Nu känns det bra

Bevisligen fungerar det bra för mig att köra så här. Inte nog med att jag går ner i vikt, konstigt nog mår jag bättre i kroppen också. Vanligen brukar det ta ett par veckor minst efter medicinuppehållet på sommaren innan kroppen är "snäll" igen. Men nu har det gått en vecka och det känns nästan som vanligt.

Så inte vet jag, antingen har jag fuskat för mycket med kolhydraterna ändå eller så är det så att -3,6 kg (jodå, 3,6 kg på fem dagar) och mycket mindre vatten i kroppen gör sådan skillnad!

Idag visade vågen 85,2 kg och jag känner mig grymt nöjd! I rättvisans namn ska jag erkänna att det är grymt svårt att gå omkring och vara hungrig, vilket jag blir på eftermiddagen. Meeeen... just nu får det vara värt det!

Fettförbränning

Eller ketos som det kallas. Nu har jag nog hamnat där. Ytterligare minus sen igår, men denna gången "bara" 0,3 kg. Vilket inte alls är fy skam, för det skulle ge 2,1 kg/vecka det. Värre nedgångar kan man ha!

Det bästa är att centimetrarna på kroppen börjat krympa också. Tyvärr inte om stussen, än, vilket är trist för där har jag nog gått upp flest centimetrar under min matexperimentperiod.

Det är varmare ute än det var igår och inte ett moln på himlen. Så idag tar jag och avvaktar lite med promenaden, eftersom jag snudd på fick värmeslag igår morse förutom nästan brände mig i solen. Eftersom det ska regna imorgon enligt prognosen borde molnen hopa sig framåt eftermiddagen och då kan jag gå ut. Vara känslig mot sol har sina nackdelar nu när jag vill kunna röra på mig! :)

Känns bra!

Idag gick jag 4 km. Det känns riktigt bra eftersom jag faktiskt inte fick så ont i kroppen som jag fick förra gången jag gick så långt. Alltså är jag nog lite bättre tränad trots allt. Lägg dessutom till det faktum att jag just nu lider rätt mycket av min psoriasisartrit genom medicinuppehållet, så blir det än mer fantastiskt!

Så nu känns det positivt, hoppet och motivationen är på topp och eftersom det redan visat sig roliga siffror på vågen så kan det bara fortsätta vara bra. :)

Första gången jag körde CK tappade jag fem kilo första veckan. Det kanske jag inte gör denna gången men oavsett så har jag redan -2,6 kg vilket gör mig grymt nöjd. Min lilla app i telefonen berättar också glädjande prognoser om jag håller uppsatta matintagsnivåer vilket gör det ännu roligare!

Viktmålen nu är att komma ner under 80 kg snarast och under 75 kg till mitten av oktober. Sedan är det "stora" målet att ta mig under 70 kg till jul. Men jag tar det i små steg. Först ska jag fokusera på 7:a först på vågen igen. Det ska jag nå genom CK, så orkar jag hålla i så kommer det gå fort!

Nu så!

Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN går vikten neråt på vågen. Tack vare självsvält och Cambridgekuren, men just nu skiter jag i vilket. Neråt måste jag och detta funkar!

På två dagar har jag tappat 2,6 kg vilket visserligen bara är vatten men den mentala kicken är gudomlig! Motivationen att fortsätta är stark och envis! Dessutom har bysten minskat en centimeter och midjan 2 cm. Så oavsett "bara vatten" så krymper jag och det är BRA!

Mätte ketoner med Ketostix igår kväll och det visade redan utslag, om än svagt. Så idag borde jag vara mindre hungrig och piggare. Eller ja, borde varit om jag inte sovit typ 4 timmar bara. Meeeen... det tar vi ingen hänsyn till utan kör på. Jag ska gå ut och gå en sväng nu efter morgonpulvret.

Nu så! Äntligen är jag på väg NEEEEERÅÅÅÅT!

Mentalt sammanbrott

Efter en vecka med svärmors matlagning tyckte jag ändå jag skött mig bra. Åt mycket ägg och kött och så lite kolhydrater jag kunde (utom ett par medvetna avsteg). Men vågen tyckte inte alls samma som jag. Upp i vikt och ny totalhemsk invägningsvikt på 88,8 kg. Hallåååå??? Vad 17 håller jag på med?

