IBS? Ja men kom och få sällskap av de andra sjukdomarna, vettja!

I två veckors tid har jag mått bedrövligt illa. Illamående hela tiden, rejält ont i magen när jag äter och efteråt. Lugnar sällan ner sig tills det egentligen är dags att äta igen. Så det har varit en kamp att ÄTA. Lågkolhydratsstriktheten har inte varit något problem alls dock, snarare har jag ätit för lite så ketonerna har legat på skyhöga värden när jag mätt (igår morse 4.0).

För en vecka sedan sökte jag vård akut pga detta och det var i alla fall inget allvarligt. Nu verkar det som att jag nog lider av tarmkatarr, eller IBS (om det håller i sig är det namnet det får, sa farbror doktorn). Glädjande nog så läser jag att lågkolhydratskost är PRECIS vad kroppen behöver om man har de här problemen, så jag fortsätter kämpa.

För att inte ligga på svältnivåer med ketonerna (och alltså inte svälta kroppen då) funderade jag mycket på vad jag kan äta utan att få ihållande ont i magen i flera timmar. Kom på att LCHF-smoothie kanske skulle funka, kombinerat med proteinpulver för att få i mig tillräckligt med både fett och proteiner. Provade det igår kväll och visserligen fick jag ont i magen men det gick över på knappt en timme. FRAMGÅNG!!!

Enda problemet jag hade var att hitta ett proteinpulver med lågt kolhydratsinnehåll OCH som inte är sojabaserat. Men det gick det med, med hjälp av maken.

Så, jag hoppas att den nya regimen ska ge gott resultat för magen. För ledvärken har den redan gjort det. Hela kroppen mår mycket bättre och inflammationerna är på tillbakagång. Kort sagt: jag är en VINNARE!

Värsta skovet hittills med PSOA

Det som jag trodde skulle vända iom resan till USA, då jag gick från att ha ont till att inte ha ont nästan alls, blev inte riktigt så. Istället kom värken tillbaka med oanad styrka och det GÅR. INTE. ÖVER.

Jag har varit nere under isen, gråtit, förbannat orättvisan. Och jag har varit hemma från jobbet. Händerna slutade funka. Det går inte att jobba utan händer som funkar, inte ens som projektledare... Men extrem vila för händerna i två veckor och ett försiktigt upptrappande har hjälpt. Och när det började bli snällare i händerna igen så steg humöret och även om värken sitter på andra ställen i kroppen istället så går det att tänka positivt. Faktiskt. :)

En sista kraftansamling nu i sommar tog jag tag i nu, för att se om noll kolhydrater i maten kan vända trenden. Annars blir det medicinering av det otäckare slaget i höst.

Dock är det rätt tufft att gå in och försöka nolla kolhydraterna, så istället får jag andra problem (sockerabstinens). Huvudvärk, ont i magen, illamående... Underbara grejer... Men det är i alla fall övergående på väldigt kort sikt, nån vecka bara. Sedan hoppas jag att resten också ger med sig, snabbt!