Struktur kanske?

Jag har funderat och funderat och kommit fram till att det nog är smart att börja med en strategi för maten. Försöka hålla mig till ungefär samma saker hela tiden, egentligen. Det svåra är egentligen frukosten. Vill ha nåt som är enkelt och snabbt. Fil och nån hemmagjord müsli kanske? Utan havregryn, majsflingor och annat jox... Så jag ska försöka göra mig ett litet matschema som jag följer så det inte blir några frågetecken kring vad jag ska äta och att jag skippar att äta. Mitt gissel över allt annat, faktiskt! :)

Buzzador och magkrångel

Vi har haft problem hemma med magvirus. Så vårt försök att få till en Tapas-mingel för att kunna köra lite buzzning för Buzzadors Santa Maria Tapas-kampanj blev ju inte så värst bra. Men jag tänkte göra ett nytt försök nu i helgen. Det ser ju smaskigt ut och bara det inte är för kryddstarkt borde ju även barnen tycka att det är gott. Hoppas jag. Dessutom har jag fått något som för mig som psoriasis-människa är guld värt, nämligen en buzzador-kampanj för Locobase Repair. Underbar räddning som jag använder väldigt ofta! Underbar kräm! Rekommenderas varmt! Nu har jag återigen tagit mig i kragen kring maten, efter två veckor med, låt oss kalla det INSTABIL tarmfunktion... ;) Ska precis till att laga mig lite frukost. Prinskorv, stekt ägg och räksallad, det är verkligen lyxigt som frukost det och sååå gott!

Magkatarr är överreklamerat!

Det är ingenting jag kan äta utan att få ont i magen. Men fil och yoghurt är snällare än annat. Så jag äter det. Nån banan slinker ner per dag med, ungefär varannan dag har jag ätit lite bröd också. Det är trist när det inte funkar som det ska men jag tror det är bättre idag i alla fall. Omeprazol, vår frälsare och vän! Jag hoppas det lugnar sig till fredag för annars kommer det säkerligen att börja om igen... Bläk! Fördelen är väl att jag inte vill äta onyttigheter heller. I och för sig vill jag inte äta nåt för det gör så ont i magen. Men jag äter i alla fall. Vågen visar samma vikt hela tiden men omfånget har ändrats så det kommer nog rassla till på vågen med. Det får ta den tid det tar dock, det kan inte vara mindre viktigt med vikten nu, inser jag när det gör ont i magen av allt. Först bli bra, SEDAN bry sig om vikten igen. Bra plan va?

Det är officiellt!

Det första som är officiellt är: Jag har en seriös släng av magkatarr! Det andra som är officiellt är egentligen ett hett tips från coachen: Kombinera inte en seriös släng magkatarr med cellgifter! Oanade konsekvenser kan komma av det. Som till exempel att hela mag-tarmsystemet liksom lägger av och släpper genom allt rätt så raskt, så att säga. Just nu sitter jag och drar mig till minnes att sist jag seriöst försökte köra pulverdiet så fick jag också magkatarr. Hur kommer det sig att man aldrig kommer ihåg det INNAN? Det nya nu är alltså att intag av metrotrexat inte på något sätt underlättade sjukdomstillståndet... SKIT OCKSÅ! (och den kommentaren har flera underliggande betydelser) Ska försöka äta nåt idag. Igår åt jag lite bröd. Det tyckte inte matsmältningssystemet om heller. Eftersom jag inte har nån fil hemma vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Yoghurt kanske? Får sno lite av ungarna...

Grinigt

Kroppen motarbetar mig! Illamåendet är bra mycket bättre men istället fick jag huvudvärken från helvetet igår. Som tyvärr lät sin kusin huvudvärken från gnällbältet stanna kvar till idag. Så jag är grinig. Inte minst för att vågen FORTFARANDE står still trots att det känns på kroppen att det försvunnit omfång. Det syns ju med. Så, det kan inte bara vara fyra kilo som försvunnit tycker jag. Nu är jag ännu grinigare än jag var nyss... Men men, det är bara att fortsätta. Förr eller senare kommer kroppen ge upp och släppa taget om fläsket, så är det ju bara! Även om jag börjar få seriös panik över att det inte kommer ske i en takt att jag når mitt julmål. Blä!

Otrohetsdieten

Jag läste en bok härom dagen som var... tja, underhållande kanske men inte speciellt bra. Den hette Otrohetsdieten och handlade om en kvinna i drygt min ålder som efter äktenskap i 20+ år inleder en affär på sidan om. Först mailas de och flörtar och under tiden börjar hon banta för att komma i fin form till den dagen hon och vänsterprasslet ska träffas. Alltså kallar hon det Otrohetsdiet. Nu har jag inte riktigt samma mål med min viktnedgång, men på vissa sätt liknar min plan den kvinnan i boken hade. Jag har ett specifikt mål för vilket jag vill gå ner i vikt. Dessutom har jag en motivation som gör att jag, precis som vänsterprasslarkvinnan, hittar styrkan att ignorera korkade signaler från kroppen och fokusera på målet. Min diet har jag därför bestämt mig för att den ska heta Plastberoendedieten! :) För att visa varför jag verkligen verkligen VERKLIGEN vill gå ner i vikt av estetiska skäl ska jag lägga in ett par bilder på hur jag INTE vill se ut i vår:

Den första bilden visar två killar i StarWars Stormtrooper-utstyrsel. Vänster är som det ska vara, höger är den tjocka killen som inte får ihop det hela riktigt. Bild nummer två visar en tjej som inte heller har vikten för att passa i en Stormtrooper-utstyrsel. Jag vägrar se ut så där! Sådana här bilder på överviktiga amerikaner iklämda saker som inte riktigt passar finns det gott om. Så motivation finns det för mig i massvis med bilder. Det är därför väldigt lätt att inse varför jag både har ett estetiskt mål så väl som ett medicinskt. Medicinskt måste jag för min kropps skull gå ner i vikt så det blir enklare för kroppen att hantera sjukdomen utan extra vikt som bråkar. Estetiskt vill jag gå ner i vikt för att slippa riskera att se ut som på bilderna! :) Enkelt va?

Lite bättre igår!

Jag mådde faktiskt lite bättre idag och än så länge mår jag inte illa idag heller. Kanske är det på väg över, vad det nu var? I vilket fall har vågen börjat gå neråt igen, men i sakta mak. Jag har ju inte motionerat något vilket säkerligen gör att det går långsamt. Kroppen tog ju ett stort skutt neråt och sedan stod det still ett tag. Men nu så! Skönt det, en vecka utan någon viktnedgång gör att målet till jul känns jobbigare. Men det SKA gå! Känns på byxorna att jag faktiskt, trots att vågen inte riktigt håller med, har tappat i omfång. För de sitter löst och känns lite så där som att ett skärp vore bra för att de glider lite. Eftersom jag inte har något bälte som inte har nickel i spännet måste jag ut och shoppa ett idag tänkte jag. Men det kan jag leva med! :) För att motivera mig under veckan som gått när jag mått illa och haft mig så har jag tittat på bilder. Amerikaner mest. Deras bilder på sig själva i utstyrslar som enligt min mening borde vara till för någon som väger kanske 40-60 kg mindre gör mig än mer motiverad, jag ska INTE sätta på mig min egen plastrustning förrän jag inte riskerar att se ut som Barf i Spaceballs!