Synbart resultat

Jag satte på mig en väldigt figurnära långärmad tröja idag och blev så glad. Nu börjar nämligen överkroppen se mer ut som jag vill, dvs inga hängande bilringar över jeanskanten. Visst, det är fortfarande fluffigt och mjukt och det är ringar, men de har krympt till cykeldäcksringar istället för  bildäcksringar.

Förr eller senare kommer det nog synas på vågen med, som det ser ut på kroppen har det nog försvunnit minst fem kilo. Fast jag har ju enligt vågen gått upp, så jag vet inte, blir det mer muskelmassa istället?

Vågen...

Som jag skrev igår har jag minskat ytterligare en centimeter både här och där. Men imorse när jag klev upp på vågen visade den +0,5 kg sedan sist.

Som tur är bryr jag mig mer om centimetrar än kilon just nu så det påverkar inte humöret eller motivationen som det kanske gjort förr. Däremot blir jag lite full i skratt. För just nu väger jag 6 kg mer än jag gjorde förut när jag hade samma mått... Något är ju knas, gissar att det kommer säga BRAK och vågen kommer ta ett jätteskutt neråt.

Till dess får det väl vara som det är. :)

Resultatjämförelser

Eftersom det i somras var svårt för mig att komma i min Star Wars-overall ville jag prova den nyss för att se hur den sitter. Och nu är jag tillbaka till hur det var innan sommaren.

När jag såg det så ville jag titta på tidigare mått och eftersom jag är lite knäpp på det viset har jag ett litet google-doc där jag lagrat mätvärden sedan sommaren 2012. Det visar sig att jag på en centimeter runt stussen när är precis där jag var 2012 i juli. Vikten var dock 88 kg då, vilket jag inte tror jag är nere i nu. Så oavsett så går det verkligen åt rätt håll.

Mitt nästa mål är att komma ner till måtten som var i oktober 2012. Dit är det 3 cm både runt stuss och lår. Ska bli roligt att se hur lång tid det tar att komma dit, på de senaste två veckorna har det ju försvunnit just 3 cm på båda ställena nämligen. Kommer det fortsätta med nån centimeter i veckan eller hur blir det?

Tanken slog mig också att förr eller senare måste ju vikten följa med ner också. Borde kanske redan ställt mig på vågen för att se vad som hänt. Men jag glömde imorse så då får det bli imorgon bitti istället. Inte värre än så! HURRA för förlorade centimetrar i alla fall!

Lajv, mat och allergi

Det är vanligen rätt svårt att äta riktigt när jag samtidigt måste ta hänsyn till min allergi. Tyvärr blir det inte ALLS lättare att vara ute i skogen och leka medeltid tillsammans med andra i ett läger när jag har sådana krav på vad jag kan äta och inte.

I helgen som gick var jag och sönerna iväg till Katrineholm på lajv. Jag åkte med en grupp jag inte åkt med förut, där en familj var vegetarianer. Det gjorde det än mer svårt. :) Men eftersom jag redan sagt att jag skulle lösa min mat på egen hand, så blev det i alla fall lättare för de andra. Med lite komplement med bacon och ägg till frukost båda morgonarna och baconlindad kyckling i gräddsås som lunch på lördagen blev det faktiskt riktigt bra ändå.

Men det där med att vara allergisk och vilja basera kosten på främst kött och mejeriprodukter gör det mer utmanande när den tidsålder som återspeglas inte har tillgång till kylskåp. Det är då jag hemfaller åt Naturdiet bars med "lågt" sockerinnehåll. Tyvärr ger det ändå 30 gram kolhydrater per dag med dem som enda matintag, men de behöver inte kylskåp i alla fall.

Visserligen skulle det inte varit ett problem ändå i helgen som gick. Kallast var det nog natten mellan fredag och lördag, säkerligen neråt minus fem då, men dagtid gick det nog inte över 8 grader någon gång. Så det var minst sagt kylskåpskallt i luften. Sådana saker går ju inte att förutse dock, så det går inte att chansa.

Nästa gång vi ska iväg ska jag nog ta med min gasoldrivna kylbox ändå, så att jag kan ta med färdiga köttgrytor och annat. Måste bara se till att den fungerar, nu när den stått oanvänd ett par år.

Resultatet efter helgen är i alla fall att ytterligare någon centimeter försvunnit runt rumpa och lår. Vikten har jag ingen aning om men den är irrelevant i alla fall i sammanhanget! :) Jag är nöjd, jag krymper!

