Elcykel!

Igår gjorde jag slag i saken efter flera månaders funderingar. Jag köpte mig en elcykel. Det är inte en moped, om någon tror det. Nej, för att få hjälp av elmotorn behöver jag trampa. Sedan går det att ställa in hur mycket hjälp det ska vara, på en sexgradig skala. På 1:an är det bara lite kraft, på 6:an är det massor.

Så, imorse cyklade jag till jobbet. 9,6 km! Med elmotorn som hjälp så klart, men var ändå helt slut och svettig när jag kom fram. Men det var ju så roligt! Jag som inte har någon kondition att prata om än, blir ju andfådd på en gång. Knäna och höfterna är ju stela och inte så starka och mina axlar och armar är bedrövligt svaga. Bara att luta sig fram och hålla emot mot styret gör att armar och axlar värker nu. Men det betyder ju att det bara kan bli bättre!

Självklart ska jag cykla hem också, men jag är osäker på om jag i det här läget orkar cykla varje dag. Det visar sig nog i eftermiddag när jag ska hem från jobbet, skakar fortfarande armarna och axlarna värker, kommer jag ju behöva vila någon dag emellan cykelpassen i början.

Det bästa är nog att cykeln självklart går att använda precis som en vanlig cykel. Så när konditionen börjar bli bättre kan jag trappa ner på hjälpkraften och till slut kan jag cykla helt utan. Men för mig som har ont och är stel och aldrig riktigt får ordning på flåset, så känns det suveränt!