Anafylaktisk chock - eller Jag tycker synd om mig själv igen

Natten till torsdag var det dags igen, efter säkert mer än två år utan en incident. Anafylaktisk chock, eller allergichock som det också kallas.

Jag är allergisk mot nickel i mat. Nickel är ett spårämne och finns i jorden. Olika saker som växer i jord tar upp olika mycket nickel. Det beror också på var i världen saker växer, olika jord har olika mycket nickel.

Invaggad i falsk säkerhet av att jag inte äter medicinen jag åt förut, som är känd för att sänka toleransnivån i kroppen för saker man är allergisk mot, så har jag ju slarvat en del med vad jag ätit. Bönsallad har slunkit ner många gånger, choklad och vitlök och annat med hög nickelhalt med.

I onsdags nådde jag tydligen gränsen med att äta en chokladtårtebit på ett fik, kombinerat med vad jag ätit tidigare under dagen. Det var nog riktig kakao i den tårtbiten... Min allergi går via matsmältningssystemet så det tar lite tid innan kroppen reagerar. Så jag började må dåligt cirka tre-fyra timmar efter jag ätit tårtbiten. Trots det var det så länge sedan sist att jag inte riktigt mindes hur det känts tidigare, så jag la mig att sova med förhoppningen att det skulle gå över. Det gjorde det inte. Efter midnatt vaknade jag och mådde så fruktansvärt dåligt. Blodtrycksfall, yrsel, kallsvettig, kräkfärdig, dålig i magen... Tog mig in på toa, insåg att jag behövde Betapred, klarade inte av att gå ut från toan utan ramlade ihop bredvid toastolen. Fick skrika på maken så han vaknade, få honom att hämta Betapred (inte lätt när man knappt kan prata) och till slut (för mina armar och händer domnade bort också) fick han hälla i mig det också.

Som tur var hjälpte Betapred. För jag hade ingen färsk adrenalinspruta hemma.

Nu har jag det. Två stycken till och med. Och jag har fixat så att spruta och Betapred är tillgängligt även om jag sitter på golvet på toan. Det gäller att vara förberedd.

Men det är också så jäkla onödigt. För att inte tala om ovanligt. Alla andra som jag läser om verkar ha problem med nickel i mat genom att de får eksem. Jag får allergichock. Varför ska jag vara så speciell? Nåja... det underlättar ju att hålla kosten på rätt köl. Det är nu nämligen så att i allt väsentligt så är LCHF-mat och lågnickelmat väldigt mycket samma sak. Det får vara min guldkant på tillvaron, känner jag.

Elcykel!

Igår gjorde jag slag i saken efter flera månaders funderingar. Jag köpte mig en elcykel. Det är inte en moped, om någon tror det. Nej, för att få hjälp av elmotorn behöver jag trampa. Sedan går det att ställa in hur mycket hjälp det ska vara, på en sexgradig skala. På 1:an är det bara lite kraft, på 6:an är det massor.

Så, imorse cyklade jag till jobbet. 9,6 km! Med elmotorn som hjälp så klart, men var ändå helt slut och svettig när jag kom fram. Men det var ju så roligt! Jag som inte har någon kondition att prata om än, blir ju andfådd på en gång. Knäna och höfterna är ju stela och inte så starka och mina axlar och armar är bedrövligt svaga. Bara att luta sig fram och hålla emot mot styret gör att armar och axlar värker nu. Men det betyder ju att det bara kan bli bättre!

Självklart ska jag cykla hem också, men jag är osäker på om jag i det här läget orkar cykla varje dag. Det visar sig nog i eftermiddag när jag ska hem från jobbet, skakar fortfarande armarna och axlarna värker, kommer jag ju behöva vila någon dag emellan cykelpassen i början.

Det bästa är nog att cykeln självklart går att använda precis som en vanlig cykel. Så när konditionen börjar bli bättre kan jag trappa ner på hjälpkraften och till slut kan jag cykla helt utan. Men för mig som har ont och är stel och aldrig riktigt får ordning på flåset, så känns det suveränt!

Det går bra nu

Jag har visserligen inga stora viktminskningar att stoltsera med. Men det är bara en tidsfråga, för resten går så bra!

Just nu äter jag liberal lågkolhydratkost, försöker tänka på när jag äter på dygnet, håller igen med antalet kalorier över dygnet och framför allt: rör på mig i olika former varje dag. Ingen överdriven träning eller diet, men på en nivå som jag är bekväm med och som kan fortgå länge.

Så även om vågen inte visar resultat neråt än, kommer det så småningom och jag kan låta det ta tid. Hurra för mig!