Att äta eller att inte äta...

...det är verkligen frågan. Jag kämpar tappert med att försöka äta. Igår tyckte jag det gick riktigt hyfsat. Enda kolhydraterna blev hamburgerbrödet på burgaren jag köpte på väg från jobbet till föräldramötet. Kändes riktigt bra. Förutom motviljan mot att äta då. Det är inte lätt att lura sig själv att äta. :)

Idag stannar jag dock hemma eftersom jag mår illa och har ont. Alla tabletter jag tar för att ta mig genom en dag på jobbet gör magen sur och arg (magkatarren blommar upp rätt enkelt) så en vilodag från mediciner innebär mer ont och därmed "jobba hemma".

Tyvärr har jag inte lyckats övertyga mig själv om att träna är bra när jag har ont, även om det ju faktiskt egentligen är precis så det är. Så jag tar det i två steg: först återgå till att äta som folk, sedan får jag tvinga mig själv att träna!

Första veckan i Rivstart 2.0

Ingen bra förstavecka precis. Maten har varit så ointressant och jag har mest mått illa och haft sura uppstötningar i helgen. Så... inte äta så mycket gav ett plus för mig. Sjuk inte bara i leder och muskler utan även i förbränning. Story of my life: äta lite = gå upp, äta mycket/ofta (bra mat) = gå ner.

Så jag ska försöka ta mig samman. Stannar hemma från jobbet idag pga värken. Men det ska inte hindra mig från att äta som jag ska hoppas jag. :)

Lätt ofokuserad

Det har varit lite för mycket denna veckan för att hinna med bloggen. Tyvärr har jag varit ofokuserad kring detta med vikten med. Det finns två anledningar:

1. Jag mår dåligt för jag tvingades sluta med medicinen för min PSOA
2. Jag vill passa på att äta saker jag inte kunnat äta på över ett år pga min medicinen jag tidigare åt.

Så, samma orsak men två resultat. Nu har det inte varit några orgier i mat precis. Om man inte räknar det faktum att jag satte i mig hela elva bitar laxsushi i tisdags? Det var såååå gott, har inte kunnat äta sushi (pga riset) på länge.

Totalt sett tror jag att mitt kolhydratsintag denna vecka gjort mig lite plufsigare men det är mest vatten. Vågen struntar jag i eftersom jag bara tänker väga mig en gång i veckan nu. Återgår till striktare kosthållning så snart magen slutat magkatarra sig (just nu går inte stekta saker så bra ihop med min mage, tyvärr). Hoppas på att det lugnat sig till i helgen.

Imorgon ska jag dessutom påbörja min upptrappning med nya medicinen, methotrexate. Biverkningarna kan vara många och otäcka men jag chansar på att det bara blir illamående. *håller tummarna* Därefter borde värken i kroppen ge med sig och sedan kan jag ta tag i motionerandet med! Gäller att tänka positivt!

Nu ska jag gå och handla en sallad till lunch (bra att göra tidigare än vanlig lunchtid, så här på lönedagen). :)

Rivstart 2.0

Igår startade Rivstarten. Jag vägde in på 86,3 kg efter 1,5 vecka med rätt mycket sämre mathållning. Tyvärr kraschade magen i lördags så jag har inte kunnat äta som vanligt (till och med vatten ger mig magknip). Men jag är rätt glad ändå för +1 kg betyder ändå att jag slutat gå upp hysteriskt av att titta på en kolhydrat. :)

Nåja, imorse hade vågen skuttat ner igen till 85,7 kg dessutom så jag lider inte så förfärligt!

Eftersom jag just nu varken kan motionera eller äta som jag brukar så är det bara måttlighet som gäller för maten. Jag äter snälla saker för magen (yoghurt, fil etc) och tar det lugnt med mat i övrigt. Det verkar ju ändå fungera lite grann så jag fortsätter med det!

Ibland är det bara att följa med strömmen

Tyvärr är det inte den där strömmen som går mot bra mående, viktnedgång och sådant just nu. Nehej då, just nu följer jag med strömmen av elände och sjukdom känns det som. Igår kväll åt jag lite lasagne till middag, samtidigt med andra familjen och samma mat som de andra. Lyx.

I alla fall kändes det så en stund. Men ett par timmar senare fick jag sådan fruktansvärd magknip, sedan ett oändligt besök på toa med hink i knät. Magknipet har tyvärr inte gått över helt än och nu har det gått 11 timmar...

Bara för att lägga lök på laxen fick jag även ichias-känningar. Ont från övre sätesmuskeln och ner i höger vad. Trodde jag skulle bli tokig.

Så nu sitter jag här och funderar över vad i hela fridens namn jag ska äta? För äta lär jag väl, förr eller senare. Blääää för sådana här "överraskningar".

Svarta hål

Under hela mitt liv har jag haft svarta hål på vägen, sådana där hål som man ramlar ner i och suger all kraft ur en mentalt. Ju äldre jag blivit desto grundare tycker jag hålen blivit, det har helt enkelt blivit lättare att ta sig upp ur dem.

I veckan här ramlade jag först ner i ett hål och sedan ett till två dagar senare. Det är tungt. Jag tyckte det var jobbigt i mitt liv mellan varven förut, men nu blev det extra mycket. När det blir så här så brukar jag alltid frestas att bara ge upp, släppa taget och vältra mig i det svarta. Men samtidigt finns alltid en liten röst inom mig som låter väldigt mycket som min underbara mormor som dog för 1,5 år sedan. För rösten viskar att jag faktiskt är starkare än så där, att jag är av ett härdigt folkslag som tål smällar från livet, att jag kan ta mig upp ur hålet igen och fortsätta.

Eftersom jag varit väldigt förkyld denna veckan har jag varit hemma sedan i onsdags. Idag är förkylningen mycket bättre och jag känner mig starkare. Så även mentalt. Ja visst, jag HAR fått en del riktigt jobbiga saker att hantera. Men om inte jag hanterar dem, vem gör det då? Nej just det, ingen. Så ska det bli någon ordning här är det lika bra att jag tar tag i mig själv, drar mig upp ur det svarta hålet och skärper mig.

Så det har jag gjort idag. Nu får det vara nog. Det ÄR synd om mig, det tycker både jag och andra. Men det hjälps ju inte, det går inte att sluta leva för det. Jag är tacksam för att jag faktiskt lever, oavsett hur länge detta liv nu visar sig bli. Vem vet, jag kanske slår mormor och blir mer än 86 år? Oavsett ska jag inte slänga bort det liv jag har medan jag har det.

Dessutom ursäktar det inte att jag fläskar omkring som jag gör. Så trots allt, Rivstart 2.0 börjar på måndag och då är jag med. För som mormor skulle sagt: Än lever kärringen! Så är det!

Rädslan för att vi har rätt

Nu har det kommit igen, en debattartikel som berättar att vi lurar svenska folket och att vi inte vet de långsiktiga konsekvenserna av att äta lite kolhydrater:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kostextremister-hot-mot-folkhalsan_6392407.svd

Jag tycker personligen att det är grymt intressant att det är spännande att se alla dessa olika intresseorganisationer (Brödinstitutet nämns i artikeln) lobba för att just deras produkt inte alls gör folk feta. Problemet är ju bara att alla säger samma sak trots att det finns många belägg för att denna fettskrämdhet som funnits faktiskt är orsaken till att alla är så feta.

Tyvärr vet ju jag att artikelförfattaren har fel. Det är inte vi som är kostextremister. Det är alla dessa personer som gör vad som helst, inklusive betalar för riktad forskning för att bevisa att exempelvis socker är bra för kroppen, som är extremister. Det är bara inte allmänt accepterat än. Men det kommer!

Verkligheten - Jag: 1 - 0

I måndags fick jag lite tuffa besked. Idag fick jag en käftsmäll i jämförelse. Just nu är mitt liv inte så roligt. Väntetid för vävnadsprovsvar är ca 2 veckor för båda proverna och just nu är det svårt att motivera mig själv till några som helst aktiviteter som inte involverar självmedömkan.

Det går över, jag reser mig alltid. Men som vanligt tar det ett tag. Återkommer!

Vanish - Buzzadorkampanj!

Jag är en Buzzador, dvs. en person som provar saker och sedan berättar för andra vad jag tycker om dessa saker. Personlig reklam.

Idag fick jag besked om att jag ska få prova Vanish. Ni vet, fläckborttagningsmedlet:

Så då funderade jag lite. Undrar om det löser fettfläckar bra? Och i så fall, om man kan räkna fett på kroppen som fettfläckar? Skulle man kanske kunna smörja in sig med Vanish och sedan bada och tadaa! bli av med fettet? :)

Nä kanske inte. Men jag inser ju att fettlösnande medel hade varit bra för jag får baconflott på tröjor när jag steker och jag glömmer alltid förkläde... Så Vanish kommer bli extremt testat!

Mental kamp

Om jag ger efter för vad hjärnan tjötar om nu kommer vågen se ut så här imorgon:

Kroppen skriker efter choklad och glass och mackor och allt vad det är. Men det är bara för att jag mår skit efter ett besök på sjukhuset. Så, istället blir det prinskorv och räksallad till kvällsmat och det är bra mycket bättre!

Handla saker!

Idag jobbar jag igen och det är skönt. För det innebär att jag får till lite vardagsmotion (det är långt mellan köket och min arbetsplats så varje kopp te innebär en liten promenad och jag dricker mycket te) och det blir enklare att hålla kosten exakt där den ska vara.

Efter jobbet ska jag till sjukhuset en sväng, sedan hämta barnen och åka till Ikea. Till höstens lajv i september har jag bestämt mig för att organisera mitt tält bättre och därför ska jag bland annat köpa förvaringsaskar på Ikea att ha småsaker i. De ramlar alltid ut och hamnar längst ner i en kista annars. Med småburkar blir det enklare. Tänker köpa dessa:

De kommer göra sig riktigt bra i mitt fina tält. När jag ändå är i närheten ska jag nog handla lite fler mattor på Rusta att ha på golvet i tältet. Ja just ja, behöver ju en kudde att sitta på i min nya stol med. Hmm... blir nog dyrt detta! Men det är ju roligt att handla saker!

Tänkvärt från Anna Hallén

Anna skriver: LCHF är ingen bantningsmetod.

Sedan beskriver hon min egen frustration på ett alldeles utomordenligt sätt där under våren (efter enorma trassel med maten när jag upptäckt och försökte stabilisera min matallergi). Uppenbarligen gjorde jag helt rätt som i sommar struntade högaktningsfullt i allt var diet hette och åt det jag ville när jag ville, fast ändå med "bra tänk" i bakgrunden.

Helt klart är det så att jag fick fart på förbränningen genom den modellen. För nu fungerar kroppen stabilt och bra igen och reagerar på mitt begränsade kolhydratsintag!

Hurra! Jag gjorde rätt utan att ens veta om det! Trevligt! :)

Frukost!

Detta äter jag nästan varje dag:

Antingen kokta ägg eller stekta ägg, med en klick Rydbergs räksallad. Tallriken är en assiett! :)

Me, myself and I

Idag fick jag ta ett allvarligt snack med mig själv vid badrumsvågen. Vågen visade samma vikt som igår nämligen. Detta berodde så klart på att jag åt kolhydrater igår för jag var så sjuk att jag inte orkade laga egen mat utan fick äta det maken och barnen åt. I och för sig inte sååå dåligt, middagen bestod av hemgjorda hamburgare, jag åt med bröd dock.

Men som tur är (eller nåt) så blev jag ju dålig av att äta kolhydrater med och det var enklare att komma ihåg där i badrummet vid vågen.

Ska man dessutom vara riktigt positiv så vacklade vågen faktiskt. Det brukar den göra och därför tror jag att om nån dag kommer det vara nya fina lägra siffror att glädjas åt! :)

Att äta för lite

Det är ju faktiskt så att äter man inte tillräckligt så tolkar kroppen det som självförsvar att dra ner på förbränningen. Vilket ju alla som bantat den klassiska vägen vet, till slut är förbränningen så låg att man aldrig blir hungrig, hungern går över.

Detsamma gäller ju oavsett vad det är man stoppar i förbränningsapparaten, det gäller ju att hålla förbränningen vid liv. Hur mycket som är tillräckligt varierar ju grymt mycket från människa till människa så klart.

För egen del bör jag ligga runt 1100 kcal som minst för att inte kroppen ska få spunk och tappa fart. Men det kräver ju intag av fett. Ingen aning om var jag ska ligga annars, för se jag får alltid problem med förbränningen annars.

Så är det dock inte utan kolhydrater för mig. Då kör förbränningen på stadigt och lugnt. Jag är så glad att jag kom på detta och att min kropp nu efter ett antal månader med bara krångel äntligen fått ordning på sig igen. Nu tuffar det på och varje dag bränns lite mer av dessa extra kilon jag sparat på mig i händelse av svält. :)

Önskemat till helgen

Detta vill jag ha i helgen:

En stor saftig köttbit med nån smaskig sås till! Eftersom jag är sjuk och det är synd om mig tror jag nog det går att övertyga maken om att grilla (förutsatt att det inte regnar då).

I övrigt har det gått rätt bra idag trots riktig akut "måste äta nåt gott"-attack. Slutade med att jag gjorde lite kladdkakesmet, fast med sån där Sötrix och mandelmjöl. Blev inte många kolhydrater trots allt och det var gott och jag blev nöjd! :)

Göttar mig mycket åt den fina lilla mätaren med. ÄNTLIGEN händer det nåt!

Rivstart 2011

Nu är det ju inte långt kvar till Rivstart 2011 börjar. Vill du vara med så gå in här och läs mer:

http://corneliatoneri.blogspot.com/p/rivstart-2011.html

Sjuk!

I onsdags kväll slog det till och igår var jag som en klubbad säl. Tyvärr är det precis lika idag, massor med feber, ont i halsen, snorig och självklart för mig en massa värk i kroppen.

Det är med andra ord grymt synd om mig och hade det varit förra veckan hade jag nog ätit därefter med. Men se det gjorde jag inte igår! Skötte mig bra, möjligen inte så bra i och med att jag tog en näve rostade mandlar (7 gram kh/100 gram nötter) och sen la mig, istället för att äta kvällsmat. Men tja... var inte hungrig så det gjorde nog inget.

Vågen visade ytterligare en sväng neråt imorse och trots att jag hade kläder på mig redan mätte jag lite och det verkar som jag minskat i centimetrar runt byst, midja OCH stuss nu! Ska mäta mig mer ordentligt när jag orkar. Bara att konstatera att det jag gör nu är rätt. Förutom att vara sjuk då, det kan jag sluta med tycker jag!

Egoboost

För att göra mitt ego ännu gladare så la jag till en liten mätare som visar hur bra det går för mig. Målvikten på den skiljer sig 4 kg från "drömvikten" men jag kanske ändrar mig när jag kommer dit! :)

Jag har just intagit min frukost. Två stekta ägg och en klick räksallad är verkligen inget att vara ledsen över att behöva äta. Det är GOTT att inte äta kolhydrater!

Dä ä bara å åk!

Ungefär så sa han ju när jag var liten, den store slalomidolen Ingemar Stenmark. Precis samma sak verkar jag kunna säga om detta med att få ner vikten med hjälp av strikt lågkolhydratskost. Jag vet faktiskt inte riktigt varför det fungerar nu när det inte gjorde det innan sommaren. Kanske har jag genom min sommar utan medicin och därmed med vilken mat jag ville fått kroppen att sluta gå på sparlåga?

