Det som jag trodde skulle vända iom resan till USA, då jag gick från att ha ont till att inte ha ont nästan alls, blev inte riktigt så. Istället kom värken tillbaka med oanad styrka och det GÅR. INTE. ÖVER.
Jag har varit nere under isen, gråtit, förbannat orättvisan. Och jag har varit hemma från jobbet. Händerna slutade funka. Det går inte att jobba utan händer som funkar, inte ens som projektledare... Men extrem vila för händerna i två veckor och ett försiktigt upptrappande har hjälpt. Och när det började bli snällare i händerna igen så steg humöret och även om värken sitter på andra ställen i kroppen istället så går det att tänka positivt. Faktiskt. :)
En sista kraftansamling nu i sommar tog jag tag i nu, för att se om noll kolhydrater i maten kan vända trenden. Annars blir det medicinering av det otäckare slaget i höst.
Dock är det rätt tufft att gå in och försöka nolla kolhydraterna, så istället får jag andra problem (sockerabstinens). Huvudvärk, ont i magen, illamående... Underbara grejer... Men det är i alla fall övergående på väldigt kort sikt, nån vecka bara. Sedan hoppas jag att resten också ger med sig, snabbt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar