Konstig våg

Jag har ätit hyfsat lågkolhydratskost nu de senaste veckorna men vågen visar ingen skillnad alls. Inte på kilona i alla fall. Däremot har jag upptäckt att fettmängden i kroppen minskat med 15% sedan... tja i somras var väl senast jag brydde mig om att kolla. Vattenmängden i kroppen har också ändrats men uppåt, så nu är det 50% vatten i min kropp, säger vågen.

Det är ju på det hela taget ingen vetenskaplig analys alls, sådana där hemvågar mäter ju rätt konstigt överlag. Det som stör mig är att vikten inte rör sig alls. Men om nu muskelmassan ändrats (vilket fettmängden tyder på) så kanske det finns hopp ändå.

På det hela taget känns det i kroppen att det är på gång så det gäller väl bara att ha tålamod antar jag. Fettet försvinner när kroppen klarar av att släppa det, så är det! :)

Besöket hos dietisten

I måndags var jag så till dietisten för att, från början för att reda ut vad jag äter fel eftersom jag ju enligt läkaren måste äta fel/mer än jag borde eftersom jag gått upp i vikt. Men det tror jag ju inte på själv eftersom jag vet vad jag äter. Så istället använde jag tiden i måndags till att få hjälp med vad jag ska äta för att få i mig det jag behöver.

Tyvärr var besöket en besvikelse. Det jag själv kommit fram till var det bästa hon kunde komma på, hon tyckte jag hade gjort mycket bra arbete själv med att forska efter mat, nickelinnehåll och allt. Till skillnad från läkaren tyckte hon också att det var förståeligt att jag ville hålla mig borta från kolhydrater för ledsjukdomens skull. Så jag fick inte skäll för det heller.

Inget kom egentligen ut av det hela. Jag fick bekräftelse på att jag är rätt ute, har rätt tänk och så vidare. I övrigt är jag på egen hand. Nå, hon ville att jag skulle skicka in två dagars "typiska måltider" för att göra en mer konkret analys av mineraler och vitaminer etc. Så det ska jag göra, innan nästa träff.

Det hon tyckte jag skulle tänka på var att om det nu är som jag själv tror, att stress har gjort vikten knasig, så tar det ett bra tag innan det släpper. Att jag fått stopp på viktuppgången tyckte hon var alldeles strålande men hon varnade för att inte ha för bråttom med viktnedgången för den kommer, bara jag fortsätter äta som jag gör.

Så det är vad jag ska göra nu. Äta som jag gjort länge och inte stressa över vikten. Förr eller senare går det neråt, gäller att bara hålla i och inte tappa fokus:

Jag äter som jag gör för att kroppen ska må bra och jag ska slippa fler anafylatiska chocker pga allergin. Punkt! Allt annat, som viktminskningen, kommer vara en bonus!

Projekt Utrensning

En av de saker som säkerligen spelat in att jag gått upp i vikt under senare delen av förra året är att jag stressat. Flera av sakerna jag stressat över har jag gjort något åt, som jobbet till exempel. Äldste sonens pappa, min exmake, dog i september och det blev också stressigt men samtidigt blev det på samma gång mycket enklare i mitt liv. Vi bråkade rätt mycket om allt möjligt, nu finns inte det som ett orosmoln på min himmel längre. Även om sonen så klart sörjer sin pappa, vilket inte gör mig glad...

Nåja, något mer som stressar mig är när jag inte har ordning på saker. När det ligger prylar överallt och det ser stökigt ut runt omkring mig. Så nu har jag de senaste två veckorna arbetat mycket på den saken. Jag plockar undan, röjer och kastar. Det är lite feng shui över mig just nu, jag mår BRA av att kasta saker! :)

Nu börjar jag komma till slutet på den delen också och det känns mycket bra. Härnäst ska jag ta tag i allt jag vill sy inför lajvsäsongen. Främst tältet så klart, just nu har jag inget tält och det måste jag ju lösa. Tyg till tält har jag köpt för ett år sedan snart och tja... det är en stressfaktor att det inte är klart. I april behöver jag tältet. Så varför inte göra det som behövs i tid?

Men listan över saker som behöver sys eller fixas är ju lång, så det behöver liksom börja betas av i den listan för att inte fortsätta ge mig stresskänslor.

Så i och med att jag tagit tag i rensningen och börjar se slutet, så känner jag mig faktiskt mindre stressad med. Det känns riktigt bra faktiskt. Idag är projektet att plocka undan alla julsaker och sedan göra ordning det lilla "extrarum" vi skapat bakom draperier i vardagsrummet, så jag kan sätta upp min syhörna där. Vi har ett stort skrivbord i garaget som jag ska använda som sy- och klippbord och så ska jag montera upp en hylla att förvara prylar i där också. Det kommer bli perfekt och kommer underlätta enormt eftersom jag inte behöver plocka undan allt hela tiden och därmed kan sy lite när andan faller på.

Som Hannibal Smith säger: "I love it when a plan comes together"! :)

Illamående...

Jag mår rysligt illa av och till. Gissningsvis för att jag dricker för lite. Vem kunde tro att te faktiskt inte alls är så vätskedrivande som det alltid utropas som? När jag drack te fick jag i mig 3 liter vätska varje dag, minst. Nu måste jag försöka kompensera med vanligt vatten så går det inte alls lika bra. Det är bara att inse, jag har svårt för att dricka kallt vatten. Varmt vatten kan man inte heller dricka ju, så vad ska jag hitta på?

Kanske kan kroppen vänja sig av med att få så mycket vätska varje dag med, det vet jag inte. Dessutom tror jag att vätskebristillamåendet beror på att jag inte får behålla vätskan heller så jag ska försöka äta lite mer salt mat också. Dvs. bacon eller nåt varje dag.

I övrigt känns det rätt bra trots allt. Vikten har inte ramlat ner så värst mycket men det känns ju att det är på väg neråt. Fortsätter jag så här kommer det gå av sig själv och det är ju inte som att jag kan börja äta en massa saker igen, allergi försvinner ju tyvärr inte.