Nu efter jul tog jag bort i stort sett alla kolhydrater för att få lite bättre grepp om kosten. Tyckte väl inte att jag slarvat sååå mycket förut, men fy sjutton vilka omställningsbesvär jag haft. Sjätte dagen idag och nu äntligen har jag slutat må illa, få yrsel och haft värmesvallningar. BLÄ!
Men jag har lärt mig något nyttigt: jag är inte alls så bra på att ta "lite" av nåt. Det är bättre att ta inget alls när det kommer till kolhydrater.
Det som väger upp en hel del av allt miserabelt elände jag utsatt mig själv för nu är att det faktiskt redan känns lite bättre i inflammationskroppseländet! Sex dagar! Till och med min kiropraktor kommenterade kring det idag, eftersom "det släpper bättre än det brukar". Lägger man till att jag inte skrek rakt ut förutom när hon "gav sig på" vänsterbenet, så ser jag det som fantastiska framsteg.
Nackdelen är så klart att jag har ondare idag än på väldigt länge efter kiropraktorbesöket. Dvs hon lyckades släppa en hel del låsningar som kroppen nu protesterar vilt mot. Men det får det vara värt!
Kostmässigt behöver jag nog äta lite mer än jag gjort några dagar nu, eftersom det känns som jag faktiskt äter väldigt lite. Men jag resonerar som så att kroppen kommer säga till när den är hungrig och jag kommer förstå signalerna nu när sockeravvänjningen verkat gått över i det stora hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar