Sockermonstret strikes back!

Igår hade jag en fantastisk huvudvärk och behövde ändå åka till jobbet på grund av möte med utländska projektdeltagare. Så jag gjorde det enkelt för mig, tyckte jag, och tog Finn crisps (fyra stycken) med ost och smör med som frukost/lunch.

Fast jag gjorde det inte enkelt för mig. Uppenbarligen var det tillräckligt med kolhydrater i detta (totalt 16 gram) för att trigga sötsug. Sockermonstret kom tillbaka. :( Igår fick jag till slut ge upp kampen och åt en liten skål med frysta hallon och vispgrädde. Inte speciellt mycket kolhydrater i det, men ändå tillräckligt för att dämpa sötsuget en aning.

Grymt irriterande är det i alla fall, för nu har jag ju ett par dagar till att kämpa innan jag blir av med monstret igen. Men igår fokuserade jag mycket på det faktum att jag ligger på en lägsta-vikt som jag inte varit i närheten av på två år och att jag faktiskt ska ner ÄNNU mer! Så nu surar jag inte utan försöker tänka positivit och framåt. Nästa gång jag behöver ha frukost med kommer jag dessutom köra kokta ägg och räksallad. Det får vara slut på de där Finn crisp-mackorna för ett tag framöver!

Det positiva är att jag trots allt inte tappat ketosen så det borde gå snabbt att komma ur sockermonstrets grepp (hoppas jag). *hoppas hoppas*

Neråt!

Hurra, det går mer ner! -0,3 kg denna gång. Känner mig så grymt nöjd!

Det får väga upp en hiskelig huvudvärk pga täppta bihålor och att jag faktiskt måste åka till jobbet idag trots allt. :( Tänker gå hem tidigt dock!

Undrar om jag får skylla mig själv?

I lördags åt jag precis vad jag ville oavsett kolhydratsinnehåll, för i lördags åkte vi till Gävle och gick på Church Street Saloon. Det var nog fyra år sedan sist så det var lätt värt det. Magen rasade så klart ihop lite och vågen skuttade upp ett par kilo pga vattenpåslag, men det var fortfarande med i kalkylen och inget problem.

Däremot... igår blev jag sjuk. Ont i huvudet och bihålorna bråkar. Frågan är om jag hade stått emot om jag låtit bli att skrämma kroppen så i helgen? Känns inte riktigt lika roligt längre. Vikten är tillbaka till vad den var på i fredags men huvudet mitt håller på att gå sönder. Blä!

Jaja... alla runt omkring mig på jobbet har i två veckors tid försökt smitta mig så det var väl ändå bara en tidsfråga. Nu sitter jag hemma och surar, för jag vill jobba och inte vara hemma. Men, är huvudet dumt får kroppen lida heter det ju. Så det är bara att hoppas det går fort över igen!

Artikel om ketos

Ibland blir jag glad. Som när jag såg att expressen.se hade denna artikel kring ketos:

http://www.expressen.se/halsa/sa-satts-din-kropp-pa-max-fettforbranning/

Det finns hopp för mänskligheten om fler lär sig att det faktiskt inte är farligt för kroppen att förbränna fett.

Skrynklig!

Jag har blivit skrynklig! På magen! Det är sannolikt för att det försvunnit rätt mycket fläsk just i den regionen och därför är jag glad över att vara skrynklig. Det kommer rätta till sig, jag har inte så mycket övervikt på ett ställe att det riskerar att bli någon påse av överbliven hud. Antagligen kommer jag skrynklas mer innan det slätas ut igen, beroende på hur fort fläsket försvinner helt enkelt. Men det är inte så svårt att leva med det faktiskt! :)

Så istället för att fokusera på de mindre bra sakerna försöker jag tänka på de bra. Som att jag kom i min bikini jag köpte när jag vägde 10 kg mindre. Även bysten fick plats utan risk att ramla ur. Ok, i ärlighetens namn är det alldeles för mycket fluff kvar runt mage och midja för att jag skulle vilja HA bikinin bland folk, men ändå. Den passade! Det är en bra sak att tänka på!

En annan bra sak är att jag för tre månader sedan beställde ett måttsytt underställ till en av mina nya Star Wars-kostymer. Det är bara det att jag inte angav dåvarande mått utan mått jag förväntar mig ha när jag får den (det var 20 veckors leveranstid på den). Målsättningen som kunde bli tuff var: byst 110 cm, midja 90 cm, lår 67 cm, stuss 115 cm. Nu kan jag konstatera att jag lätt kommer nå dit innan understället kommer. Bysten ligger redan på 109 cm (finns risk för att jag måste sy in dräkten själv sen alltså), midjan är 94 cm, lår 69 cm och stussen 118 cm. Minskar nu allt i samma takt som tidigare kommer dräkten passa som handen i handsken! Också något att glädjas åt!

Ser fram emot vidare framgångar och har full motivationsnivå. Lite värk och en våg och centimetrar som visar att jag krymper, det är en oslagbar kombination för att vilja fortsätta!

Allergin visade sitt fula nylle

Idag käkade jag lunch ute med brorsan. Lokala thai-haket. Tog för ovanlighetens skull en rätt med cashewnötter i. Skulle jag INTE gjort! Började direkt mål illa efter maten men tänkte att det går väl över. Tog två timmar innan jag fattade att jag skulle oroa mig. Kollade med brorsan, han mådde bra. Så, allergireaktion. En mild men i alla fall!

På bussen hem blev jag så akut illamående att jag insåg att det nog var bäst att fiska fram den lilla slatten väskljummet vatten jag faktiskt alltid har med mig ifall det krisar. Sedan i med tio betapred, skaka noga och dricka. Tog ju inte många minuter innan medicinen gjorde sitt. Som genom ett trollslag försvann illamåendet. Skönt! Inga pinsamma kräkningar på bussen så folk tror man har magsjuka eller så.

Men, det här var första gången på bra länge nu som jag hamnat i detta. Kanske borde hålla lite bättre koll, bara för att det händer sällan ska jag inte slappna av. Att det tar två timmar innan jag tänker allergi är lite lätt pinsamt faktiskt. :)

Ska beställa ny Anapen också, är nog bra att ha det med utifall.

Jag är en vinnare!

Imorse visade vågen 84 kg jämnt! Dvs jag har på en månad gått ner 5.1 kg! Jag utnämner mig själv därför till en VINNARE! Hurra!

Rivstartmålet togs alltså på 4,5 vecka. Tur jag höjde målet till 7 kg så att jag har något att fortsätta kämpa för! :)

Idag blir det med ännu lättare sinne jag tar mig iväg till jobbet!

Glömde ju två saker:

1. All-time low sen jag började den här bloggen
2. Klarat första delmålet!

Hurra för mig!