Det spelar ingen roll. Huvudsaken är att det fungerar nu, jag äter och är inte hungrig alls men går ändå ner i vikt. 0,4 kg till sen igår! 2 kg kvar till mitt första delmål, 5,8 kg kvar till mitt andra mål!

Så förutom att jag har vansinnigt ont i halsen och feber är jag nöjd för jag går ner i vikt och det gör jag utan att svälta, motionera som en tok eller ens äta äcklig mat. Jag åker bara med just nu och det går bra!

VAB

Idag är jag äntligen på jobbet igen efter två dagar hemma med förkyld och febrig minsting. Fortfarande sjuk unge men nu är det pappa som är hemma istället. Rätt skönt att få komma iväg till jobbet känner jag.

Gårdagen gick precis lika bra som måndagen och visserligen fick jag huvudvärk igår men jag vet inte om det är abstinens efter kolhydrater eller ren och skär spänningshuvudvärk från värken i mina axlar. Kanske lite av båda.

Det bästa av allt är nog att jag vågen visar nedåt, stadigt varje morgon. Inga stora skutt men neråt i alla fall. Med varje hekto ner går motivationen upp så jag är grymt nöjd med mig själv just nu!

Jag är en VINNARE!

Och till skillnad från när jag brukar utbrista det lätt sarkastiskt när jag har ondare än ondast i kroppen så ÄR jag en vinnare nu! Det går bra, gårdagen var perfekt ur matsynpunkt, vågen visade neråt imorse, kroppen gör mindre ont idag på morgonen!

Summa summarum:

TJOHOO!

Something to think about

Strålande dag hittills!

Idag har jag ätit precis enligt plan, så när som på att prinskorven blev lunch och kycklingfilén blev middag! I affären köpte jag kokosfett och mörk choklad, för att göra ischoklad på om jag blir desperat efter nåt gott. :) Känns som en riktig vinnardag helt enkelt! Nu är det bara en dag till kvar att lida genom, sedan är sockersuget borta igen. SKÖNT!

Rivstart 2.0

Tack vare kompisar i en FacebookgruppHF hittade jag till denna blogg och Rivstart 2.0. Jag anmälde mig! Hårdkörning medelst valfri metod under 8 veckor. Mitt mål satte jag till -5 kg. Start är 22/8 och det är två veckor dit. Mitt mål är att vara under 80 kg när Rivstart 2.0 är klart!

Det är roligt när fler hjälps åt och jag är riktigt taggad nu faktiskt!

Är nog bäst att åka till affären och handla medan motivationen är på topp så jag klarar av att passera alla frestelser utan att ramla av vagnen! :)

Hunger

Det är ju rätt galet egentligen, hur mycket knas jag gör bara för att jag är hungrig. Äter dumma saker, blir grinig och sur... Desto mer galet blir det när jag tänker på att jag faktiskt i mitt dumma huvud, trots lågkolhydratstänk i mer än ett år, fortfarande "tror" att jag inte går ner i vikt om jag inte är hungrig.

Igår läste jag denna artikel och insåg att det nog kanske inte är så konstigt att jag och många andra tänker så. Det är ju vad man får lära sig överallt. "Drick mycket vatten för att slippa hungern", hur många gånger har jag inte själv sagt eller gjort så?

Men det värsta är ju faktiskt att det finns ett sätt att låta kroppen må bra, få i sig allt, slippa vara hungrig och ändå gå ner i vikt. Japp, låt bli kolhydraterna! LCHF, dvs lite kolhydrater mycket fett, kan låta missvisande dessutom, för egentligen behövs inte mycket fett för att ersätta kolhydraterna som tas bort. Så jag brukar trots allt säga att jag äter lågkolhydratskost.

När det gäller "SM i dumhet" vinner nog jag i alla fall. För jag var så dum att jag glömde bort hur dåligt jag mår i kroppen av kolhydrater. Så jag fokuserade bara på vikten och inte på att må bra och det gick ju rent ut sagt åt helvete. Inte nog med att jag varit grinig och tvär, hungrig och sugen på allt, jag har fått mycket ondare i kroppen därtill.

Så nu är det slut med det. Inga försök till snabba genvägar på bekostnad av liv och hälsa. Nä, nu ska jag återgå till det jag kan och mår bra av och så får vi hoppas att vikten rasar av mig ändå. För jag vägrar vara hungrig och få ont! Punkt! Farväl, kolhydrater, hoppas jag aldrig mer behöver se er! :)

Lycka!

Vår älskade lilla busekatt Isse, snart sex månader, försvann i torsdags. Idag på morgonen ringde en av sönernas dagiskompisars mamma och berättade att de fått en lapp i brevlådan om en upphittad katt som lät precis som beskrivningen på vår försvunne. Så jag ringde numret jag fick av henne och det VAR vår katt! Nu är älsklingen hemma igen och kommer de närmaste dagarna vara en innekatt!

Helger är ett gissel

Helger är farliga, speciellt helger när jag inte mår bra i kroppen. Det är ju så synd om mig då och det finns så mycket saker som är gott. Upp på vågen igen med andra ord.

Pratade dock allvar med mig själv igår kväll när jag skulle sova och nu har jag bestämt mig, tillsammans med god påhejning av mig själv, att nu får jag skärpa mig. Så nu blir det nolltolerans för kolhydrater igen (så gott det nu går).

Ett problem som jag identifierade är ju att eftersom jag är så känslig så är ju även CK svårt. Inte bara för hungern utan för att det faktiskt är 50 gram kh per dag med de där tre påsarna. Så, dels ska man vara hungrig hela tiden men man ska också vara sötsugen hela tiden. Rent självplågeri ju! Så det skippar jag!

Dagens meny kommer därför bestå av:
Frukost: Ägg och räksallad (Rydbergs, rätt lite kolhydrater)
Lunch: Kycklingfilé med beasås
Middag: Prinskorv med räksallad

Det kan man leva med att behöva äta... :)

Säljes: begagnad, trasig kropp

Igår gjorde jag klart i rabatten utanför, dvs. grävde ner lite fler marktäckande växter och sedan la jag på täckbark medan ogräset lös med sin frånvaro.

Alltså kunde jag inte sova inatt för att armarna värker så grönjävligt. Trött och grinig är jag därför och fortfarande har jag så ont att jag inte vill köra bil. Sicken tur jag har att jag kunde välja att jobba hemifrån idag!

Vågen visade iaf neråt idag igen och det känns riktigt bra. Grävde runt i skafferiet och insåg att jag har pulver kvar till tre hela veckor med ren CK. Så länge kommer jag aldrig orka! Frågan är om jag ska sikta på ett viktmål eller ett tidsmål?

Tja, jag får fundera vidare. Det är onsdag morgon nu och jag kommer iaf att köra resten av veckan på ren kur. Bestämmer mig på söndag!

Tillbaka på banan

Jag tog mig upp på banan igen igår och det gick bra. Tappade 0,4 kg första dagen vilket ju är strålande med tanke på hur lite vatten jag fick i mig igår. Vet inte riktigt vad som gör det så svårt att dricka vatten mellan varven, men jag får väl ta och skärpa mig.

Det är fortfarande så många kilo kvar att få bort att jag önskar det gick att snabbspola framåt. Hoppa över några veckor liksom. Men eftersom det inte går får jag bita ihop och köra på bara!

Tappade fokus

I torsdags hjälpte vi mina föräldrar att flytta. Vid lunch var jag så hungrig att jag åt kebabsallad till lunch. Sedan var det som att det bara ramlade vidare. Jag har haft en ren glufsarhelg, helt enkelt.

Det mest förvånande var nog ändå att vågen visade endast +1 kg imorse, dvs. fortfarande -2,3 kg. Hmm...?

Oavsett så börjar jag med CK igen idag, lika bra att ge på det när man orkar! Idag är dessutom semestern slut så nu blir det lite lättare överlag!