Tur jag tänkt om kring kilon

Jag vägde mig igår, lite drygt en vecka sen sist. Inte ett gram ner på vågen. Men jag har lagt om tankarna och tänker numera i centimeter. Fast igår hade jag inte tid att mäta mig, imorse tog jag det "kritiska måttet", dvs runt stussen (Det är där mest problem med min Star Wars-overall varit). Och det minskar ju. Hittills två centimeter, nästan tre faktiskt.

Dessutom är jag lite "skrynklig" på magen, så det märks att saker försvunnit även om vågen inte är ikapp än.

För mig räcker det, just kilona spelar ingen roll bara rumpan krymper just nu! Så jag är nöjd, full av motivation och har inga problem att köra vidare!

En och en halv vecka har gått

Eftersom jag inte vägde mig förrän efter en vecka, vet jag inte startvikten denna gång. Gissar på att kanske tre kilo försvunnit nu. Däremot mätte jag rumpa, midja etc och ser ju att centimetrarna försvinner. Det räcker bra för mig just nu, som först och främst vill få tillbaka lite rörelseutrymme i min svarta overall jag har när jag leker Star Wars med de andra i Nordic Garrison.

Det är lite tufft just nu, främst med motivationen att laga mat, inte att låta bli kolhydraterna. Troligtvis för att jag har problem med nacke och hals och att jag mår fantastiskt illa emellanåt. Igår så illa att jag trodde jag fått en allergisk reaktion, fast jag vet inte vad jag skulle kunna ätit som triggat det. För säkerhets skull tog jag kortison och illamående gav ju med sig efter ett tag. Men inte helt, det fortsätter idag också. Ska prova salt till maten, om jag klarar av att laga något. Gissar att grabbarna som är hemma inte grinar om de behöver gå och handla pizza... :)

Upp till kamp

Jag har ju under lång tid försökt hålla kolhydratintaget lågt. Förra veckan tog jag ett allvarligt samtal med mig själv om detta eftersom jag har fantastiskt mycket inflammationer i kroppen trots det. Så visst är det väl så att jag nog inte alls äter så lite kolhydrater som jag egentligen borde?

Efter att jag höll med mig själv så drog jag ytterligare i bromsen i fredags och kör strikt. Förvånansvärt nog har jag inte fått de där övergångsbesvären jag brukar få så kanske har jag inte chockat kroppen SÅ mycket trots allt?

Sedan handlade jag lite igår med. Tre saker, men dyra. Eftersom jag är en datorspelsnörd har jag under det senaste året sörjt väldigt mycket att ryggen satt stopp för långtidsspelandet. 30 minuter åt gången har jag kunnat sitta vid datorn innan ryggen bråkat. Igår, när jag egentligen skulle köpa ett nytt headset, sa jag till maken att jag funderat på ett ståbord också, som han redan har. Dessutom hittade jag en sk. gamerstol på Elgiganten som var så underbart skön. Så det slutade med att jag köpte allt. Efter montering av allt provspelade jag igår. Tre timmar utan längre pauser fungerade utmärkt! HURRA!

Kvar idag är tyvärr att städa allt jag röjde undan från gamla skrivbordet. Papper från förra året fram till idag etc. Isch... Men det känns väldigt bra över lag så kanske är det värt i det stora loppet.

Anafylaktisk chock - eller Jag tycker synd om mig själv igen

Natten till torsdag var det dags igen, efter säkert mer än två år utan en incident. Anafylaktisk chock, eller allergichock som det också kallas.

Jag är allergisk mot nickel i mat. Nickel är ett spårämne och finns i jorden. Olika saker som växer i jord tar upp olika mycket nickel. Det beror också på var i världen saker växer, olika jord har olika mycket nickel.

Invaggad i falsk säkerhet av att jag inte äter medicinen jag åt förut, som är känd för att sänka toleransnivån i kroppen för saker man är allergisk mot, så har jag ju slarvat en del med vad jag ätit. Bönsallad har slunkit ner många gånger, choklad och vitlök och annat med hög nickelhalt med.

I onsdags nådde jag tydligen gränsen med att äta en chokladtårtebit på ett fik, kombinerat med vad jag ätit tidigare under dagen. Det var nog riktig kakao i den tårtbiten... Min allergi går via matsmältningssystemet så det tar lite tid innan kroppen reagerar. Så jag började må dåligt cirka tre-fyra timmar efter jag ätit tårtbiten. Trots det var det så länge sedan sist att jag inte riktigt mindes hur det känts tidigare, så jag la mig att sova med förhoppningen att det skulle gå över. Det gjorde det inte. Efter midnatt vaknade jag och mådde så fruktansvärt dåligt. Blodtrycksfall, yrsel, kallsvettig, kräkfärdig, dålig i magen... Tog mig in på toa, insåg att jag behövde Betapred, klarade inte av att gå ut från toan utan ramlade ihop bredvid toastolen. Fick skrika på maken så han vaknade, få honom att hämta Betapred (inte lätt när man knappt kan prata) och till slut (för mina armar och händer domnade bort också) fick han hälla i mig det också.

Som tur var hjälpte Betapred. För jag hade ingen färsk adrenalinspruta hemma.

Nu har jag det. Två stycken till och med. Och jag har fixat så att spruta och Betapred är tillgängligt även om jag sitter på golvet på toan. Det gäller att vara förberedd.

Men det är också så jäkla onödigt. För att inte tala om ovanligt. Alla andra som jag läser om verkar ha problem med nickel i mat genom att de får eksem. Jag får allergichock. Varför ska jag vara så speciell? Nåja... det underlättar ju att hålla kosten på rätt köl. Det är nu nämligen så att i allt väsentligt så är LCHF-mat och lågnickelmat väldigt mycket samma sak. Det får vara min guldkant på tillvaron, känner jag.

Elcykel!

Igår gjorde jag slag i saken efter flera månaders funderingar. Jag köpte mig en elcykel. Det är inte en moped, om någon tror det. Nej, för att få hjälp av elmotorn behöver jag trampa. Sedan går det att ställa in hur mycket hjälp det ska vara, på en sexgradig skala. På 1:an är det bara lite kraft, på 6:an är det massor.

Så, imorse cyklade jag till jobbet. 9,6 km! Med elmotorn som hjälp så klart, men var ändå helt slut och svettig när jag kom fram. Men det var ju så roligt! Jag som inte har någon kondition att prata om än, blir ju andfådd på en gång. Knäna och höfterna är ju stela och inte så starka och mina axlar och armar är bedrövligt svaga. Bara att luta sig fram och hålla emot mot styret gör att armar och axlar värker nu. Men det betyder ju att det bara kan bli bättre!

Självklart ska jag cykla hem också, men jag är osäker på om jag i det här läget orkar cykla varje dag. Det visar sig nog i eftermiddag när jag ska hem från jobbet, skakar fortfarande armarna och axlarna värker, kommer jag ju behöva vila någon dag emellan cykelpassen i början.

Det bästa är nog att cykeln självklart går att använda precis som en vanlig cykel. Så när konditionen börjar bli bättre kan jag trappa ner på hjälpkraften och till slut kan jag cykla helt utan. Men för mig som har ont och är stel och aldrig riktigt får ordning på flåset, så känns det suveränt!

Det går bra nu

Jag har visserligen inga stora viktminskningar att stoltsera med. Men det är bara en tidsfråga, för resten går så bra!

Just nu äter jag liberal lågkolhydratkost, försöker tänka på när jag äter på dygnet, håller igen med antalet kalorier över dygnet och framför allt: rör på mig i olika former varje dag. Ingen överdriven träning eller diet, men på en nivå som jag är bekväm med och som kan fortgå länge.

Så även om vågen inte visar resultat neråt än, kommer det så småningom och jag kan låta det ta tid. Hurra för mig!

Slarvig och sjuk

Jag har slarvat en hel del på sistone. Så till den milda grad att jag triggade sockersjukan igen. Irriterande...

Men nu får det bli nya tag helt enkelt. Vis av erfarenheten ska jag därför laga två storkok ikväll, pytsa i matlådor och se till att inte äta annat än matlådor. :) Kycklinggryta och köttgryta blir det.

Stressad!

Det är inte lätt att vara jag just nu. Försöker göra en överlämning på ett konsultuppdrag samtidigt som jag ska sköta det dagliga arbetet där OCH sätta mig in i ett nytt konsultuppdrag hos en annan kund. Halvtid på vardera stället och det blir varken hackat eller malet känns det som.

