Måttband är bra motivation!

Sista maj i år mätte jag hela kroppen. Imorse var det dags igen. Detta är resultatet:

Över byst: -5 cm
Under byst: -6 cm
Midja: - 13 cm
Höft: - 6 cm
Lår: -7 cm
Vad: -4 cm
Arm: -2 cm
Hals: -2 cm

Det är en himla massa centimetrar det! Mycket kvar men SÅ mycket är GJORT också! Hurra för mig!

Livet går vidare

Den 27 september dog min pappa. Det har varit väntat länge, han hade Parkinson. Men det händer ändå alltid för snabbt oavsett om du tror du är beredd eller ej. Förra fredagen begravde vi honom och det blev en enkel och vacker begravning.

Fram till begravningen orkade jag inte riktigt hålla i min matplan, så det blev inte alltid tre mål mat om dagen och inte tillräckligt med vatten. Men jag tänker att var sak har sin tid. I måndags vägde jag in på 97,2 kg och det var första dagen på min tredje FHD-sväng. Igår var sista dagen och den här gången har jag varit hungrig, speciellt dag 3-5. Idag vaknade jag och det gnager verkligen i magen nu. Börjar som vanligt med en stor mugg te för att se om det lugnar sig lite. Vill ju ändå hålla matplanen (ätfönster mellan 10 och 18) om det går. Men just idag kanske jag får äta tidigare oavsett, eftersom jag ska iväg över dagen.

Men det bästa med den här fasteperioden har varit att jag tog mig ner under 95 kg! Vägde in på 94,8 kg imorse. Det betyder -2,4 kg på de fem fastedagarna och att jag klarat -15 kg! SÅ nöjd över detta. Det är lätt att glömma framgångarna när det är så mycket kvar (22,8 kg kvar till 72 kg som är mitt mål) men samtidigt har jag ju faktiskt gått ner ca 40% av allt jag har att gå ner. Det är ju faktiskt FANTASTISKT!

Så idag skriver jag det här blogginlägget för att fira mig själv och den framgång jag hittills haft! Och mer ska det bli! För trots motgångar, förlust av nära och kära, så går livet vidare och med det också min kamp för ett hälsosammare jag!

Milstolpe nådd!

Det har gått trögt under augusti med vikten, men jag nådde i alla fall en stor milstolpe, nämligen under 100 kg igen. HÄRLIGT att se en nia först på vågen igen. Det betyder också att jag gått ner 11 kg hittills. 

I juni gjorde jag ju en fastehärmande diet i fem dagar, som lurade kroppen att jag fastade fast utan att jag behövde svälta ihjäl av att inte äta under flera dagar. De fem dagarna kickade ju igång kroppen på ett fantastiskt sätt. Experterna rekommenderar att denna femdagars fastehärmande diet upprepas åtminstone varannan månad, det går att köra en gång i månaden med om du önskar. Så något sent, 2,5 månad senare, har jag påbörjat en ny FHD-period. Dels gör jag det för att det uppenbarligen hjälpte kroppen att kalibrera hormonnivåerna i kroppen så att jag äntligen börjat gå ner av att äta med kaloriunderskott och då är det bra att knuffa lite på kroppen igen nu när jag märker att det börjat bli trögt igen. Men också för att det är en enorm kick att få lite extraskjuts med viktnedgången. 

Så jag har klurat lite på vad jag skulle vilja ge mig själv som belöningar under viktnedgången och jag har kommit på tre saker:

1. Jag ska ha ett "-20 kg" kalas i vinter
2. När jag gått ner 30 kg ska jag ge mig själv en tandblekning i present
3. Jag har skaffat en Sellpypåse, där jag kommer lägga de kläder jag krymper ur och när den är full ska den skickas in.

Som synes handlar det inte alls om mat, för min viktnedgång handlar inte om att jag inte får äta det jag vill. Så varför tänka att "när jag gått ner si och så får jag unna mig" när jag kan göra det när som helst? :) Det handlar om måtta och jag håller kalorierna nere med ätfönster, 16:8. Det är väldigt effektivt, nu när kroppen fattat att det är ok att ta av reserverna.

Nej, istället handlar det om saker som får mig att må bra. Ett kalas tillsammans med vänner, det är roligt och kommer ge mig energi.

Tandblekningen är mer för att jag ändå är 50+ och därmed är tänderna gula. Det är inte snyggt, helt enkelt. Så, jag gör en grej av det!

Och Sellpypåsen, att få lägga ner kläder i den kommer vara bättre dopaminskapande än något annat!

 

Livet går vidare

 Under två års tid har jag inte orkat ta tag i någonting egentligen. Medicinen gjorde att jag la på mig ännu mer vikt. Skilsmässan blev ett faktum förra sommaren. Det tog på krafterna att ens orka tänka på något annat än jobba och överleva mentalt.

Men så i våras släppte det. I mars bestämde jag mig för att nu får det räcka. Mitt psykiska mående beror ju också av mitt fysiska, så nu skulle jag ändra inställning.

Planen var enkel egentligen, för jag vet vad jag behöver göra för att gå ner i vikt: dricka tillräckligt mycket vatten varje dag och äta regelbundet. Följaktligen började jag använda en app som påminner mig om att äta tre gånger om dagen och dricka minst 2 liter vatten.

Till att börja med körde jag med vanliga mattider, frukost kl 8, lunch vid 11.30, mellis kl 15 och kvällsmat vid 18. Och det hjälpte lite, men inte tillräckligt. Trögt gick det och under mars, april och maj gick jag ner ca 3,5 kg totalt.

I slutet av maj bestämde jag mig för att gå på 16:8 istället, så första målet klockan 10 och sista senast kl. 18.

Sedan precis i början av juni fick jag lära mig om fastehärmande kost för att lura kroppen att den fastar och därmed kunna få till den hormonella reset jag behövde i kroppen. Dagen efter jag läst på om det, satte jag igång. Fastehärmande kost var förvånansvärt lätt de första tre dagarna men den fjärde dagen mådde jag fruktansvärt dåligt. Trött, ville bara gråta och inte äta alls. Femte dagen var det bättre igen. 

Jag gick ner 2,5 kg under de fem dagarna, och en vecka senare var 1,8 kg av dem tillbaka. Men det fantastiska var att efter de där fem dagarna så började kroppen plötsligt "fatta" att det gick att ta av reservlagret när kaloriintaget var för litet! Vikten har sedan de fem fastehärmande dagarna gått neråt ordentligt. Efter juni var slut hade jag gått ner ytterligare 4 kg och nu, två veckor in i juli har jag totalt gått ner 9,1 kg.

Plötsligt känns det rimligt att jag kommer kunna komma ner i normalare viktnivåer inom inte allt för lång framtid. Formen går lite upp och ner när det gäller vad jag äter, men jag håller mitt ätfönster och jag dricker min vattenranson per dag, minst 2 liter vatten varje dag! Bäst av allt är att jag är grymt peppad att fortsätta nu och det är inte alls svårt med motivationen!