Tre veckor imorgon

 Imorgon har jag kört tre veckor. Hittills har jag gått ner 4,1 kg, vilket jag tycker är superbra. Förra veckan stod jag still, sedan har jag försökt ändra på kosten så att det är mer fett och mindre protein och det verkar ha hjälpt! 

Ketonixen är trögstartad medan den initierar läsaren, men mätningen tar några sekunder och ger en bra indikation om var jag ligger. Och jag håller mig inom området "Optimal ketos" hela tiden och det är riktigt skönt att veta.

Motivationen är på topp och jag bara önskar att min inflammerade högerfot kunde ge upp och bli snäll så jag kan börja träna igen. Det skulle hjälpa viktnedgången på traven det med. Men, det är skönt att LCHF funkar utan motionering med. Även om jag önskar jag kunde ut och gå. Speciellt nu under vintern, jag älskar vinter och snö!

Men, nu kör jag bara vidare. 6,3 kg kvar till mitt första stora mål. Det tar jag i februari! (skrev hon kaxigt)

Ny leksak!

För många år sedan köpte jag en mätare som mäter ketoner i blodet. Mycket bra för att se att jag äter rätt. Tyvärr är stickorna hutlöst dyra, 30:- styck ungefär. 

Så förra helgen bestämde jag mig, efter att ha velat fram och tillbaka i ett par års tid egentligen, för att köpa mig en Ketonix.

I torsdags fick jag hem den och igår, den skulle laddas i 12 timmar före användning, provade jag första gången. Värdet var 12, appen visade att jag var i optimal ketos. Vilket jag visste stämde eftersom jag samtidigt använde min sista keton-mätsticka till blodmätaren som visade att jag låg på 1.3 mmol/L. Analys från min sida,  12 är acceptabelt men det går att få högre värde, dvs bättre nivå på ketosen.

Igår åt jag betydligt mycket mer fett och rejält mindre protein (tack vare LCHF ischoklad), och dagens värde via Ketonix var 20. Lägger vi dessutom till att vågen stått still en vecka på veckoinvägningen igår, men sedan igår visade ner ett halvt kilo ner, så börjar jag fundera på om jag kanske helt enkelt äter för lite fett men för mycket protein. Så jag ska hålla koll på mina makron och se. 

Spännande fortsättning följer. 

Nytt år, nya förutsättningar

 Förra året gick käpprätt åt helvete. Inte bara på grund covid-19, men också för att jag efter alla år i februari fick diagnosen celiaki. Inte överraskande egentligen, men sjukt irriterande eftersom det till stor del nog förklarat varför vissa symtom på min ledsjukdom varit så in i helskotta svårbehandlad. 

Efter två månader på glutenfri diet fick jag livet i stort sett tillbaka, smärtan i kroppen blev betydligt lägre och jag kunde äntligen se skillnaden mellan psoriasisartriten och annat. Det var tufft att få diagnosen och det var inte enkelt att anpassa en redan reducerad diet på grund av min matallergi till att dessutom gå över till glutenfritt. Jag tog beslutet att fokusera på en sak i taget och det blev ju så klart att fokusera på att lära mig hantera glutenfritt. Under hösten bestämde jag mig istället för att lägga upp en plan för kost som kunde fungera med både lågkolhydratskost (för att ytterligare minska inflammationer i kroppen och för att gå ner i vikt) och mina allergier och intoleranser. 

Jobbet tog väldigt mycket kraft under hösten så jag orkade inte göra allt och det fick till följd att jag inte förrän i december faktiskt kunde göra den här planen. Det är enkelt att starta något från första januari, så det är vad jag gjort.

Viktmässigt var 2020 ingen höjdare, men heller ingen katastrof. Jag låg kvar runt vikten jag pendlat kring, tyvärr (upp 0,4 kg sedan nyår 2020). Men tja, ingen hysterisk höjning heller, det får en ju vara glad över! 

En intressant sak jag fick tips om var att äta kiwis, för att få fart på tarmarna. Så, jag har börjat med det sedan ett par dagar tillbaka och hittills verkar det funka. 

I övrigt är målet att äta hyfsat lågkolhydrat, siktar på att vara under 50 gram varje dag, helst mindre. En kiwi är ca 14 gram bara den, så att komma under 20 blir tufft per dag, men kanske 30 är görbart? Jag har inte börjat registrera allt jag äter utan försöker bara hålla mig till saker som ligger under 5% kolhydratsinnehåll, den generella riktlinjen. 

Så här på femte dagen har de värsta av övergångsproblemen lagt sig, det är mest sömnen som fortfarande är lite orolig. Huvudvärken gav sig igår, dag fyra och hittills verkar det funka bra för kroppen i övrigt. Jag har svårt att dricka tillräckligt, skulle vilja komma upp i tre liter per dag, men hittills har jag landat runt 2,5 liter, vilket ändå inte är dåligt. 

Ett motto för året kommer vara "good enough". Så länge jag gör hyfsat rätt och det funkar, så ska jag arbeta mentalt på att vara nöjd med det. Inte min bästa gren så det kommer bli en del jobb på den fronten.

Det enda som jag inte riktigt har kunnat realisera än är min plan om att börja motionera igen. Jag hade en riktigt bra period under slutet av 2019 och fram till slutet på maj 2020 där jag gick ut och gick minst 30, men vanligen 60 minuter varje dag, plus att jag tränade på gym minst två dagar i veckan innan covid slog till. Promenaderna tog abrupt slut med en inflammation i ena fotens senfästen, som inte gått att få bukt med ens med kortisoninjektion. Reumatologmottagningen ska försöka gå till botten med problematiken, har en ny tid för ultraljud bokad, men jag har accepterat att jag behöver hitta alternativ.

Ett sådant är motionscykeln, för hittills verkar cyklandet fungera för foten. Så, nu när övergångsbesvären gett med sig efter kostomläggningen, ska jag så snart ultraljud och ev. ny kortisoninjektion i foten, även lägga till minst 15 minuter på motionscykel varje dag. Målet är att trappa upp från 15 minuter, men en kvart om dagen kommer vara "good enough".

På fredag har det gått en vecka, då får vi se vad vågen säger!