Vikten står still sedan helgen men jag är torr i munnen konstant och ketosmätning säger att jag sköter mig bra så det är bara att vänta ut kroppen, det lär ju komma minus på vågen vad det lider tänker jag. Det hjälps nog inte av att jag varit stressad och därför haft svårt att faktiskt äta mat. Nåja, jag hoppas ketonerna inte är där för att jag svälter utan för att jag sköter mig. :)

En åtta först!

Nu är jag glad. Efter att det stått still några dagar nu, och jag tror minsann det beror på att jag varit hemma från jobbet, så vägde jag mig nyss och då visade vågen äntligen en åtta först! Tjohooo!

Jag tog ju beslutet att sjukskriva mig efter att jag i helgen insåg att jag är väldigt stressad. 100 i vilopuls, hjärtklappning, svårt att sova, stressmardrömmar... Inte alls bra. Nu sedan igår känns det mycket bättre och nyss hade jag en normal puls på 60 nånting. Slutade räkna när jag insåg att hjärtat slog nästan i takt med sekundvisaren på köksklockan. :)

Kanske är det så enkelt att stresshormoner hindrat kroppen från att släppa på fettet, vad vet jag?  Huvudsaken är att det händer något nu!

Referensbild

Satt och läste Kostdoktorns sida igår och det slog mig att jag inte har några bra referenser för kommande viktnedgång. Till exempel ett par för små jeans. Så jag tog fram ett par jag köpte och som jag just nu inte kan ha alls, drog på mig dem så bra det gick och sen fotade jag.

Det är ett felköp, jag provade ett par storlek 46 på Kappahl som nog var deras stora märke och sen skulle jag byta färg och tog ett par vanliga 46:or istället. Men jag bytte dem inte utan har nu nåt att krympa i. Som synes går låren och rumpan inte alls i och magen hänger utanför. Ska bli skoj att se hur mycket jag behöver tappa för att dessa byxor ska funka. Läste att ett kilo motsvarar ungefär en centimeter runt midjan. Baserat på det behövs nog ca 10 kg försvinna. Men det märker vi framöver!

Egen äggröra och bra vecka

Första äggröran jag gjort själv! Gott!

Idag firar jag dessutom en vecka strikt med ett bra minus på vågen. Känns mycket bra generellt efter denna veckan och kring vikten speciellt. Vi ska till badhuset idag och då ska jag se om jag kan simma utan att få ont i kroppen, kallt vatten och min psoriasisartrit har inte en bra relation. 

Godaste frukosten på länge!

Varannan månad har mitt jobb teammöte på det lokala hotellets frukost. Dvs. vi kommer dit på morgonen, får ta frukost och sedan går vi in i en lokal bredvid hotellrestaurangen där vi har teammöte.

När jag vaknade imorse var jag hungrig så kroppen darrade. Så jag tog en stor frukosttallrik med äggröra (riktig sådan på ägg, smör och grädde, det är ett bra hotell detta), stekt bacon och några köttbullar och ugnsstekta körsbärstomater. Till det drack jag te och till efterrätt tog jag en liten skål naturell yoghurt med bär i.

Å så gott det var! Mätt blev jag med och jag var bara lite hungrig till lunch, så jag köpte en sallad på jobbet. Räkor, isbergs, paprika, gurka och ett halvt kokt ägg. Som vanligt åt jag knappt något av isbergssalladen utan bara "toppingen". Gott blir det!

Ikväll "lagar" maken mat via Max till resten av familjen. Jag tar nog lite av soppan jag gjorde i onsdags, från boken Matkärlek. Broccoli och purjolökssoppa och ett par ost-"chips" till. Blir bra det.

Lyckades efter flera försök idag äntligen få min Withings-våg att faktiskt prata med min mobil. Så nu har jag vägt mig idag. Trots att det var mitt på dagen efter matintag så sa vågen 0,6 kg minus jämfört med förra veckan. Fast egentligen ska jag ju väga mig på morgonen så det blir så lika som möjligt, så jag tar veckovägningen officiellt imorgon. Ketonerna visade 2.5 imorse vid mätning så jag känner mig trygg i förvissningen att jag gör rätt. Även om jag nog borde ätit mer igår kväll då. Kroppen har nog inte riktigt kommit in i full fettförbränning med tanke på hur hungrig jag var och ändå har så mycket fett att ta av... :)

Stått stilla trots rätt dålig kosthållning

Det är bara att konstatera att jag inte kan kombinera psykisk ohälsa med att förbättra den fysiska. Under februari och mars har det varit bedrövligt illa på jobbet, vilket kulminerade i ett migränanfall på grund av stress. Då insåg jag att det var 15 år sedan sist, 15 år där jag lyckats hålla stress borta. Efter mycket funderande har jag bestämt mig för att det nuvarande konsultuppdraget inte är hållbart längre. Min chef, säljaren, kollegor... alla håller med mig och jag känner inte att jag "ger upp för lätt" denna gången.

