Natten till torsdag var det dags igen, efter säkert mer än två år utan en incident. Anafylaktisk chock, eller allergichock som det också kallas.
Jag är allergisk mot nickel i mat. Nickel är ett spårämne och finns i jorden. Olika saker som växer i jord tar upp olika mycket nickel. Det beror också på var i världen saker växer, olika jord har olika mycket nickel.
Invaggad i falsk säkerhet av att jag inte äter medicinen jag åt förut, som är känd för att sänka toleransnivån i kroppen för saker man är allergisk mot, så har jag ju slarvat en del med vad jag ätit. Bönsallad har slunkit ner många gånger, choklad och vitlök och annat med hög nickelhalt med.
I onsdags nådde jag tydligen gränsen med att äta en chokladtårtebit på ett fik, kombinerat med vad jag ätit tidigare under dagen. Det var nog riktig kakao i den tårtbiten... Min allergi går via matsmältningssystemet så det tar lite tid innan kroppen reagerar. Så jag började må dåligt cirka tre-fyra timmar efter jag ätit tårtbiten. Trots det var det så länge sedan sist att jag inte riktigt mindes hur det känts tidigare, så jag la mig att sova med förhoppningen att det skulle gå över. Det gjorde det inte. Efter midnatt vaknade jag och mådde så fruktansvärt dåligt. Blodtrycksfall, yrsel, kallsvettig, kräkfärdig, dålig i magen... Tog mig in på toa, insåg att jag behövde Betapred, klarade inte av att gå ut från toan utan ramlade ihop bredvid toastolen. Fick skrika på maken så han vaknade, få honom att hämta Betapred (inte lätt när man knappt kan prata) och till slut (för mina armar och händer domnade bort också) fick han hälla i mig det också.
Som tur var hjälpte Betapred. För jag hade ingen färsk adrenalinspruta hemma.
Nu har jag det. Två stycken till och med. Och jag har fixat så att spruta och Betapred är tillgängligt även om jag sitter på golvet på toan. Det gäller att vara förberedd.
Men det är också så jäkla onödigt. För att inte tala om ovanligt. Alla andra som jag läser om verkar ha problem med nickel i mat genom att de får eksem. Jag får allergichock. Varför ska jag vara så speciell? Nåja... det underlättar ju att hålla kosten på rätt köl. Det är nu nämligen så att i allt väsentligt så är LCHF-mat och lågnickelmat väldigt mycket samma sak. Det får vara min guldkant på tillvaron, känner jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar