Fyra veckor och det går lååååångsamt

Det har varit riktigt tufft nu i två veckors tid. Inte med maten, men med VÅGEN! Inget händer ju!

Men, fick tips om att ta mer magnesium(citrat) varje morgon för att få lite rörelse i tarmarna, så att säga. Det har fungerat nu de sista dagarna faktiskt och jag har också äntligen börjat se minus på vågen igen. Moderata siffror dock, jämfört med de första två veckorna, men heller långsamt än inte alls.

Det svåra nu är att få i mig den mat jag behöver. Varje dag nu de senaste fyra dagarna har jag haft riktigt svårt att komma upp i mina 1200 kcal per dag (med LCHF-balansen då). Och det handlar inte om att jag inte är hungrig, för det blir jag. Men jag vill liksom inte äta. Konstigt, men sant. Så, ska försöka skärpa till mig igen med den delen.

Det roliga är ju att trots att knappt nåt försvunnit på vågen, så har det försvunnit på magen. Midjemåttet har minskat med 2 cm och det är ENORM skillnad på formen av degbullen... Hängbuken krymper, faktiskt! :)

Summa summarum: jag fortsätter, så klart. Jag hoppas det lossnar med vågen snart, det är alltid roligare när det går neråt. Men, men... det får ta den tid det tar!

Tre veckor och mysko kropp

De första två veckorna tappade jag snabbt 4 kg. Men sedan 1,5 vecka tillbaka nu så stor vikten still. Exakt samma vikt hela tiden.

Det konstiga är att jag, för så klart har jag en liten pryl för att kolla ketoner i blodet, ligger inom "optimal ketos" för viktminskning, och har gjort i två veckor. Ändå står det tvärt still.

Jaja... jag hoppas det kommer säga KABLAM! snart och till dess får jag leva med att vågen bråkar. Dock ser jag ju att det ändras på kroppen, jag har tydligare bilringar runt magen till exempel... :) Kanske inget att eftersträva men eftersom det betyder att det inte är ett stort traktordäck runt magen, så är jag glad ändå!

Motivationen är på topp i alla fall! Inga större problem att äta rätt, om jag får sötsug gör jag LCHF-ischoklad och det funkar fantastiskt bra mot sötsug OCH hjälper mig att få upp fettintaget varje dag. Inte alls dumt! :)

Vilket bedrövligt år 2017 var

När jag tänker tillbaka på året som gått kan jag inte hitta många ljuspunkter. Speciellt inte andra halvan. Mitt skov gick aldrig över, det var inget skov, det var en permanent försämring av sjukdomen. Insikten om det tung att ta till sig, ska jag erkänna.

I november började jag med metotrexat, medicinen jag åt förut, för kanske 8 år sedan och som gjorde mig psykiskt sjuk men gjorde väldigt lite mot min sjukdom i sig. Denna gång verkar det hittills gå bättre i alla fall, peppar peppar. Fortfarande bedövande trött av alla inflammationer, men ändå liiite piggare. Jag orkar åka till stora affären. Eller köra nån maskin tvätt. Eller laga mat två gånger samma dag. Så det blir bättre. Sedan att det inte går så fort som jag vill (tålamod är en dygd jag aldrig drabbats av) så går det i alla fall åt rätt håll. Illamående som bara den blir jag, men det har jag fått medicin mot så det är på en ok nivå.

Så eftersom jag äntligen ser ett ljus i slutet av tunneln som möjligen inte är tåget trots allt, så började jag 28/12 med bättre mathållning. Min strategi är fortfarande ketogen kost, men med två viktiga tillägg:

1. Drick mycket vatten varje dag. 3 liter är målet per dag, jag har en app som påminner mig!
2. Ät minst 1200 kcal varje dag. Mitt problem med LCHF har alltid varit att jag slutar vara hungrig och äter för lite och därmed inte går ner i vikt som jag vill.

Hittills har det gått bra, första dagen var väldigt jobbig dock eftersom jag inte var hungrig. Men nu har jag till och med blivit hungrig varje dag så det verkar funka bra. Vikten är dessutom ner 1,9 kg på sex dagar och det känns riktigt motiverande.

Imorgon har det gått en vecka. Jag börjar också jobba imorgon efter ledigheterna. Med jobbet blir det lättare att hålla ordning på vad jag äter. Känns riktigt bra inför det nya året! 2018, här kommer jag!