas det lossnar med vågen snart, det är alltid roligare när det går neråt. Men, men... det får ta den tid det tar!

Tre veckor och mysko kropp

De första två veckorna tappade jag snabbt 4 kg. Men sedan 1,5 vecka tillbaka nu så stor vikten still. Exakt samma vikt hela tiden.

Det konstiga är att jag, för så klart har jag en liten pryl för att kolla ketoner i blodet, ligger inom "optimal ketos" för viktminskning, och har gjort i två veckor. Ändå står det tvärt still.

Jaja... jag hoppas det kommer säga KABLAM! snart och till dess får jag leva med att vågen bråkar. Dock ser jag ju att det ändras på kroppen, jag har tydligare bilringar runt magen till exempel... :) Kanske inget att eftersträva men eftersom det betyder att det inte är ett stort traktordäck runt magen, så är jag glad ändå!

Motivationen är på topp i alla fall! Inga större problem att äta rätt, om jag får sötsug gör jag LCHF-ischoklad och det funkar fantastiskt bra mot sötsug OCH hjälper mig att få upp fettintaget varje dag. Inte alls dumt! :)

Vilket bedrövligt år 2017 var

När jag tänker tillbaka på året som gått kan jag inte hitta många ljuspunkter. Speciellt inte andra halvan. Mitt skov gick aldrig över, det var inget skov, det var en permanent försämring av sjukdomen. Insikten om det tung att ta till sig, ska jag erkänna.

I november började jag med metotrexat, medicinen jag åt förut, för kanske 8 år sedan och som gjorde mig psykiskt sjuk men gjorde väldigt lite mot min sjukdom i sig. Denna gång verkar det hittills gå bättre i alla fall, peppar peppar. Fortfarande bedövande trött av alla inflammationer, men ändå liiite piggare. Jag orkar åka till stora affären. Eller köra nån maskin tvätt. Eller laga mat två gånger samma dag. Så det blir bättre. Sedan att det inte går så fort som jag vill (tålamod är en dygd jag aldrig drabbats av) så går det i alla fall åt rätt håll. Illamående som bara den blir jag, men det har jag fått medicin mot så det är på en ok nivå.

Så eftersom jag äntligen ser ett ljus i slutet av tunneln som möjligen inte är tåget trots allt, så började jag 28/12 med bättre mathållning. Min strategi är fortfarande ketogen kost, men med två viktiga tillägg:

1. Drick mycket vatten varje dag. 3 liter är målet per dag, jag har en app som påminner mig!
2. Ät minst 1200 kcal varje dag. Mitt problem med LCHF har alltid varit att jag slutar vara hungrig och äter för lite och därmed inte går ner i vikt som jag vill.

Hittills har det gått bra, första dagen var väldigt jobbig dock eftersom jag inte var hungrig. Men nu har jag till och med blivit hungrig varje dag så det verkar funka bra. Vikten är dessutom ner 1,9 kg på sex dagar och det känns riktigt motiverande.

Imorgon har det gått en vecka. Jag börjar också jobba imorgon efter ledigheterna. Med jobbet blir det lättare att hålla ordning på vad jag äter. Känns riktigt bra inför det nya året! 2018, här kommer jag!