Ont i kroppen

Jag går neråt i vikt på rutin nu. Inte speciellt hungrig om dagarna och fläsket ryker sakta men säkert.

Däremot har värken inte gått över i kroppen än. Det är svårt att andas pga ryggont och det underlättar inte behovet av motion.

Det som glädjer mig trots allt är att jag kan hålla en bra viktnedgångskost utan ansträngning och att lyckas jag bli av med vikt kommer värken också gå ner.  Så jag kör på och hoppas värken minskar i samma takt som vikten snart.

Framgång föder framgång!

Har inte vägt mig på ett par dagar. Men det känns ok. För imorse vaknade jag försent, panikkastade mig iväg för att hinna med bussen. Glömde jackan jos svärföräldrarna i helgen så tog ut en annan, gammal ur garderoben. Tog dock fel, tog den jag inte kunde stänga i höstas.

Men se, nu idag gick det! Fick till och med ned händerna i fickorna med jackan stängd! Storlek 42/44. Trevligt!

Så även om jag inte vet vad vågen säger så vet jag att jag krymper! Hurra!

Känns bra i hela kroppen

Jag är väldigt nöjd med mig själv just nu eftersom det fungerar så bra med viktnedgången utan att jag lider i onödan, krånglar med maten eller får problem med magen.

Inatt kunde jag faktiskt sova riktigt bra också, trots trilskande rygg etc. Det är ett par nätter som jag inte sovit alls i stort sett så det var välkommet. Igår hälsade yngste sonen på mig på morgonen med kommentaren:

"Wow mamma, du ser lika vit ut i ansiktet som... som ett DÖTT spöke"! Sjuåringar, de kan de.

Längtar till garderobstädning!

Jag går och längtar rejält tills jag gått ner tillräckligt för att gå genom gamla kläderna jag lagt undan.  Det är som att vänta på julafton. :)

Mest för att när jag nu går neråt sakta men säkert så försvinner valkarna rätt snabbt som det verkar. Vilket innebär att jag förhoppningsvis snabbt kommer i mina fina sommarblusar. Jag vill verkligen inte ha en fläsksommar till. Smal kommer jag så klart inte vara.  Men det behöver inte hänga valkar över  jeanskanten heller!

När jag mår dåligt blir maten lidande

Det har varit en riktigt tuff period, de senaste tre månaderna. Mentalt slitigt både på jobbet och hemma. Så jag tappade orken att hålla igång maten.

Men nu är jag igång igen. För det är ju så här att en stor del av att jag mår kasst mentalt ÄR pga hur jag ser ut. Så, för att kunna göra något åt att jag mår dåligt måste jag ta tag i saken. Visserligen är rund också en form, men jag vill komma i en bättre sorts form faktiskt.

Tanken är att när jag känner mig bättre kroppsligt kommer det bli lättare att bearbeta de andra delarna i livet som också är jobbiga. En sak i taget... mot nya mål!