Så, förra veckan sades mitt konsultkontrakt upp mot kund och jag fick samtidigt besked om att jag fått ett annat, potentiellt betydligt bättre uppdrag hos en helt annan kund. När allt detta hade landat, det tog två dagar innan det sjönk in, så insåg jag att jag kunde ta tag i vikten igen. Lördag var nystartskottet för en betydligt mer strikt kost. Jag har inte vägt mig på två månader men jag vägde mig i fredags kväll och vikten var ungefär den samma som förut. Ett kilo mer bara och det deppar jag inte alls över.

Men nu är det motiverat att hålla i detta så länge det går. Så jag kommer inte räkna kolhydrater, bara se till att äta saker med max 5% kolhydrater i. Det är enklare så, blir mindre press och så kommer det nog vara enklare att hålla i det.

Lördagen körde jag dessutom en fastedag. Jag åt ingenting förrän på kvällen. Först för att jag inte var hungrig, sedan som ett litet test. Det visade sig att genom att göra 18 timmars uppehåll mellan intag av måltider både lördag och söndag, fick jag INGA övergångsbesvär alls. Ingen huvudvärk alls, ingen ökad hunger och framför allt inget sug. Överraskande men bra.

På måndagen gick jag till gymmet, kände ingen nämnvärd skillnad i orken faktiskt. Igår tisdag på morgonen kollade jag blodketoner med min fina lilla mätare. 0,8 visade den då. Imorse var det 1.5 och alltså har jag nått en bra balans. Imorgon ska jag till gymmet igen och vi får väl se hur det känns då.

Tidigare har jag grubblat mycket över frukost men nu tre dagar har jag kört lchf-smoothie. Tyvärr tycker jag kokosfett är så himla äckligt och det "smak- och luktfria" jag köpt både luktar och smakar kokos. Så jag köpte fil idag att ha tillsammans med lite frön, för att varva. Måste bara hitta ett fett-alternativ till kokosfettet i smoothies också...

Två dagars kurs med övernattning med jobbet

Jag är så stolt över mig själv idag att jag snudd på flyger iväg som en uppfylld ballong! Två dagar iväg med jobbet och jag har hållit mig från kolhydrater så bra så bra. Några små fruktbitar och lite nötter har slunkit ner, men ingenting annat. Då fanns det ju så klart alla möjliga frestelser att välja på, tårtor, bullar, kakor, godis... Ja ni vet hur det kan vara när det är kurs eller så.

Maten funkade bra, jag fick sallad och lät bli tillbehören med kolhydrater. Frukost var klassisk hotellfrukost men med riktig äggröra. Så bacon, äggröra, skinka, ost. Massor med mums!

Nu när jag är hemma igen passade jag på att ta fram min lilla ketonmätare. 1.8 mmol/L! TJOHOO! Skött mig? JAJAMINSANN!

Kunde inte hålla mig

Jag är glad att vågen står i duschutrymmet i källaren nu i vårt nya hus. Därför kan jag inte väga mig varje dag bara för att, det krävs ett aktivt beslut att gå ner i källaren också! Men imorse var jag ner och skulle hämta rena kläder i tvättstugan så då passade jag på. -0.4 kg sedan sist. Känns bra att det går åt rätt håll. Som det ser ut är det ca 0.2 kg/dag som försvinner, vilket stämmer bra med hur det varit förut när jag varit inne i fettförbränning.

Nyss testade jag även ketonnivån för att vara säker, nu var jag uppe på 3.2 mmol/L. Det är onödigt mycket och visar på vad jag själv misstänker, jag får nog inte i mig tillräckligt med mat just nu. Men det kan jag jobba med, viktigaste var ändå att se att fettförbränningen är igång! Optimalt ligger mellan 1,5 och 3 mmol/L enligt Kostdoktorn!

Måndag. Dags för illamående!

Av någon anledning hamnar jag alltid här i början av en åtstramning av kolhydratintaget. Med här menar jag inte måndagar, de kommer ju ändå. Nej det som händer är att jag blir illamående och inte vill äta. Jag tolkar det som att kroppen gått över på fettdrift men ännu inte kommit underfund med hur signalerna till mig som matinstoppare ska funka. Istället för att vara hungrig är jag alltså illamående. Eller blir mätt direkt och sedan illamående.

Efter att jag suttit en lång stund idag och funderat över det har jag insett att illamåendet troligtvis är signalen om "inte hungrig". Först tänkte jag att det kanske hade med fettintaget att göra, att det blivit för mycket. Men jag har fört bok och jag håller mig på exakt lagom nivå. Så det är nog mer att detta med fettdriften ställer signalsystemet lite på ända. Vad jag minns sedan förut så kommer även detta gå över. Tyvärr minns jag inte hur snabbt det gjorde det, men det visar sig väl.

En sak till jag reflekterade över var att jag sovit så bra de senaste dagarna. Tyvärr hade jag sjukt ont i höftlederna igår, så illa att jag behövde ta starka tabletterna. Men det är länge sedan nu som det var så illa som igår. Men efter tabletterna fått göra sitt så sov jag riktigt gott även i natt och bäst av allt, jag vaknar inte alldeles mosig! Så ja, kosten gör redan sitt till.

Anledningen att jag skriver ner det idag är för att jag ska komma ihåg det senare när jag börjar tycka att bröd, godis eller vad annat skit jag får för mig ska smaka sååå gott. Då ska jag påminnas om att det är UNDERBART att faktiskt inte behöva vara en zombie på dagarna! KOM IHÅG DET, PUCKO!

Strålande tider, härliga tider!

Imorse kunde jag inte hålla mig, efter att ha sett mig själv i spegeln. Det har synbart försvunnit en del av mig. Så då vägde jag mig i alla fall. -0.9 sedan i fredags. TJOHOO! Uppenbarligen försvann det vatten ur kroppen med!

Nu känner jag mig ännu mer belåten med gårdagen faktiskt! Måste bara gå och fixa mig något att äta till kvällsmat inser jag, inte bra att inte äta, då kommer suget tillbaka skulle jag tro. Men det är kontrollerbart nu, stekte pannkakor på begäran från minstingen som är ensamt barn hemma idag (tre storebrorsor ute på vift på olika håll). Blev inte ens sugen att smaka. Otroligt!

Tuff dag

Idag var hela familjen och såg på bio, filmen var Pingvinerna. Är familjen, som vår, sex personer och bara en som räknas som barn, blir det dyrt. Biljetterna och 3D-glasögon = nästan 800:-! HU! Men det var jobbigast med popcornlukten... Blä vad jag blev sugen då. Läsk och popcorn är liksom bio för mig.

Men jag förberedde med att köpa en mineralvattenflaska på Pressbyrån innan och köpte inget snacks. Avundsjuk på alla andra men jag klarade av det! Det kan jag säga, det kommer dröja till jag går på bio igen, så där frestad vill jag inte bli på länge än.

Annars går det bra, jag är nöjd med matintaget under dagen och pannbiffarna jag gjorde igår tyckte maken var de godaste jag gjort. Riktiga lågkolhydratspannbiffar till hela familjen och det enda klagomålet var "för mycket lök". Jaja... :)

Det blir gymmet imorgon i alla fall. Nu har skakigheten och hungern (den värsta i alla fall) gått över och jag känner mig sugen att träna. Bara att passa på!

Årets första mät- och vägdag

Fredagar är min nya mätdag.

Resultat efter en vecka:

Överarm -1 cm
Byst -2 cm
Under byst -2 cm
Midja -5 cm
Rumpa -10 cm
Lår -1 cm
Vad -1 cm
Vikt -0.5 kg
Ketoner: 1.0 mmol/l

Måttet på rumpan måste jag mätt fel förra veckan, märks inte på jeansen tyvärr att omkretsen minskat så mycket.

Vikten är överraskande eftersom jag trodde centimetrarna skulle mest bero på vatten. Men... Det kommer nog det med. :)

Ketonmätningen gör jag med mätare och stick i fingret.

Ser ut att gå åt rätt håll i alla fall, om jag bedömer helhetsresultatet. Ingen huvudvärk att tala om än, däremot är jag väldigt hungrig och skakig. Kommer därför inte åka till gymmet som planerat utan väntar en eller ett par dagar till. Vill ju inte ramla ihop där... :)