Jag har skött maten rätt hyfsat och inte gjort några hysteriska kolhydratsintag. Men det går trögt, så trögt. Det är svårt att hinna med att fixa matlådor under veckodagarna, så jag behöver ta ett nytt grepp kring det där. Frågan är bara när? :) I helgen åker jag till Göteborg för lite välgörenhetsarbete, helgen därpå är vi hos svärföräldrarna på släktjulbord, helgen därefter är det välgörenhetsdags i Stockholm.
Lägger man sedan till att jag har sådan värk i ben, höfter och ena foten att det är svårt att gå så blir det inte mycket som är lätt. Meeen... det går över, jag kommer få helger över och om jag bara tänker till kommer det lösa sig bra framöver med, det vet jag. Tålamod är en dygd!
Min bror har tålamod. Han har käkat lågkolhydratskost i ett år nu, lugnt och sansat har han minskat hela 21 kg i vikt. Han har minst lika mycket kvar att få bort men det tar han ju, han har ingen brådska. Det är viktigare att det försvinner! Min bror är en hjälte som kämpar på! Önskar jag var lika duktig själv. Men det kommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar