Svenska mästerskapen i vekhet

Nu efter jul tog jag bort i stort sett alla kolhydrater för att få lite bättre grepp om kosten. Tyckte väl inte att jag slarvat sååå mycket förut, men fy sjutton vilka omställningsbesvär jag haft. Sjätte dagen idag och nu äntligen har jag slutat må illa, få yrsel och haft värmesvallningar. BLÄ!

Men jag har lärt mig något nyttigt: jag är inte alls så bra på att ta "lite" av nåt. Det är bättre att ta inget alls när det kommer till kolhydrater.

Det som väger upp en hel del av allt miserabelt elände jag utsatt mig själv för nu är att det faktiskt redan känns lite bättre i inflammationskroppseländet! Sex dagar! Till och med min kiropraktor kommenterade kring det idag, eftersom "det släpper bättre än det brukar". Lägger man till att jag inte skrek rakt ut förutom när hon "gav sig på" vänsterbenet, så ser jag det som fantastiska framsteg.

Nackdelen är så klart att jag har ondare idag än på väldigt länge efter kiropraktorbesöket. Dvs hon lyckades släppa en hel del låsningar som kroppen nu protesterar vilt mot. Men det får det vara värt!

Kostmässigt behöver jag nog äta lite mer än jag gjort några dagar nu, eftersom det känns som jag faktiskt äter väldigt lite. Men jag resonerar som så att kroppen kommer säga till när den är hungrig och jag kommer förstå signalerna nu när sockeravvänjningen verkat gått över i det stora hela.

Psoriasisartrit, sicket skit!

Jag fick byta medicin i somras. I september uppgraderade jag dosen. I november började mina vita blodkroppar minska, i december tyckte min läkare det var dags att fundera på alternativ igen. Med andra ord, medicinhelvetet gav sig på immunförsvaret även denna gång.

Men efter att ha jäklats en hel del, varit sjuk en hel del och haft ont en hel del med (pga vädret antar jag) så har det vad det verkar vänt. Kroppen står emot dosen, leukocyterna är på uppåtgående igen och jag ser ljuset i tunneln!

Det som varit lite trist är dock att jag tappade taget kring maten igen när medicinen ställde till det. Uppenbarligen är jag väldigt bra på att skylla på saker för att slippa tänka på maten. Som tur är (ja jag är SJUKT sarkastisk nu) så har jag min allergi som gjorde sig påmind på julaftonsnatten. Så sedan i onsdags äter jag lågkolhydratskost igen.

Mitt nyårslöfte till mig själv är därför att jag SKA gå ner i vikt, minst 10 kg ska bort innan jag ens börjar fundera på att slacka av i kosten igen. Jag vet att jag kommer må bättre av att inte vara en tjockis både rent fysiskt men även psykiskt. Dessutom finns det många som vittnat om att lågt intag av kolhydrater hjälpt mot både det ena och det andra. Kanske kan det hjälpa till att minska allerginivån med, om jag har tur?

Det är egentligen helt fantastiskt hur mycket en allergisk reaktion kan göra för motivationen faktiskt. :)