Så igår fick jag nog. Brorsan hade kvar en hel del Cambridgekurenpulver sedan hans försök förra året med det. Det är inte optimalt ur lågkolhydratsperspektiv men det ger ändå en maxgräns på 50 gram kolhydrater per dag OCH det ger resultat på vågen, snabbt. Mitt mentala hälsotillstånd gällande vikten var vid sammanbrottets rand igår så jag behöver något drastiskt.

Det är inte alls lika roligt med CK som med "bara" lågkolhydratskost. Hunger, illamående och yrsel första dagen. Jag dricker massor med vatten och te och får således springa på toa hela tiden också.

Men det funkar ju. Det är mycket vatten i kroppen som försvinner första dagarna men det gör ingenting, huvudsaken är att vågen visar lägre vikt. På så sätt blir jag taggad att fortsätta. Vilket funkade strålande imorse, -1,6 kg på en dag är ju inte fy skam!

Planen är så klart att gå tillbaka till kolhydratsfattig kost så snart pulvret är slut (verkar vara ca 3 veckor kvar ungefär) om jag nu orkar hålla ut så länge.

Slutsummeringen är alltså: just nu är det viktigare att få bort fett från kroppen än att äta rätt. Tids nog återgår jag till vanliga kosten, allergin finns ju kvar trots allt kräver ju sin kost. Men med en kickstart vet jag att jag kommer vilja fortsätta, det gäller bara att komma in i rätt strömfåra, den som leder till ett smalare jag!

Att våga eller inte våga

Eller ja, egentligen borde det stått väga eller inte väga. Det är något konstigt på gång nämligen. Jag KÄNNER ju att min mage blivit mindre men likförbaskat står vågen still. Så varför väger jag mig?

Svaret är enkelt: jag VILL ju se minskande siffror på vågen så att jag ser att jag faktiskt får resultat. Men samtidigt är vågen en fiende för min motivation. Varje gång jag ställer mig på vågen och inte ser mindre vikt än förra gången tappar jag ju sugen, om än tillfälligt. Samtidigt kan jag inte sluta väga mig för hoppet är ju det sista som överger människan... :)

Det är bara att inse, jag är inte bara urusel på att låta bli kolhydrater (socker), jag är också badrumsvågsmissbrukare... Jösses...

Nu är det slut!

Ja nu jäklar är det slut på detta! Inget mer slarvande med kosten. Det är 2,5 vecka kvar av semestern och den tiden ska jag lägga på att skärpa till mig både med kost och motion. Det behöver inte vara så avancerat ju. Inga kakor och skit, inget godis. Resten klarar jag mig ju utan redan.

Motionen är ju bara att ta en promenad. Så, imorse sa jag åt mig själv att ni får det räcka! Så först gick jag ut och gick 4 km, nu ska jag dricka vatten och äta frukost!

Semester!

Nu har jag haft semester en vecka. Under den veckan var jag ute i skogen och lekte medeltid! Hurra! Kosten har jag skött riktigt bra och det är väl därför jag trots mens i antågande inte hade gått upp nåt!

Igår när jag var hemma igen påbörjade jag den strikta regimen även hemma. Siktar på att hålla mig runt 10 gram kolhydrater per dag nu. Igår blev det 12 gram, pga att jag åt prinskorv (4% kh). Idag siktar jag på kycklingfilé och hamburgare, båda med extremt lågt khinnehåll! :)

Nu har jag gjort sex veckors uppehåll med min medicin med, det är tungt men det går än så länge. Jag hoppas kunna hålla ut ytterligare en vecka så att jag kommer så nära det går de stipulerade två månadernas uppehåll som min lilla doktor vill jag ska ha!

För ett par veckor sedan beställde jag en sådan här:

Det är en liten matlåda som fungerar som en kylväska. Locket läggs i frysen i 10 timmar och efter det håller den maten kall i upp till 7 timmar. Perfekt för köttätare! :) Frozzypack kallas de och säljs bland annat på LCHFbutiken!

I min lilla Frozzypack ska jag ta med kyckling och beasås idag för idag ska vi till Tom Tit i Södertälje!